Loading...
Årsskrift 2009 Sida 1
Årsskrift 2009 Sida 2
Årsskrift 2009 Sida 3
Årsskrift 2009 Sida 4
Årsskrift 2009 Sida 5
Årsskrift 2009 Sida 6
Årsskrift 2009 Sida 7
Årsskrift 2009 Sida 8
Årsskrift 2009 Sida 9
Årsskrift 2009 Sida 10
Årsskrift 2009 Sida 11
Årsskrift 2009 Sida 12
Årsskrift 2009 Sida 13
Årsskrift 2009 Sida 14
Årsskrift 2009 Sida 15
Årsskrift 2009 Sida 16
Årsskrift 2009 Sida 17
Årsskrift 2009 Sida 18
Årsskrift 2009 Sida 19
Årsskrift 2009 Sida 20
Årsskrift 2009 Sida 21
Årsskrift 2009 Sida 22
Årsskrift 2009 Sida 23
Årsskrift 2009 Sida 24
Årsskrift 2009 Sida 25
Årsskrift 2009 Sida 26
Årsskrift 2009 Sida 27
Årsskrift 2009 Sida 28
Årsskrift 2009 Sida 29
Årsskrift 2009 Sida 30
Årsskrift 2009 Sida 31
Årsskrift 2009 Sida 32
Årsskrift 2009 Sida 33
Årsskrift 2009 Sida 34
Årsskrift 2009 Sida 35
Årsskrift 2009 Sida 36
Årsskrift 2009 Sida 46
Årsskrift 2009 Sida 47 ill sist uppmärksammar vi a
tt den amerikanske författaren John Updike har avlidit. John Updike blev 76 år, hans produktion blev mycket omfattande; det var knappt någon litterär genre han inte prövade. Hans litterära landskap är USA:s öststater, och hans hjältar är oftast från vit medelklass. Det han säkerligen är mest känd för är romanerna om svenskättlingen Harry ”Haren” Angstrom. John Updike debuterade 1954 i tidningen The New Yorker och fortsatte att skriva där hela livet. Han gick in i en frenetisk produktion av romaner, essäer, poesi, konst- och litteraturkritik med mera. Han föresatte sig att ge ut en bok om året och lyckades nästan. Han blev läst och uppskattad. Han härskade i decennier över den nordamerikanska parnassen. Så hände det, att John Updike så där i början av den så kallade medelåldern råkade få ögonen på golf. Det blev hans passion och han skrev om golf på sitt eget sätt. Det blev metafysiskt, existentiellt. Få författare hade tidigare hanterat golf som han gjorde. Han såg i den amerikanska golfen en unik källa till kunskap om amerikanskt sätt att leva. John Updike tilldelades 2006 The Rea Award för sin samling Short Story. Här finns bland annat The Golf Pro, historien om ett möte med klubbens pro. Om Anton Tjechov hade golfat hade han kunnat skriva den. Eller Hemingway, i sina bättre stunder. Fler essäer med golfmotiv finns i samlingen Golf Dreams från 1996. Läs den! Den är så långt från vanlig platt golfprosa man kan komma. ÅKE SKEPPARE
Årsskrift 2009 Sida 48