GLAS 1
Bengt Warne var humanekolog och insåg tidigt vikt
en av att bygga och bo i symbios och harmoni med naturen. Han var en visionär och pionjär, långt före sin tid, och arbetade därför ofta i motvind. Störst uppmärksamhet fick hans visioner och idéer utomlands och då särskilt i Tyskland. På tidigt 1970-tal ritade och byggde han Naturhuset, ovan, som hem åt sig och sin familj. Regn och alla våra oräkneliga kamrater, djuren och växterna. Vi kan bygga hus som arbetar i enlighet med det stora naturliga flödet, som låter vinden, solen, regnet och växterna svara för den energi som krävs och som inte plundrar, förgiftar och förstör. Vi befinner oss i den naturvetenskapliga myten. Och myten är avgörande viktig, den kraft som skapar vår verklighet. I historiens gryning hade människan en myt om jorden. Hon såg på den som den Stora Moderns kropp. I dag lever vi i en myt som utgår från att jorden, den planet vi bebor, består av död materia. Ingen tänker längre på att ordet materia är härlett ur mater, moder. Det är lätt att förstå hur olika konsekvenser dessa båda myter får. Men tillbaka till bilden från Edens lustgård, långt före jordbruket och stölden från kunskapens träd. För några miljoner år sedan levde ett antal människor i den sjörika Rift Valley i Östafrika när de drabbades av ett vulkanutbrott. Precis som i Pompeji kan man se deras spår i marken under det askregn som följde. Och som i Pompeji kan vi dra slutsatser. Inte så mycket om kulturen de skapat, mer om de omständigheter de var beroende av, vilka djur som var samtida, vilket klimat som rådde. Och inte minst av växterna, träden och blommorna på savannen. Där fanns t ex akacian. Om akacian vet vi mycket. Vad den behöver för ett gott liv, vilken temperatur, näring, vattentillgång som måste till för att den skall trivas. Och när vi drar konsekvenserna av akacians behov ser vi att de stämmer med de krav vi människor än i dag har för ett gott mänskligt liv, en temperatur på mellan 18 och 27 grader, syresatt luft, vatten, 45–70 procents luftfuktighet och en jämn halvdygnsrytm med becksvarta nätter och bländljusa dagar. Det bästa i Bengt Warnes visioner om ett humanekologiskt boende är att han haft modet visa oss på de ursprungliga behoven, livets villkor som vi för länge sedan sprungit ifrån. Vi kan trots allt som hänt återupprätta en värld där våra behov samarbetar med Moder Jord, Fader Sol, Syster Vind, Broder ”I dag har vi alla tekniska möjligheter för detta”, sa Bengt, och jag vill tro men vågar inte. För han talar inte bara om enstaka hus, som det Naturhus han experimenterat med. Han talar om 60talets betongöknar, om de förgiftade städerna och överbefolkningens oändliga problem. Han menar att det finns resurser för både människorna, växterna och djuren att få grundbehoven tillfredsställa. Inte bara de behov som handlar om ursprungliga biologiska villkor, akacians krav på rätt temperatur, ljus och luftfuktighet. För det rör sig lika mycket om behoven av tystnad och fågelsång, trygghet och äventyr, gemenskap och ensamhet, sinnlighet och andlighet. Om den helhet som kommer ur helighet. Kanske är det den Helige Ande som skall hjälpa oss ur det kaos vi skapade när vi följde gudens bud att föröka oss och uppfylla världen. Om vi tänker efter. Om vi vet vad vi vill och använder den teknik och de system som redan finns. ”Om vi tar vårt förnuft till fånga”, sa Bengt Warne. Och jag vill så gärna tro, men tänker: När har människan någonsin tagit sitt förnuft till fånga och handlat rationellt? / Text av Marianne Fredriksson från 1993 / GLAS 3.2014 21