Stenkoll 1
GÄSTKRÖNIKA ÅTERVINNING ELLER INTE – det är fråga
n I samhällsbyggandet i Sverige uppstår årligen en stor mängd jord-, schaktoch bergmassor som behöver hanteras och helst återvinnas på ett miljömässigt och ekonomiskt bra sätt. Idag klassas som huvudregel alla massor som avfall vilket medför att avfallslagstiftningen aktualiseras. Det är ett regelverk som i dagsläget är omfattande, svårbedömt och rättsosäkert vilket innebär att stora mängder massor inte återvinns och därför inte återförs till den cirkulära hanteringen, oavsett massornas innehåll, kvalitet och form. Gällande regelverk medför således att hanteringen ofta varken uppfyller övergripande miljömål eller målet att hantera avfall så högt upp i avfallshierarkin som möjligt. ör att komma tillrätta med problemen och öka återvinningsgraden utan att sänka miljökraven har det de senaste åren tillsatts en rad olika utredningar där avfallsfrågan avseende bergmaterial från olika håll ses över och genomlyses. En röd tråd i alla utredningar har varit att lagstiftaren tycks ha uppmärksammat problemen med rådande avfallslagstiftning avseende bedömningen av avfallsklassningen, prövningsförfarandet samt förenligheten med den omfattande EUlagstiftningen. Ett genomgående tydligt uttalat syfte har också varit att öka återvin"Regelverket är omfattande, svårbedömt och rättsosäkert." 10 ningen av jord-, schakt- och bergmassor utan onödiga miljörisker eller att kontrollen försämras. En målsättning som helt klart delas av branschens alla aktörer, inklusive prövningsmyndigheterna och Naturvårdsverket. Om inte annat borde det vara en målsättning givet de stora negativa konsekvenserna för miljön, sett ur ett större perspektiv, om jungfruligt bergmaterial istället ska användas och bra återvinningsbart material tvingas transporteras långa sträckor för slutlig förvaring i deponier. Vad vi i branschen dock noterar är att vår verklighetsbild om hur systemet ska tillämpas i våra verksamheter inte delas av myndigheterna och lagstiftaren och det kan stundtals kännas som att vi lever i olika världar. Vad som också noteras är att författningsförslagen i många fall inte uppfyller det övergripande syftet om ökad återvinning, vilket är synnerligen frustrerande. En utgångspunkt borde också vara att verkligen gå till botten med avfallsvs. biproduktsbegreppen och i de fallen avfall verkligen ska vara avfall fastställa fungerande och skäliga end of waste-kriterier. Inför varje ny utredning, däribland den nyligen utsända Ordning och reda på avfallet, har branschorganisationer och branschföretag kraftsamlat och med stor tydlighet framfört sina synpunkter. Dessa synpunkter syftar till att förtydliga de faktiska verkliga konsekvenser förslagen medför. Vad som också framförs är att förslagen inte, som syftet anger, leder till förenklingar eller förtydliganden. Tvärtom leder STENKOLL KROSSORDET NUMMER 156