NG Malmö 1
O m ledtrådarna ovan mot all förmodan inte räckte
består den relativt färska trion MOR av Fredrik Okazaki, Thomas Rusiak och Jacqueline ”Mapei” Cummings. Tillsammans har de framgångsrikt verkat inom musikbranschen i decennier, men aldrig i denna konstellation och på det här sättet. Nu fungerar de som en liten lycklig familj utan krav och med oändlig kreativitet - helt friställd från branschens kugghjul och propåer. FREDRIK OCH THOMAS fyller i varandras meningar när vi börjar småprata om skivan och processen. Fredrik har en ganska sömning ton i sin röst, men ögonen lyser av entusiasm. De båda skrattar. De berättar om videon som ursprungligen var menad för gruppens första singel Spitfire som släpptes i höstas, men som två dagar innan inspelning ändrades till andra singeln Cool It. DET ÄR LÄTT att tolka deras inställning som loj och ostrukturerad, men allteftersom vi pratar förstår jag att arbetet snarare bygger på att det ska vara kul. MOR har inga måsten och strukturen bestämmer de själva. Vi pratar om hur albumet Baby Dolls har formats ur konceptet ”conversation turns into art”, som Mapei uttryckt det. Fredrik: Jag tror man kan säga det, vi har jobbat en kvart åt gången när har vi setts och sen har vi gaggat i två timmar. Sen har vi dragit hem. Det är verkligen inget nötande. Det är mer ”ska vi göra något nu då?”. TRIONS SAMARBETE STARTADE när man skulle sätta sig ner och jobba på en uppföljare till Mapeis senaste album Sensory Overload, men man märkte snabbt att musiken ville något annat. Och det är lätt att förstå varför. Glädjen i deras gemensamma, kreativa bubbla är nästan lika njutbar att åskåda från sidan som den måste vara att vara inuti. Då har inte ens ”Jackie”, Jaqueline ”Mapei” Cummings, dykt upp än. FREDRIK OKAZAKI OCH Thomas Rusiak jobbade tillsammans på den senares album Ride (2016). Sedan dess har Fredrik ägnat den mesta av tiden att jobba nära Robyn på både album och turnéer, samt producerat åt svenska exportjuvelen Yung Lean. Thomas Rusiak, som kanske är den mest ljusskygga av dem alla, tog i mitten av 10-talet en paus från musiken och ägnade ett par år åt att jobba med krogen Fröken Vandal som drevs tillsammans med Natural Bond-kollegorna Petter och Pee Wee. NU BILDAR DE en lika oväntad som självklar trio tillsammans med den oefterhärmlige Mapei, som på många sätt transcenderat musikaliskt i den nya konstellationen. När hon väl anländer till intervjun når den gemytliga stämningen en ny nivå och man märker att gänget är samlat på riktigt. Den sista pusselbiten är på plats. De pratar om hur omslaget kom till såväl skratt som detaljrika diskussioner uppstår. Nya idéer kläcks efterhand under vårt samtal och när jag frågar hur de alla träffades så utbyts en rad minnen och ännu fler skratt. EN SAK SOM tidigt stack ut med MOR, förutom den spännande och ständigt skiftande musiken, var Mapeis röst. En röst som har leviterat och blivit mer av ett väsen än en sångerskas stämma. Inte minst på den storslagna singeln Spitfire. Jag frågar om den rösten föddes på låten From Nana, som vi pratade om i vår förra intervju i samband med sångerskans senaste album. Mapei: Jag tror att den här gamla soulen alltid har funnits där, bara att jag inte kunnat göra den eller utveckla den. Men i mitt huvud och min uppväxt har det alltid funnits någon sorts soul-/gospelsida bara att jag inte har utövat den förrän Nana och det här… säger hon samtidigt som hon funderar klart. – Men jag tror att det här är något helt annat, för den här musiken som dom har slängt på mig… Jag kommer ju alltid vara jag, men det är något helt annat. Jag har ju alltid varit lite schizofren inom musiken så det kommer alltid komma något nytt. Men kommer du ihåg att jag sa att jag ville göra en jazzplatta? Det här är typ det närmsta jag kommit det. ATT BESKRIVA BABY Dolls som en jazzplatta är helt klart en förenklad sanning. I själva verket är det musik som är omöjlig att kategorisera, något som upphovsmakarna inte har något emot. M: Vår generation har växt upp med så mycket och alla som försöker blanda allt det, det blir alltid lite lökigt. ”Nu ska jag blanda hiphop och rock”… Det här är liksom bra på riktigt. F: Och utan intention, framför allt. Det är många som blir rädda för ”hur ska det här definiera mig”. Thomas: Det blir också så tydligt, att man ofta delar upp genrer. Det här är hiphop och det här är rock. I stället för att låta allt blenda och bli en känsla. MOR ÄR I mångt och mycket mer en känsla än musik. Eller snarare, musiken är mediet för känslan som MOR skapar. M: Det är därför vi inte har så mycket bilder och posar för mycket. Det är musiken som är konstverket. DET ÄR OCKSÅ en värld för de som fastnat i mallarna och inte ser en väg ut, de som vill göra något helt annat – oavsett om det inte riktigt går att sätta fingret på vad. M: Jag tänkte på det när jag stod i duschen imorse, att fan vad fint att man skapat en värld för folk som vill vara i sin NR 2, 2022 | NÖJESGUIDEN 23