Nordens Tidning 1
Ur Föreningen Nordens s
måskrifter. Utmaningar och frågeställningar lever vidare och föreningens historiska uppdrag blir underlag för både anpassning, förnyelse och utveckling i vår tid. Texterna visar på en kontinuitet, samt att Norden utvecklats. ”Vår mission är tyngande men också fascinerande. Det Norden, som skall möta morgondagen, måste formas ur våra händer. Hur verket än blir, så är det vårt, med såväl brister som förtjänster, och varje enskild bär sitt ansvar för detsamma. Vad vi lyckas med ska kanske bli en bestående vinning för sekler. Våra misslyckanden åter drabbar inte blott oss själva utan också dem som efter oss ska ta den nordiska jorden i besittning. Våra låtanden liksom våra underlåtanden kan komma att bestämma Nordens historia för långa tidsrymder. På viljan och dådkraften hos den nuvarande generationen, på dess allvar och fantasi och förmåga att ta ansvar kan det bero om en större framtids trygghet för våra folk ska skapas, det skilda böja sig samman och dagens utopi flytta ut i morgondagens verklighet” I morgon Norden. Rolf Edberg, 1944 ”Frågan om Nordens enhet är alltför allvarlig för att behandlad i frasernas och slagordens tecken. Det är naturligt att man i arbetet för en stor plan också vädjar till idealiteten. Men det måste ihågkommas, att det enligt de flestas mening är motiverat att upprätta ett nordiskt förbund endast om direkta och påtagliga fördelar med avseende på försvar, ekonomi och andra yttre ting härmed kunna vinnas. Det är lätt att formulera en intressesynpunkt på ett idealiserande sätt, men denna metod bör ej drivas så långt att det reella problemet undanskymmes. Möjligheten av en rationell och rimlig diskussion i en demokratisk stat är i grunden beroende på åhörarnas intellektuella standard, men denna är varken i Sverige eller i något annat land så hög, att debattörerna utan risk kunna hämningslöst överdriva och förenkla. Den lössläppta folkmötes- och bankettstilen - väl känd från tidigare skandinavismär alltid en fara för demokratin. Från den grumliga mystik, med vilken man på vissa håll måste brodera alla resonemang, har den svenska debatten i stort sett varit förskonad”. Debatt om nordisk enhet. Herbert Tingsten. 1943 ”Den första paradoxen är att folkrörelserna är ett nationellt särdrag för Norden, men de är icke nationalistiska. Varje världsresenär är villig att intyga, att ingenstädes på jorden dominera samhällsbilden så mycket som i Norden av de folkliga frivilliga sammanslutningarna. Den nordiska människan är föreningsmänniskan framom alla andra. Det demokratiska samrådet gäller inte bara i stort och i smått: det finns inte ett intresse så speciellt, inte en åsikt så säregen, att inte en förening brukar bildas för att binda ihop deras bärare.” Det fria organisationslivet. I Nordisk samhörighet – en realitet. Alva Myrdal. 1946 ”Det kommunala självstyret och folkets rätt att genom valda representanter deltaga inrikes styrelse äro i de nordiska demokratierna oupplösligt förbundna med varandra. Det rådet heller intet tvivel om att den folkliga självstyrelsen är kommuner och rikspolitik varit en utomordentlig kraftkälla för de nordiska folken. Genom den dagliga kontakten med olika meningsriktningar ha de lärt sig samarbetets svåra konst. I samarbetet med dess hänsynstagande till olika åsikter och önskemål ha de lärt sig att respektera varandra: så har i de nordiska länderna aktning för människovärdet grundmurats” Det folkliga självstyret. I Nordisk samhörighet – en realitet. August Sävström och Nils Andren. 1946 14 nordens tidning nr 4 | 2016 FOTO: AUDUNN NIELSSON/NORDEN.ORG