Omtanke 1
GÄNGKRIMINALITET lis- och åklagarorganisation på
plats ide särskilt utsatta områdena för att bygga tillit och legitimitet och ytterst kunna ta tillbaka dessa områden från de kriminella. Andra åtgärder handlar om att det måste råda ordning och reda i våra skolor med nolltolerans för våld och hot. Vidare måste alla som drabbas av brott få hjälp, stöd och skydd. »Den bild som framkommer i rapporten är ett samhälle som inte fungerar« Magnus Lindgren Ur rapporten: Mycket av narkotikabrottsligheten har sitt ursprung i de 60-tal områden som Polisen kategoriserar som utsatta eller särskilt utsatta. Områdena, som officiellt befolkas av över 500 000 invånare, kännetecknas av en låg socioekonomisk status och öppen narkotikahandel, där kriminella har stor inverkan på lokalsamhället genom påtryckningar som hot och utpressning och utåtagerande missnöje mot samhället. I vissa av områdena har polisen svårt eller nästan omöjligt att fullfölja sina uppdrag på grund av en hög koncentration av kriminella och parallella samhällsstrukturer. Enligt de senaste bedömningarna finns det i Sverige ett 100-tal verksamma kriminella nätverk som tillsammans består av cirka 15 000 grovt kriminella. I dess spår följer en påtaglig brottslighet och otrygghet, något som framgår av både den officiella kriminalstatistiken och en rad nationella och regionala offer- och trygghetsundersökningar. Situationen i flera förortsområden är mycket allvarlig med social oro, upplopp, parallella samhällsstrukturer, gäng och kriminella klaner som har fyllt det maktvakuum som uppstått då polisen inte varit tillräckligt lokalt närvarande och då kommunerna själva saknar förmågan att bedriva ett kunskapsbaserat brottsförebyggande arbete. I vissa områden har situationen gått så långt att polis, ambulans och räddningstjänst ibland inte kan åka in utan omfattande förberedelser och förstärkningar. Även om många andra länder också har stora utmaningar står Sverige inte för det normala inom detta område. Tvärtom skiljer sig den svenska situationen från Rapporten samlar ett urval av stiftelsens debattartiklar från de senaste 15 åren. förhållanden andra europeiska länder. Som exempel kan nämnas att det i Nederländerna inte finns några områden där polisen eller räddningstjänsten inte kan åka in utan förstärkning eller där posten inte kan delas ut på grund av brott och otrygghet. I Tyskland är det betydligt färre dödsskjutningar bland unga män jämfört med Sverige och Italien upplever inte lika stora problem med bilbränder i förortsområden på sätt som i Sverige. VIDARE HAR SVERIGE på kort tid varit föremål för stora migrant- och flyktingströmmar, varav minst 33 000 var pojkar under 18 år. Detta ställde kommunerna inför stora praktiska och ekonomiska problem när frågor som rörde boende, skolgång och arbete skulle hanteras vid sidan av andra kommunala arbetsuppgifter, vilket inneburit nya utmaningar i form av ökade risker för brott och utsatthet för brott. Lägg där till de enorma utmaningar som ligger i att försöka förebygga det ökade terrorhotet och den våldsbejakande extremismen, inte minst i form av ett hundratal svenska jihadister som återvänt från kriget i Syrien. Läget kompliceras ytterligare av att både polisens brottsutredningsverksamhet och brottsförebyggande arbete uppvisar brister, vilket resulterar i att det tar för lång tid att utreda brott samt att för få brott klaras upp. Inte heller brottsofferarbetet fungerar som det ska med konsekvensen att många drabbade blir utan hjälp, stöd och skydd. Den samlade kvinno- och brottsofferjourrörelsen menar till och med att situationen för brottsdrabbade i Sverige utvecklats i negativ riktning under det senaste decenniet. Svårigheterna blir inte mindre av att kartläggningar från Brottsförebyggande rådet visar att kommunerna i många fall saknar ett strukturerat brottsförebyggande arbete. Rapporten innehåller ett urval av de mest relevanta debattartiklar som Stiftelsens medarbetare har skrivit mellan åren 2008 och 2022. Artiklarna handlar om situationen inom rättsväsendet, om kommunernas brottsförebyggande arbete och om situationen för barn och unga som drabbas av brott i skolan. I de avslutande reflektionerna skriver Tryggare Sverige: Vart vi än tittar så ser vi ett mönster; frågor som gäller brottsligheten och den inre säkerheten (jämför försvaret och den yttre säkerheten) har aldrig fått den uppmärksamhet som den förtjänar av de politiker, av olika partitillhörighet, som styrt vårt land sedan efterkrigstiden. Det blev inget av med en ökad lokal polisnärvaro. Istället har Sverige gått från en närpolis till en fjärrpolis där det nu sju år efter omorganisationen endast finns minimalt med poliser på plats ute i kommunerna. Staten måste genom sina myndigheter, företag och andra organ ha förmåga att upprätthålla säkerheten i landet för att skydda befolkningen, företag och andra tillgångar mot brottsliga angrepp. KÄLLA: STIFTELSEN TRYGGARE SVERIGE www.ssil.se | 47