Sommarguiden Helsingborg 1
SOMMARLÄSNING Erika Ralfsson – om passionen för e
tt liv på gränsen Erika Ralfsson gillar utmaningar. Hon finner glädjen för det i konstnärliga uttryck och träning. Vi möter en kreatör och inspiratör som är full av energi. Att ligga på latsidan är inget för henne. Att prova på nya upplevelser och inspirera till träning och mångfald har blivit en livsstil. Nöjesnytts skribent möter en livs levande actionfigur. Text och bild: Thomas LB Johansson Att vara en så kallad ”Action Woman” ligger i din natur. När uppstod äventyrslusten och att utmana dig själv? - Jag vet inte riktigt egentligen när det skedde, berättar Erika Ralfsson. Det kan ha varit när jag var i tonåring. Då ville jag inte vara sämre än min syster utan jag skulle också ha häst. Det ledde sedan vidare till att jag deltog i en tävling. Där började det. Jag ville utmana mig själv och se vad jag klarade av och se hur det skulle gå för mig att prova på att tävla för första gången. Att till exempel våga ta för sig och kunna hoppa över hinder. Det gav mersmak eftersom det både var roligt och spännande. Och om jag misslyckades så blev jag inte helt mentalt nedbruten av det. Jag fick blodad tand och tänkte att nästa gång ska jag prestera ännu bättre. Det började i det ögonblicket. Träning har blivit din livsstil. Varifrån kommer ditt intresse för träning ifrån? - Från första början hum...svarar Erika. En del i det har att göra med att jag är kvinna och vill se smal och snygg ut. Den andra delen kommer från när jag fick veta mer om min kompis Andre Mollestams träning. Han höll på, och håller på, med hinderbanor och jag blev nyfiken på det. Jag såg hans mentala resa, viktminskning och hur stark han blev av träningen. Det inspirerade mig. Han är dessutom oerhört duktig och med den insikten inom mig tänkte jag att det här ska jag också göra. Han triggade i gång min lust för träning och i förlängningen att jag själv började tävla. Det är verkligen bra att ha bra vänner som påverkar en positivt till att börja träna, skrattar Erika. Gränser är något som verkar spännande för dig. Varför gillar du att tänja på gränser? - Jag vet inte riktigt varför, delger Erika. Det är intressant att se vad jag klarar av. Vidare så är det jättekul att utmana sig själv. Många klarar ju redan av att ta sig an utmaningar och då kan väl jag också tänker jag ofta. Och att få uppleva ruset av de endorfinerna som utsöndras då jag lyckas ger ett helt magiskt ögonblick. Då tänker jag, kan jag dra det ännu längre än vad jag gjort hitintills? Sedan provar jag bara. Övning ger färdighet och framgångar. Det finns så mycket att hämta ur det tankesättet. Gränstester. Du har provat ”Suspension” in på bara skinnet. Hur var det att hänga i krokar i din hud? - I tonåren såg jag på programmet ”Outsiders”, berättar Erika. I ett av avsnitten fanns det ett inslag där folk hängde i stålkrokar i sitt eget epidermis. Jag blev starkt fascinerad av det. Men jag tänkte i stunden att det går nog bara att prova på i Stockholm och norrut i Sverige. Tiden gick och en dag träffade jag på några vänner i Skåne som höll på med det. Jag anmälde direkt mitt intresse för att kunna komma på besök, men jag visste redan att jag skulle testa på det för jag älskar att tänja på mina gränser. Det var otäckt första gången jag genomförde det men endorfinkicken är enormt läcker. Att vara i ett kroppsligt ”Subspace” är ett rus. Man blir lite ”hög” utan att för den sakens skull använda droger. Man känner inte krokarna när man väl är i luften. Däremot när man drar ut krokarna, likt ”Play Piercing” (som jag också provat på), kommer ett grymt skönt rus. Det ger en underbar känsla. Det är svårt att förklara. Man måste nästan uppleva det för att förstå vad man pratar om. Du borde testa själv, fnissar Erika. Träning ger god hälsa. Vad betyder träning för dig? - Väldigt mycket, responderar Erika blixtsnabbt. Det håller mig i form och det gör att jag mår psykiskt bra också. Det märks direkt om jag inte har tränat på flera dagar. Det kommer nästan omgående en deprimerad känsla över mig. Jag blir låg på energi och slapp. Det blir en dålig mental svacka. Då blir det svårt att ta sig ur soffan och komma i gång. Jag mår fantastiskt bra av att träna så den upptäckten har gjort att jag aldrig kommer att sluta att träna. Det har blivit en livsstil som jag inte kan vara utan. Jag är så glad och tacksam över att jag funnit den här positiva förändringen och att jag tycker att det är roligt. Man behöver vara i rörelse. Vi är byggda för det. Att tävla är populärt. Vad fick dig att tävla första gången i ditt liv? - Det skedde när jag hade blivit med häst, säger Erika. Men mitt mer fördjupade tävlande kom i samband med den fysiska hårdträningen, då jag började tävla i hinderbana. Jag och kompisgänget har sprungit hinderbana ihop. Kraften i gemenskapen tillsammans med att det är kul är fantastiskt. Att tävla är roligt för du får resultatet på direkten och svart på vitt. Att få ett kvitto på statusen är ju en viktig del i träningen. Jag kom till exempel på andra plats i tävlingen ”Damernas” på Reborn hinderbana i Danmark. Det var en mängd hinder och 16 kilometer långt. Det var jätteroligt. Vi lever i ett samhälle där det yttre exponeras ofta i media. Varför är kroppslig yta viktigt för dig? - Jag har väl alltid varit fåfäng, avslöjar Erika. Det grundar sig i att jag dels är kvinna. Sedan är det väl vidare ett ideal som ligger och spökar i bakgrunden. Man ska se ut på ett visst sätt känns det som, säger jag som har blått hår, skrattar Erika. Men jag har hittat min egen stil och det gör mig glad. Jag vill inte se ut som alla andra. Det är viktigt för mig att gå min egen väg. Och för mig innebär det också att tänja lite på gränserna med exempelvis tatueringar och färgat hår och att må otroligt bra i det. Min syster frågade till exempel, under min tonårstid som gothare, om jag mådde bra för att jag var så ljus i hyn och bar svarta kläder. Och jag svarade redan då att jag mår fantastisk bra, trivs och frodas i min stil. Jag älskar verkligen min kropp, look och jag tränar hårt för det. Ett visst ideal existerar. Men jag känner att jag blir fräsch av att tycka om fåfänga och blir tillfreds av att vara fåfäng. Det skapar dock aldrig några hinder för mig i mitt liv såsom en ”Hang Up”. Det begränsar aldrig mig i att vilja se bra ut. I det utstrålar i stället en skön inre känsla och utåt från mig. Jag ser ju min kropp som ett konstverk. I mina tatueringar finns det reflektioner med budskap till exempel. 14