Bumsen 1
Brorsans betraktelser Nu eller senare Betraktelse
r av Bror Gårdelöf För den enda narkosläkaren på en liten operationsavdelning varierar arbetsintensiteten – från tillfällen, när jag gärna får vara på två salar samtidigt, till perioder av lugn överallt. Under sådant lugn bladade jag i ”Utemagasinet” 21/10, som fanns i väntrummet. Artiklarna framkallade härliga minnen av fjällvandringar, långfärdsskridskoåkning och upp till veckolånga paddlingar på åar och älvar. Jag fastnade även för chefredaktören Marie Kjellnäs ledare: ”Carpe Diem & Futurum.” Hon återkallar minnet av en gammal text, där skribenten hävdar, att den svenske vandraren är unik. Till skillnad från andra nationaliteter påstås den svenske vandraren inte i första hand njuta av den vandring som pågår. I stället är han/hon inriktad på NÄSTA vandring! Marie Kjellnäs går vidare med referens till Micael Dahlén, ”professor i ekonomi vid Handelshögskolan och en av universums mer frisläppta hjärnor”. För tio år sedan skrev han boken ”Nextopia”, vars tes är, att ”vi sedan 90talet har byggt upp ett förväntningssamhälle, där vi inbillar oss att nästa vadsomhelst är bättre än det vi har just nu. Faktum är att vi är lyckligare av blotta tanken på nästa grej – och det här är vetenskapligt bevisat – än när vi senare genomför”. Den klassiska uppmaningen ”carpe diem = grip dagen” verkar alltså ha hamnat i bakvatten till förmån för något framtida – som man kanske aldrig får uppleva! Men OK – enligt ett gammalt talesätt är det bättre att vara på väg än att komma fram. Skiftas fokus till hojåkande, känns Dahléns tes måttligt relevant. Banåkaren tänker knappast på nästa pass, när tekniken slipas. Grusbusen lär vara fokuserad på befintliga krön och kurvor – inte på framtida. Och när jag befinner mig på någon favoritsträcka, tänker jag definitivt inte på nästa gång jag skall köra där – eller på nästa fantastiska vägavsnitt under resan. Framförhållningen i samtliga exempel ligger nog på nästa kurva – eller så långt vägen syns i ett hela tiden föränderligt nu. Att köra Aurlandsvägen – ”lakritsremmen i månlandskapet” – österut med Sognefjell och Jotunheimen i fonden under en strålande vacker eftermiddag är en vidunderlig upplevelse. Den kan inte bli bättre, än när den pågår! De, som gillar vårt västra broderland, vet, att Norge dräller av upplevelser – och det finns hur många som helst runt om i Sverige, Europa och Världen. 48 Bumsen 1 2022 Vid dålig väderlycka kan man alltid trösta sig med hoppet, att det skall bli bättre nästa gång. Dock: Det ena utesluter inte det andra. De flesta av oss låter hojen stå ett antal kyliga månader per år. Då hänvisas vi till torrsim i tidningar och på kartor – plus mekande, om vi är lagda åt det hållet. Planering är halva nöjet – som förblir ogrumlat, om man under genomförandet accepterar, att allt inte går enligt plan. Anpassning till gällande realiteter brukar vara en smidigare livshållning än att envist hålla sig till en uppgjord plan, som inte fungerar. ”Planer är inget – planering är allt”, sade Dwight D Eisenhower – om avsevärt allvarligare saker. Att i detalj planera invasionen i Normandie och sedan stelbent hålla sig till planerna in i minsta detalj hade varit absurt och skulle förmodligen ha stjälpt historiens största militära operation. Det där med ”nästa gång” är emellertid inte nytt. Huruvida det är särskilt svenskt, vet jag inte, men associationerna går till Vilhelm Mobergs utvandrare. Första vintern i Nya Dufwemåla i Minnesota har KarlOskar och Kristina det milt uttryckt knapert och bor eländigt, men KarlOskar bygger ett riktigt hus, så snart han kan. Huset är långt ifrån färdigt, när han första gången säger: ”Näste gång jag bygger…” ”Den, som är nöjd, är död”, är ett kärvt konstaterande – som rymmer en sanning. Strävan efter något bättre är nog djupt mänsklig, ända sedan människan blev bofast för 10 000 år sedan – eller ännu längre tillbaka. På gott och ont har den inställningen tagit oss till dagens läge. Skillnaden mot förr är, att förändringen idag går med svindlande hastighet, jämfört med tidigare generationer. Men det hindrar nog ingen hojåkare från att njuta av det intensiva nuet, när omständigheterna stämmer. På det sättet har vi dessutom framtiden kvar att njuta av, när den inträffar. Kör försiktigt.