Årsskrift 2010 1
Årsskrift 2010 Sida 2
Årsskrift 2010 Sida 3
Årsskrift 2010 Sida 4
Årsskrift 2010 Sida 5
Årsskrift 2010 Sida 6
Årsskrift 2010 Sida 7
Årsskrift 2010 Sida 8
Årsskrift 2010 Sida 9
Årsskrift 2010 Sida 10 jag fortfarande det är en r
olig utmaning med kniviga lägen, och att lyckas med ett konstslag är för mig halva nöjet med en golfrond.” Hur mycket han egentligen tränade är en given fråga med tanke på vilken träningsdos dagens elitspelare har. ”Vi tränade aldrig det långa spelet”, blir Gunnars något överraskande svar. ”Den enkla anledningen är att det inte fanns någon driving range i Tylösand på den tiden utan vi spelade oss i form i stället. Varje helg, när det inte var tävlingar, spelade vi fem ronder och hade vi inte gått i skolan på lördagarna hade det blivit en till.” ”Bärbag på axeln och aldrig mer än två och en halv timme per rond, mycket tack vare att vi alltid blev genomsläppta när vi kom med vår pro Sven Nordström. Så egentligen hade vi bättre förutsättningar än dagens ungdomar.” Däremot tränade de två närspel som få gör i dag. Dag ut, dag in nötte Gunnar och Peo sina wedgar runt övningsgreenen, de skapade de mest omöjliga lägen och hade ett stående bett på en krona. Det brukade alltid jämna ut sig. ”Sven lärde oss allt och offrade hur mycket tid som helst utan att ta ett öre betalt”, säger Peo. ”Ett fenomenalt öga för svingen hade han också, det räckte att han såg en provsving på avstånd för att han skulle kunna rätta till felen.” S 10 å unge Gunnar var trots allt ganska väl förberedd när han ställde upp i junior-SM 1950 (ännu inte tretton år fyllda) och gick ända till finalen. Det gjorde han även året efter på hemmabanan efter att ha haft en riktig drömscore på gång i kvalet. Efter bogey på första hålet radade han upp sju raka birdies och efter elva hål var han sju under par. ”När jag stod med en mycket kort birdieputt på 13:e började jag tänka på banrekordet och blev för nästan enda gången under hela min karriär nervös, så det blev bara 69 till slut. Jag var ju så ung under min karriär att jag aldrig hade förstånd att bli nervös.” Gunnar Carlanders resultat i JSM är oöverträffade. Under nio år vann han mästerskapet sex gånger. Bilden är från 1954. Efter finalförlusten 1951 mot Göran Lindeblad sopade Carlander sedan hem sex JSM-titlar, den sista 1958. Det behöver väl inte påpekas att ingen har varit i närheten av den bedriften. När tävlingen avgjordes i Båstad 1952 cyklade han och Peo för övrigt de SVENSK GOLF
Årsskrift 2010 Sida 11
Årsskrift 2010 Sida 12
Årsskrift 2010 Sida 13
Årsskrift 2010 Sida 14
Årsskrift 2010 Sida 15
Årsskrift 2010 Sida 16
Årsskrift 2010 Sida 17
Årsskrift 2010 Sida 18
Årsskrift 2010 Sida 19
Årsskrift 2010 Sida 20
Årsskrift 2010 Sida 21
Årsskrift 2010 Sida 22
Årsskrift 2010 Sida 23
Årsskrift 2010 Sida 24
Årsskrift 2010 Sida 25
Årsskrift 2010 Sida 26
Årsskrift 2010 Sida 27
Årsskrift 2010 Sida 28
Årsskrift 2010 Sida 29
Årsskrift 2010 Sida 30
Årsskrift 2010 Sida 31
Årsskrift 2010 Sida 32
Årsskrift 2010 Sida 33
Årsskrift 2010 Sida 34
Årsskrift 2010 Sida 35
Årsskrift 2010 Sida 36
Årsskrift 2010 Sida 47
Årsskrift 2010 Sida 48