MES 1
Mänskligheten står inför utmaningar på många olik
a håll när det kommer till informationshantering i samband med AI, men för Amy Loutfi, som forskat om robotik och AI i nästan 20 år, handlar det mer om möjligheter än hinder. någonting med AI gör att vi känner oss lite osäkra kring vår egen överlägsenhet. Det kanske är någonting bra? Det som skrämmer oss är att AI ska kunna lära sig själv, att utvecklas utan den mänskliga handpåläggningen. Det är nog en ganska grundläggande mänsklig egenskap. Att tappa kontrollen över robotar och AI är jag personligen inte rädd för, utan jag är nog snarare frustrerad över att vi inte har hittat ett sätt för teknologin att göra mer för att hjälpa mänskligheten. Hur har utvecklingen kring robotik och AI sett ut under din karriär? – Sedan början av 2000-talet har det varit en exponentiell utveckling, mycket beroende på att datorer blivit mer kraftfulla och vi har tillgång till så mycket data idag. För att utvecklas mer behöver datorerna bli ännu mer kraftfulla. En sak som skulle kunna stoppa utvecklingen är att tillgången på materialen som behövs för att utveckla CPU och GPU begränsas. Amy pratar om hur Moore’s lag har inträtt, som i grund och botten är observationen att antalet transistorer som får plats på ett datorchip hela tiden växer exponentiellt, ofta var 24:e månad. Någonting som det däremot inte talas tillräckligt om är vilken typ av miljöpåverkan robotik och AI har. – Det kanske inte rör robotik i en omedelbar mening, men allt som faller under storskalig AI kräver enorma mängder elektricitet. Men Amy Loutfi är intresserad av relationen mellan människa och maskin. Vad vill vi som människor att robotar ska göra, egentligen? Ett stort genombrott inom teknologin bakom AI och robotik menar hon var när objektigenkänning blev tillräckligt bra. Det var länge svårt att utveckla kameror som kunde läsa av en mugg eller en telefon och veta vad det faktiskt var. Många var fast i sin forskning eftersom det var nästa viktiga steg i utvecklingen mot var vi är idag. – Idag är det i princip löst med objektigenkänning. Genombrottet är för mig betydligt viktigare än ChatGPT och språk, eftersom en stor del av min forskning handlar om iakttagelse och förmågan att se, höra, känna världen utanför kroppen. Kan du berätta om hur din forskning kan användas i vardagen? – Som forskare försöker man alltid dyka in i någonting väldigt nischat. Ponera att du använder dig av en assistent i hemmet, till exempel en högtalare. Du ställer den frågor som ‘hur är vädret idag?’. Det den gör då är att den hämtar information från internet och förmedlar den till dig. Men hur kan vi koppla assistenten till någonting fysiskt, någonting verkligt? Vad kan vi göra för att den ska kunna hjälpa dig med svar på frågor som ‘var är mina glasögon?’. Det innebär att högtalaren, eller vad det nu är, behöver kunna se världen men även förstå vad ett objekt är för någonting. Den behöver också förstå relationen mellan objekten, 13 till exempel att just det där objektet, glasögonen, tillhör det där objektet, du. Den har sett dig bära dem ofta, så den kan dra slutsatsen att de tillhör dig. I slutändan intresseras Amy Loutfi mest av hur en förkroppsligad AI kan utvecklas. Att kunna interagerat med robotar på ett mycket mer betydelsefullt sätt kommer vara ett stort steg i rätt riktning. – Jag ser verkligen fram emot att få en robot att förstå vad mänskliga kommandon faktiskt betyder, i en fysisk värld. ®