Bumsen 1
Brorsans betraktelser Ljud, effekt och körbarhet
Betraktelser av Bror Gårdelöf Som motorintresserad tonåring läste jag i mitten av 1960 -talet om lättmetallfälgar – självklara på den tidens racerbilar och allt vanligare på sportigare gatbilar. Idag är de snarast standard på familjebilar – utom snikversionerna. Den vanliga gjutna lättmetallfälgen är kanske inte så rasande mycket lättare än motsvarigheten av pressad stålplåt, men den brukar vara rundare, och den rostar inte. Dessutom finns mängder av estetiska varianter. På motorcyklar var ekerfälgar länge en självklarhet – liksom på äldre tiders sportvagnar. Eftersom ekerfälgar kan riktas, om de blivit skeva efter en hård smäll, används de fortfarande av äventyrsåkare med andra prioriteringar än asfalt. En skadad lättmetallfälg är inte lika lätt att åtgärda – om det över huvud taget går. På den kunskapsnivån befann jag mig fram till våren 2020. Mitt nyköp Willie har smidda fälgar. Om sådana visste jag inte mer, än att de fanns – och kostade betydligt mer än gjutna. Lite läsning och muntlig information (Tack igen, Roger Gross!) gav emellertid vid handen, att en smidd fälg är lättare, rundare och starkare än en gjuten. Det lät ju bra, även om jag inte räknade med att märka någon skillnad. Dessutom anser nog de flesta, att den är ett estetiskt lyft. Men så åkte ett gäng till Andalusien (se Bumsen 2.20), varvid jag hyrde en R 1250 RT med standardfälgar. Rutten var lagd längs synnerligen krokiga sträckor med fin asfalt, och cykeln var ett nöje att köra. Sigurd – min gamla K 1200 RS – har många förtjänster, men ingen kan påstå, att han byggdes för kurvorgier. R 1250 RT väger ungefär lika mycket, men det är svårt att tro, när man kör. ”Så snart hojen rullar, försvinner 50 kg!” 27 mars var äntligen den dag, då jag kunde hämta hem Willie. Vårgårda – Timmele ringlar trivsamt, och jag njöt, men resten av vägen hem var tämligen rak, och någon skillnad mot hyrhojen i Spanien märktes inte. Eftersom även nästa dag var fin, drog kompisen och jag iväg på en serie välkända slingerbultar i Östergötland. Willie närmast dansade genom böjarna! Skillnaden mot upplevelsen i Andalusien var påtaglig. Till en början funderade jag på, om R 1250 RT Sport har någon annan skillnad mot övriga RT-varianter än färgen och det lägre kåpglaset, men så är inte fallet. Roger hävdar, att det beror på fälgarna. Det handlar inte om vikten i kilo, utan om att mindre roterande massa ger minskad gyroeffekt, vilket gör cykeln 48 Bumsen 5 2021 mera lättsvängd. På köpet fås ytterligare två trevliga effekter. Kritiska inbromsningar (som man förhoppningsvis slipper) underlättas, eftersom en mindre roterande massa är lättare att hejda – och den ofjädrade vikten är lägre. Upplevelsen gav reflektionen, att efter hojdebuten 2003 tappade jag snabbt räkningen på alla artiklar om alternativa avgassystem, som mot fyra- eller femsiffriga belopp i bästa fall ger några extra hästkrafter och dessutom låter annorlunda (= mer). Betydligt vanligare är, att man faktiskt förlorar några pållar! Likaså dräller det av inslag om tänkbara tillbehör – från bruksföremål till bling-bling, som för ytterligare tusenlappar kan individualisera den egna hojen. Men under alla dessa år har jag inte läst en enda rad i hojpressen om smidda fälgar – bortsett från att de är standard på exklusivare italienska maskiner! (”Smidda Marchesinifälgar” är ett begrepp i sig.) I Willies fall är merkostnaden på en ny hoj 11 000:-, vilket råkar vara ungefär samma pris som för en slutpipa från Akrapovic! Gissningsvis kör majoriteten av RT-förarna som jag. Vi är sällan ens i närheten av att ta ut maximal effekt eller vridmoment, eftersom spisen har så mycket mos, att det inte behövs. Därmed håller motorn längre – och touringåkare kör många mil. Kör man så, finns skäl att ifrågasätta vitsen med femsiffriga belopp för marginella prestandaökningar, som man ändå aldrig kommer att använda! Eller diverse estetiskt betonade tillbehör. Samma summa för att få en körgladare hoj känns som en betydligt bättre investering. Men om detta har jag alltså efter 17 år och 20 000 mil aldrig läst en rad! För mig är det en gåta. Jag skulle dessutom ha förblivit okunnig, om det inte varit för en lycklig slump! Nu har jag bara tackat och tagit emot. Måhända finns en och annan klubbmedlem, som vid beställningen av nästa nya hoj finner investeringen värd att göra? Jag kan bara rekommendera den. Kör försiktigt.