Nordens Tidning 1
Kultur ”Dikten som identitetsbärare” J ag och kla
ss 9E på Lillhagaskolan i Nykvarn har gjort något. Vi har lämnat avtryck. Lämnat spår efter oss och snart när våra vägar skiljs åt här i juni och sommarlovet nalkas så kommer vi att minnas just detta; lyrikarbetet i klassrummet. Från ett arbetsområde till en färdig bok. Det började med att jag som lärare hade arbetat mig färdig inom lyrik, jag hade testat det mesta och började känna mig så trist. Jag ville förnya min undervisning om lyrik och började fundera över hur jag skulle fånga eleverna. Sätta igång engagemanget. Väcka nyfikenheten. Enas om varför – vägen till ökad produktivitet 2011 gjorde FTF (facket för försäkring och finans) en undersökning bland sina medlemmar och förtroendevalda. Syftet var att ta reda på vad medlemmarna och de förtroendevalda behöver för att kunna göra ett bättre jobb. Slutsatserna blev att vi behövde diskutera vårt ”varför”. Medlemmarna svarade: • att de inte var säkra på att de kunde påverka • att de lokala företrädarna var på håll tämligen anonyma • att de hade förväntningar på vad man tyckte att organisationen/de lokala företrädarna skulle åstadkomma men man tyckte sig inte få något kvitto på att det var det de förtroendevalda verkligen sysslade med De förtroendevalda svarade: • att de upplevde det svårt som ny att komma in i det fackliga arbetet • att det var svårt att veta vad man skulle göra i styrelserna • att det var svårt att få tiden att räcka till Så vad gjorde FTF då för att bemöta dessa utmaningar? Jo, jag som organisationsutvecklare satte mig på tåget och åkte till några av föreningarna i landet. De förtroendevalda och jag diskuterade hur vi skulle möta upp det som kommit upp i enkäten, hur vi önskade att det skulle vara istället och vilka hinder som fanns för att nå det önskade läget. Min ”pejlingsturné” resulterade sedan i dessa konkreta åtgärder: Ett extra pass på FTF:s fackliga grundutbildning för nya styrelsemedlemmar inrättades. Innehållet är vad man kan kräva i form av delaktighet i sina nya styrelser och hur man själv går till väga för att bli mer involverad. Vi inrättade ett ledarskapsprogram där vi visade på ledarnas 30 nordens tidning nr 2 | 2016 intresse i att ta till vara på hela styrelsens krafter. Vi utvecklade ett koncept som vi kallar ”styrelsecoachning” där vi gick in i redan befintliga styrelser och ledde workshops med syfte att få styrelserna att enas i sin strävan och att fördela ansvar. En annan sak vi diskuterade är hur styrelserna ska bli bättre på att kommunicera till medlemmar om vad man har åstadkommit i till exempel förhandlingar. Vi fann också att det blev enklare att få tiden att räcka till när alla i styrelsen jobbade och drog åt samma håll. Man kan tycka att slutsatserna ovan är självklarheter, men min erfarenhet är att många idéburna organisationer möter samma problem och utmaningar. Och att de flesta ledare ställer sig samma fråga: Hur får vi alla involverade och att dra åt samma håll? Och här blir mitt enhälliga svar: börja med att diskutera ert varför. JOSeFin deiving, OrganiSaTiOnSuTveCklare FTF För någonstans viskades mantrat i mitt öra: ”det börjar med läraren, allt handlar om vem som står och undervisar i klassrummet...” det är saNt. En lärare kan göra skillnad. För en. För många. Läraryrket kan vara ett av de viktigaste vi har i samhället och aldrig någonsin har det skrivits så mycket, mest negativt, om just denna yrkeskår. Ibland har det känts tröstlöst. Ibland har det väckt känslor av att visa på det motsatta. Det är så jag tänker nu, med det här projektet. Ungdomen har inte slutat läsa och lyrik är definitivt inte för en speciell publik och inte heller något svårt som ungdomar inte kan greppa. Tvärtom, vill jag mena. Dikten, i dess format, är fantastisk att arbeta med. Dikten har en egen styrka, en egen drivkraft, bär sin egen röst- precis som ungdomen. Det är känslotumult, starka åsikter och kraft. Du kan hitta dig själv, bland de gamla or