Svensk Jakt nr 6

Svensk Jakt Chefredaktören Svensk Jakt Vildsvinsjakt Svensk Jakt Ögonblicket Svensk Jakt Från Svenska Jägareförbundet Svensk Jakt Opinion Svensk Jakt Riksnyheter Svensk Jakt Älgjakt Svensk Jakt I backspegeln Svensk Jakt Frontmonterade termiska sikten Svensk Jakt Nattjobb för viltet Svensk Jakt Bygg ett jakttorn Svensk Jakt Hur man blir en viltmagnet Svensk Jakt Naturligt vis Svensk Jakt Utsättning Svensk Jakt Fråga veterinären Svensk Jakt Hälgeserien Svensk Jakt Sett & läst Svensk Jakt Hälgekrysset Svensk Jakt Utrustning Svensk Jakt Vapen & skytte Svensk Jakt Vapenutrustning Svensk Jakt Frågor och svar om vapen Svensk Jakt Från Svenska Jägareförbundet Svensk Jakt Jaktbart vilt Svensk Jakt Soltider Svensk Jakt Viltsmak Svensk Jakt Redaktionen Svensk Jakt Regionalt Norrbotten & Västerbotten Svensk Jakt Regionalt Jämtland & Västernorrland Svensk Jakt Regionalt Dalarna & Gävleborg Svensk Jakt Regionalt Värmland & Örebro Svensk Jakt Regionalt Mälardalen & Gotland Svensk Jakt Regionalt Västra Götaland Svensk Jakt Regionalt Sydost Svensk Jakt Regionalt Halland & Skåne Svensk Jakt Bernts betraktelser BERNTS BETRAKTELSE R En häxprocess i vår tid Bernt Karlsson Journalist och författare, värvades till Svensk Jakt 1992. Har varit verksam som jaktpolitisk redaktör och sedermera Norrlands redaktör. H äxprocesserna utgör ett mörkt kapitel i vår historia. De startade vid mitten av 1400-talet på kontinenten och spred sig sedan som en farsot från land till land. De som utpekades som häxor anklagades för att ha överlåtit sin kropp och själ till djävulen och äga magisk förmåga. Eftersom deras brott ansågs så grovt fick de utstå förhör under tortyr. Kyrka och stat gjorde gemensam sak. Häxorna betraktades som ett hot mot den kristna världsordningen. För häxor som befanns skyldiga väntade döden, antingen genom avrättning eller också brändes de levande på bål. Det kunde likaväl ha yttrats vid en häxprocess på 1600-talet. ”Du är djävulens advokat och nu svarar jag inte på fler frågor!” Förundersökningsledarens uppträdande är knappast heller något man väntar sig av en representant för det svenska rättsväsendet. Var och en som utreds för brott, av vad slag det än vara må, ska naturligtvis kunna lita på att få en objektiv och opartisk behandling värdig ett land som så ofta kallar sig för rättsstat. Och inte gjorde det saken bättre när försvaret undrade om det verkligen var nödvändigt att kalla in nationella insatsstyrkan för att gripa Hedin: – Han är ju jägare, blev svaret. I Sverige var häxjakten mest intensiv i Dalarna. I Älvdalen rannsakades 1668 ett tiotal personer för trollerikonster och bortförande av barn till Blåkulla. Sju av dem dömdes till halshuggning eller bålet. Vidskepelsen spred sig sedan från socken till socken. Över 200 personer kom att anklagas, 25 dödsdomar avkunnades och 15 av de dömda halshöggs eller brändes i Mora. Utpekandet av häxor skedde vanligen på mycket lösliga grunder och många fälldes på vittnesmål av barn. Totalt i Sverige avrättades omkring 400 personer för häxeri och inte förrän 1779 ströks den så kallade trolldomsparagrafen ur lagboken. Efter vinterns uppmärksammade rättegång mot industriledaren och jägaren Karl Hedin är det inte svårt att finna gemensamma nämnare med de häxprocesser som för 350 år sedan ägde rum i samma trakt. Karl Hedin har stått åtalad vid Västmanlands tingsrätt för illegal vargjakt eller förberedelse till sådan. Men ingen har sett honom jaga och någon död varg finns inte heller. Precis som på häxprocessernas tid består bevisningen i vad någon hört eller trott sig höra samt vaga vittnesmål som sedan dragits tillbaka. Bara för att åtalet handlat om förment vargjakt har dock åklagarsidan sänkt beviskraven långt under vad som är normalt för att väcka åtal och visat en närmast religiös nit i fråga om att komma åt Hedin. Det tydliggjordes inte minst när den som lett förundersökningen, en kvinnlig polis, pressades av Hedins försvarsadvokat tills hon slutligen utbrast: – Du är djävulens advokat och nu svarar jag inte på fler frågor! ILLUSTRATION: AAKE NYSTEDT SVENSK JAKT Nr 6 2021 105 Nationella insatsstyrkan skapades 1991 och hette från början beredskapsstyrkan mot terrorism. Den ska användas vid händelser av så allvarlig art att den vanliga polisverksamheten inte räcker till. Att gripa en känd företags ledare som finns på sin arbetsplats eller i bostaden och svarar i telefon är givetvis inte en sådan situation. Tillvägagångssättet för tankarna till Lukasjenko och Belarus. Eller ska det inträffade tolkas som att nationella insatsstyrkan framgent ska sättas in vid alla misstänkta brottshändelser, så snart det kan antas att en jägare är inblandad? I så fall har den svenska polisen valt att satsa sin spetskompetens på den grupp människor som bevisligen förekommer minst i brottsregister. I den kontexten är det inte heller förvånande att man aldrig tycks komma till rätta med gängkriminaliteten och de grova våldsbrotten. Fru Justitias svärd mister nämligen lätt sin skärpa om det ständigt ska brukas till vedhuggning. Svensk Jakt Nästa nummer