Nöjesnytt Växjö 1
Halvön Halkidiki ligger inbäddad i ett böljande l
andskap omgivet av kristallklart vatten. halkidiki – ETT STYCKE ÄKTA GREKLAND Nordöstra Grekland är en underskattad men mycket genuin del av landet. Med sina tre landtungor Kassandra, Sithonia och Athos ligger halvön Halkidiki inbäddad i ett böljande landskap omgivet av kristallklart vatten. Vid ett litet vackert torg på den branta sluttningen upp mot Ano Poli i Thessaloniki stiger vi in under ett tak av vinrankor. Det gröna lövverket över Igglis Taverna ger en behaglig svalka. Medan jag väntar på grillad aubergine och vinbladsdolmar inleder jag samtalet med svenskgreken Tony Kodros, som om helgerna ofta tar bilen med sina vänner söderut på Halkidikihalvön för att bada. - Jag kom till Grekland från Sverige som elvaåring för att bo med pappa i Aten, men för sex år sedan flyttade jag till Thessaloniki där jag trivs mycket bättre. Det är en cool stad, mer tillbakalutad än huvudstaden. Vi hetsar inte upp oss i onödan utan behärskar helt enkelt konsten att njuta av livet, säger han. GUDARNAS BERG Resan till Halkidiki startar i Thessaloniki, belägen längs den en gång så viktiga handelsleden mellan öst och väst. Staden breder ut sig runt Thermatiska bukten, som är porten till halvöns berömda landtungor Kassandra, Sithonia och Athos som skjuter ut i Egeiska havet. Staden har ofta kallats "Lilla Istanbul" med anledning av det stora ottomanska inflytandet från 1400-talet fram till år 1912. På andra sidan bukten ser jag gudarnas berg Olympos med sin snöklädda topp på nära 3.000 meters höjd, Zeus och alla gudars hemort. Norra delen av Grekland skiljer sig från flera områden i övriga delar av landet, inte minst kulturellt, men även kulinariskt. Inför resan söderut har jag fått tipset av Tony att koncentrera mig på det mellersta av Halkidikis tre ben, Sithonia. - Där hittar du gröna pinjeskogar, mysiga fiskebyar och nästan orörda stränder, säger han. "KALO SORISATE" Första anhalten blir dock landtungan längst österut, Agion 68 | nöjesnytt Oros Athos, en helig plats inom den grekisk-ortodoxa kyrkan, med den medeltida staden Ouranoupoli som centrum. Hit men inte längre kommer den vanlige besökaren. Till resten av halvön är det bara munkarna som har tillträde. De bor i något av de tjugotal kloster som hänger likt örnnästen utmed Athos klippiga kust. Med ett hjärtligt "kalo sorisate" hälsas vi välkomna till Salas på restaurang Lemoniadis. Här är fisken och skaldjuren alltid nyfångade och mezen hemlagad. Redan efter några dagar är det märkbart att det vilar en sorts bekymmerslöshet över folket här, som inte ens den svåra ekonomiska krisen i Grekland kunnat rå på. I gryningen blickar jag från min balkong på hotellet över ett stilla hav där vattenytan krusas av en ensam fiskebåt på väg in med dagens fångst. Längre bort bryts horisonten av landtungan Sithonias konturer som skiftar i otaliga nyanser av blått. Det är dit morgondagens utflykt ska ta mig. LITEN PÄRLA Första stoppet blir byn Armenistis med sina fina tavernor utmed småbåtshamnen och längs de vita sandstränderna. Bakom reser sig bergen med sina pinjeskogsklädda sluttningar. På den östra sidan är kusten brantare och badvikarna mindre, men också mer avskilda och mindre besökta. En sådan liten pärla hittar vi intill Lagomandra beach. På en klippa i skuggan under pinjeträden på denna den smalaste delen av landtungan ligger ett litet mysigt kafé, Aqua Heaven, varifrån man blickar ned på stranden och det inbjudande kristallklara vattnet. Andra fina bad är Lemosstranden på Sithonias sydspets, med strand på båda sidor om ett smalt näs. Den nås bara till fots, efter en promenad på cirka två kilometer eller ännu hellre från havssidan med båt. En mer lättillgänglig strand är Kavourotripes beach nära Sarti. ROSA OCH BLÅTT När jag följande dag utforskar den andra landtungan på Halkidikihalvön, Kassandra, hamnar jag åter i en liten fiskeby, Afytos. När Apollo i den grekiska mytologin förälskade sig i Kassandra lovade han att ge henne siargåvan om hon besvarade hans kärlek. Hon lät sig inte imponeras utan avböjde inviten. Själv har jag svårt att motstå denna kärleksförklaring när jag sitter på en klipphylla och blickar ut över havet och Toroneosbukten, medan solen långsamt försvinner i ett svagt skimmer av rosa och blått. Tillbaka till Athos och Oruanopoli får vi följa med hotellets egen båt ut till ön Ammouliani som ligger strax utanför. Vi ankrar i den väl skyddade viken Alikes. Vattnet är själva sinnebilden för Grekland, kristallklart och turkosfärgat, och med en jungfrulig strand. För den som söker ännu mer avskilt strandliv är systeröarna Pena och Retsi strax intill ett alternativ. Här hittar man små undangömda vikar utan en själ. STADIGT PÅ URBERGET Dagens sista dopp tar vi från båten och vi kastar oss ut i en glittrande solgata som sträcker sig ända bort mot Athos klippsiluett och dess blånade bergstoppar. I denna föränderliga tid står Athos kloster stadigt grundad på urberget, vars topp reser sig tvärbrant ur havet till en höjd av mer än två tusen meter. Den bleka månskäran stiger vid horisonten samtidigt som munkarna faller på knä i samma liturgiska ritual som de har gjort de senaste tusen åren. I TEXT & FOTO: JÖRGEN ULVSGÄRD