AMES 1
AFFÄRSSTADEN MÖTER Men Pia har aldrig varit den s
om backat för en ut maning och sedan 2010 har hon haft sin arbetsplats på Linköpings Studenters Idrottsförening och ut vecklat verksamheten, som då hade ett rejält ackumulerat negativt resultat, till att nu gått plus 11 år av 12 och dessutom ökat omsättningen från 13 miljoner till 30 miljoner kronor. – Att hitta alternativa intäkter blev lösningen. Vi hade ” 5000 kvadratmeter egna lokaler som stod tomma under stor del av sommaren. Kunde vi kanske utnyttja ytan till eventsovsal? Och trots att det uttalades farhågor som att det kommer aldrig att gå, gjordes brandklassningen och dokumentationen för lokalerna om. Och sommaren 2011 flyttade NärCon från Örebro till Linköping, just för att man kunde erbjuda en stor mängd sovplatser på universitet. – Och så kunde vi öka intäkterna utan att behöva höja priser eller minska personalstyrkan. Att arbeta i en förening var något nytt. Det fanns stadgar, men ingen verksamhetsplan, inga dokumenterade värderingar eller någon uttalad målbild. Så Pia frågade styrelsen om hon fick ta fram en strategisk plan tillsammans med personalen. Det fick hon, och under ett års tid gjorde man, tillsammans med en konsult, ett riktigt rejält arbete med att formulera både styrkor och svagheter, sätta mål för var man ville positionera sig och skapa en arbetskultur så som man själv ville ha den. – Inte minst handlar det om att vara en träningsanläggning för alla, säger Pia. Det betyder till exempel att erbjuda breddidrott, något för den elitsatsande likväl som för den som kanske har traumatiska minnen från Jag ska vara den som fortsätter undanröja hinder och som hjälper mina kollegor att leverera. Leverera träningsglädje som gör att man mår bättre och orkar prestera mer. Som skapar hållbara människor, helt enkelt! skolidrotten. Kunna hantera betalningslösningar från utlandsstudenter, ha personal som pratar engelska och göra det möjligt för den som har bönetider i sin vardag, att kunna praktisera sin religion och träna. Att ha ett öppet sinne, helt enkelt. Verksamheten växte och 2015 kom frågan upp om en anläggning även i Ebbepark. Avtal skrevs med Sankt Kors Fastigheter, men för att kunna hyra behövde man bedriva momspliktig näringsverksamhet. – En liten nöt att knäcka, då föreningsverksamhet inte är momspliktig, säger Pia. Men det löstes genom att föreningen köpte ett aktiebolag som hyr in sig i lokalen. Hon ler och konstaterar att det är tur att hon trots allt är ekonom eftersom aktiebolaget, som ägs av en förening, bedriver verksamheter som är både momsfri och belagd med alla olika momssatser. Den stora utmaningen kom dock 2021, ett par veckor efter att Campushallen i Ebbepark öppnade. Pandemin som dundrade in med kvadratmeterrestriktioner och oro från såväl personal som medlemmar. – Jag såg till att vara ordentligt påläst, lyssnade på alla presskonferenser och var uppdaterad, för att kunna hålla lugnet och bilda mig en egen uppfattning. Det var förstås en balansgång, att delge personalen lagom mycket för att kunna följa regler men samtidigt inte berätta så oroande mycket att leveransen av träningsglädjen riskerade på verkas. Men tillsammans, och med täta avstämningar, gjorde styrelse och ledning ett stort jobb. Hon berättar att man trots allt klarat sig bra. Om att nöden är uppfinningarnas moder och att man snabbt satte upp ett provisoriskt utegym utanför entrén. En möjlighet till träning som blivit så uppskattad att det nu uppdaterats och blivit permanent. – Att träna tillsammans är viktigt på så många olika sätt. Det ger gemenskap, det sporrar och utmanar. Och framför allt; träning som bokas tillsammans med andra blir av! Mitt uppdrag är att visa på vikten av att röra på sig. Och det gör jag tillsammans med personalen. Jag är inte instruktör eller terapeut. Jag har inte hållit ett enda pass, men jag har sålt många timmar svett! Framgången, som jag ser det, ligger i att använda sig av alla de olikheter, de kompetenser och egenskaper som var och en besitter. Och som blir större tillsammans. Att skapa dynamiska och konstruktiva arbetsgrupper är något som ligger Pia varmt om hjärtat. Därför är hon engagerad i 100-listan och i ett par styrelser, där hon är mån om att ta tillvara på styrkan i mångfalden. En mångfald som handlar om såväl kön som ålder och utbildning. Hon menar att en bra styrelse kan vara skillnaden mellan utveckling till större resultat och en verksamhet som står still och stampar. – Man måste våga. Våga satsa, våga släppa taget, våga testa. Och våga ta in den kompetens man inte själv har, säger Pia. Hon konstaterar att framtiden, som bland annat innebär att utveckla de två anläggningarna ännu mer, är spännande och utmanande. – Jag ska vara den som fortsätter undanröja hinder och som hjälper mina kollegor att leverera. Leverera träningsglädje som gör att man mår bättre och orkar prestera mer. Som skapar hållbara människor, helt enkelt! ® 18