Nöjesnytt Växjö 1
digilistan by nöjesnytt DIN GUIDE TILL DE BÄSTA L
ÅTARNA FRÅN FÖRR OCH NU. AV OLA KARLSSON. FDVM & JOSH WANTIE – BRIGHTEST LIGHT (singel) I kategorin ”musik som får en att längta till sommaren” fungerar det nästan alltid med tropiskt varm och melodisk house. Den här franska duon vet exakt hur man framkallar de där känslorna hos mig. JULIA STONE – IT’S ALL OKAY (från albumet By the Horns) Visst saknar man Angus varma stämma ibland, men lillsyrrans soloutflykter är alltid intressanta och minst lika förödande vackra som när duon gör musik tillsammans. Nya albumet är dessutom hennes bästa hittills. Julia Stone JOE JACKSON – KING OF THE CITY (från albumet Fast Forward) Joe Jackson är en av de där få artisterna som verkar existera i ett helt eget musikaliskt universum. Oavsett vad han ger sig på – punkig new wave, powerpop, world music, jazz eller electronica – låter det alltid bara som Joe Jackson och (nästan) alltid bra. Senaste albumet är ett av hans mer nedtonade, men den innehåller som vanligt ett antal rysare, som King of the City. MAX JURY – CHRISTIAN EYES (från EP:n Something In the Air) Han sjunger om sin husgud Gram Parsons, men mest låter han som en inspirerad Elton John från mitten av 1970-talet. Inte illa för en 21-årig amerikan. THE LAST SHADOW PUPPETS – AVIATON (ifrån albumet Everything You’ve Come To Expec) Jag älskade Alex Turner (Arctic Monkeys) och Miles Kanes (The Rascals) debutalbum och uppföljaren är nästan, men bara nästan, lika briljant. The Last Shadow Puppets MAVERICK SABRE – I CAN NEVER BE (från albumet Lonely Are the Brave) Det här så retro att man till och med kostat på sig att lägga in vinylknaster över hela låten. Likväl har Sabre har en vit soulröst utöver det vanliga. PARSON JAMES – TEMPLE (från EP:n The Temple EP) Parson James gjorde sig känd via samarbetet med Kygo på Stole The Show. Låt oss i all ödmjukhet konstatera att han är bättre på egen hand. Parson James WILD BELLE – OUR LOVE WILL SURVIVE (från albumet Dreamland) Syskonduo som samarbetat med både Diplo och Major Laser, och som blandar psykadelisk pop med både reggae, rock och jazz. Lika egensinnigt som begåvat. STEVE OTIS – A LOT OF SHIT TO LEARN (singel) Jag hittar absolut ingenting om Steve Otis på internet. Otroligt märkligt med tanke på att det här är en av årets bästa singlar hittills. ALBIN LEE MELDAU – LOU LOU (singel) Även om Lou Lou bitvis mest låter som en hyfsad demo har denne 27-årig göteborgare en röst som går rakt in i hjärtat. Vill ha mer! SVEN HAMMOND – DIAMOND DRINK (från albumet IV) Av någon anledning lyckas jag alltid hitta bra musik från Holland av alla ställen. Det här coola gubbgänget blandar exempelvis vit soul med 80-talspop på ett förnämligt sätt. GRIZFOLK – TROUBLEMAKER (singel) Grizfolk – ett gäng svenskar som verkar från Los Angeles – kommer alltid ha en speciell plats i mitt hjärta av den enkla anledningen att det är det första band som min femårige son fick mig att upptäcka. Let the generationsväxling begin. GRAHAM NASH – ENCORE (från albumet This Path Tonight) Han har gjort slut med både sitt gamla band och sin gamla fru, och på sitt nya album låter den gamle hjälten lika melankolisk som han alltid gjort. Samtidigt är det det mest upplyftande han gjort sedan 1970-talets glansdagar. Gubben kan än. NIKI & THE DOVE – SO MUCH IT HURTS (från albumet Everybody’s Heart Is Broken Now) Fleetwood Mac-vibbarna blir allt starkare hos denna utmärkta svenska duo och det klär dem alldeles förträffligt. Kanske blir detta deras första riktiga, högst välförtjänta hit. SNOWBOY AND THE LATIN SECTION – NEW YORK AFTERNOON (från albumet New York Afternoon) Titeln. Texten. Svänget. Sången. Stämningen. Känslorna. I want to go to there. Nu. VALERIUS – I CANNOT PUT US BACK TOGETHER (rån albumet Marilyn White) Det var väl själve fan om vi inte hamnar i Holland igen. Och det var väl själve fan om det inte svänger som om Djävulen själv satt vid spakarna. ARKELLS (JACK NOVAK & STRAVY REMIX)– LEATHER JACKET (singel) Utmärkt exempel på hur en remix kan göra en annars helt ok låt till ett anthem som får igång vilket dansgolv som helst. MAX MESER – ONE DAY (från albumet Change) Jag var aldrig någon stor fan av britpop, men Max Meser får mig faktiskt att bli nostalgisk över en genre jag egentligen inte saknar. Det måste ju betyda något. Interagera, kommentera och kom med förslag på låtar på Facebook eller Spotify – sök på Digilistan by Nöjesnytt. Du hittar även Digilistan på www.nojesnytt.se Graham Nash