NG Malmö 1
BRÅKA PÅ KVINNOKRATISKA Anna Bergengren frågar si
g hur det står till med debattklimatet inom svensk feminism. TEXT: ANNA BERGENGREN J ag har tänkt på det ganska länge. Hur bra vi har det som har råd att diskutera olika sorters feminism. Alltså, i stället för att behöva kämpa för rätten till att få rösta eller arbeta. Jag förstår att det inte är så överallt. Men i den svenska, vita medelklassfeminismen, den där jag själv befinner mig med mina förutsättningar och åsikter, där börjar vi väl ändå, om än mycket långsamt, närma oss målet? Då kanske man kunde tro att stämningen i denna grupp skulle vara lite trevligare, men nej, den är snarare motsatsen. FÖR NÅGONTING ÄR skevt i debatten just nu. Klimatet är trångt, argt och oförlåtande. Det märks så fort någon tycker lite annorlunda. Då menar jag inte annorlunda som i att någon förespråkar rasism, barnaga eller abortförbud. Vissa saker måste, och ska, såklart väcka ilska. Nej, jag menar när någon kanske vill vara en annan sorts feminist än de andra. Någon vars ambition kanske är att nyansera lite. Kanske bara föreslå ett annat sätt att tänka. ANNA BJÖRKLUND GJORDE precis det i våras, i form av boken Kvinnomanualen. Jag ser så pass skilda profiler som Isobel Hadley-Kamptz, Bianca Meyer och Isabella Löwengrip göra det ofta, och därtill många mindre Twitter- och Instagramkonton. Jag brukar tycka det är roligt att läsa och ta del av. Betyder det att jag håller med om allt som dessa personer säger? Absolut inte. Men någonstans på vägen har rektionerna på dessa, ganska milt annorlunda, åsikter blåsts upp till oproportionerlig storlek. Deras tankar rör upp regelrätta hånskratt, det NR 12, 2022 | NÖJESGUIDEN 23