GLAS 1
Sickla kombinerar nytt och gammalt i industrihist
orisk miljö Nackanäs värdshus vid Järlasjön. ”Förr i världen var en promenad utåt Nacka, till fots eller till häst, en gouterad rekreation om söndagarna. Icke blott de närboende söderborna begagnade sig af möjligheterna därvidlag, utan äfven folket på Norr letade sig väg dit bort. Naturligtvis slutade en sådan promenad med en liten visit på berömda Nacka värdshus. Hvilken stockholmare har inte någon gång – de flesta många gånger – suttit på glasverandorna till den idylliska restaurangen därute och förnöjt sitt öga vid åsynen af Järlasjöns af skogsklädda höjder omgifna vatten”. (Okänt citat) Har du väl hittat en bra plats är det sällan värt att gå över ån efter vatten, det bästa tenderar att finnas mitt framför ögonen på oss. Därför behöver vi reflektera över vad vi redan har för att sedan utöka och addera i funktion. Buteljglas Text: Melinda Lemke Foto: Magnus Östh och arkivbilder Ett lysande exempel är Sickla i Nacka kommun strax utanför Stockholms innerstad, där den industrihistoriska miljön styrt vidareutvecklingen av stadsdelen och återbruk av glas, stål och tegel var självklart långt innan cirkulära modeller fyllde nyhetsflöden och policydokument. Med varsam hand har en monteringshall från tidigt 1900-tal förvandlats till kulturhus, en panncentral från krigstiden omvandlats till färgstark förskola, tapetverkstaden blivit tjusigt hotell och den före detta formalinfabriken lagt grunden för en ny community med gemensamt kök, kafferosteri och innovationshubb. Här samsas butiker, kulturinrättningar och hantverkslokaler med moderna kontorsplatser i gamla fabrikslokaler. Däremellan har nya byggnader uppförts som lägger till samtidens årsringar och ger plats för bo städer och allsköns service. Vikingar, konstnärer, friluftsälskare och modern industrihistoria Driv har det funnits i Sickla ända sedan forntiden då många skepp passerade på sin färd mellan Mälaren, skärgården och vidare. På den bördiga marken slog sig driftiga jordbrukare ner och sedan slutet av järnåldern har verksamheterna här avlöst varandra. Jordbruk övergick på 1500-talet i fattigvård i och med inrättandet av Danvikshospitalet. För dess finansiering arrenderades marken ut vilket lade grunden till industrialiseringen av området. Redan i början av 1700-talet tillverkades här krut och beck och Sveriges första kattuntryckeri, ”Societeten af Cattuns Tryckerie och Blekerie”, flyttade tack vare Jonas Alströmer in 1729 för att tillverka vackert mönstrade 22 GLAS 3.2021 bomullstyger enligt senaste mode. En bit bort erhöll presidenten i kommerskollegium, Baron Daniel von Höpkens, 1736 kungligt privilegium för ”Biörkenäs Spegel – och Glasfabrique” som utvecklades till dåtidens viktigaste producent av fönster- och buteljglas och som mest sysselsatte 15 glasblåsare, varav majoriteten inhyrda från Tyskland för sin specialkompetens. I privilegiebrevet ingick från början en blandad produktion: ”… spegel- och Wagnglas af finare och sämre slag, så kallat Kreytenglas, fönsterglas fint, ordinärt och slätt dito; carrafiner, flaskor, bouteiller, apotekareglas såsom retorter och recepienter med flera till hwarjehanda spirtumsförwarande, allehanda lufft-, watten- och sohlglas jemte wijn- och drickesglas af åtskillig sort och storlek, med mera som hädanefter kan inventeras och tillwärkas.” Carl Michael Bellman Industrier och sommarnöjen Industrialiseringen till trots var Sickla länge ett naturskönt utflyktsmål för stockholmarna varav somliga bemedlade byggde sommarnöjen och slott (däribland Svindersvik) samt lät uppföra vackra trädgårdar och orangerier med exotiska växter. Här diktade Bellman om näktergalens sång och här fångade Victor Forssell stämningarna i sina målningar. Till den omtalade Herrgårdens parkudde mot Hammarby sjö kom också andra kända konstnärer, däribland Carl Larsson, med ångslup på 1870-talet för att ägna sig åt friluftsmåleri. Det vida berömda och i perio/ TEMA / Sickla