GLAS 1
Alf Rolandsson reder ut begreppen: Välj rätt lami
nerat glas för säkerhet, skydd, buller, dekor … Alf Rolandsson arbetar idag som glasexpert i olika sammanhang. Detalj från konstverk av Ulf Rollof efter beskjutning av laminerat glas. Laminerat glas eller lamellglas innebär att glasskivor byggs upp med mellanliggande fasta eller trögflytande skikt vilka genom adhesion fäster vid glasen. Även om själva glasen spricker vid en belastning kommer glasbitarna att sitta fast vid folien och förhindra nedfall eller genomträngning. De flesta material som används som mellanskikt i laminerade glas har funnits i flera decennier men de har utvecklats markant sedan materialen en gång lanserades. Ju bättre kunskap vi har kring tillgängliga lamineringsfolier och deras olika egenskaper desto större är chansen att vi väljer rätt produkt på rätt plats. Här följer en översikt av de mest använda materialen till laminerade bygglas; PVB, EVA, Ionoplaster och kompositer. De används inom ett stort antal områden för att ge ökad säkerhet, bättre bullerskydd eller ökad mekaniskt styrka. Laminering används även för solskydd, dekor och vid tillverkning av solcellspaneler. Den grundläggande anledningen till att använda glas är att skydda mot naturens krafter som vind och regn. Vanligt planglas har de egenskaper som krävs för detta. Om däremot olyckan är framme; människor faller mot glaset, naturkatastrofer, industriolyckor, eller ännu värre, avsiktliga attacker som bomber, väpnat rån, inbrott och skadegörelse. Där räcker vanligt glas inte och det kan till och med vara så illa att glaset ökar risken för allvarliga personskador. Begreppet säkerhetsglas föddes vid slu54 GLAS 3.2014 tet av 1800-talet, vilket ledde till produktion av härdat glas (1874) och laminerat glas (1899). Fram till 1935 var celluloid (cellulosanitrat mjukgjort med kamfer) det enda material som användes för laminering av glas. Lamineringen av glas utvecklades ursprungligen för att möta bilindustrins behov av säkrare glas. Långt senare började de användas på bygglasmarknaden där de på senare tid även utvecklats för användning i bärande glaskonstruktioner, solcellsindustrin och i ett nästan oändligt antal färgade och mönstrade varianter. Det första patentet för PVB (Polyvinylbutural) är från 1935 och denna nya termoplastpolymer var en succé som omedelbart ersatte celluloid i laminerat säkerhetsglas. Sedan dess har en hel rad specifika varianter utvecklats för att möjliggöra olika typer av lamineringsteknik och för att möta kraven på tillväxt och produktivitet i fordonsindustri, byggindustri och solcellsindustri. Den ”standard” PVB som används idag kan inte jämföras med tidiga generationers PVB. Den kemiska sammansättningen har förändrats flera gånger och förbättringar av egenskaperna såsom mekaniska styrka, elasticitet och hållbarhet, pågår fortfarande. Standard-PVB har genomgått en diversifiering in i ett antal specialkvaliteter såsom bullerdämpande PVB, solskydds-PVB, mekaniskt bärande PVB och solcells-PVB. Allt för att möta ett framväxande behoven hos olika marknadssegment. Det är bland annat denna mångfald som gör att PVB fortfarande idag är branschens mest använda laminatmaterial över hela världen och har varit så i snart 80 år. Den första generationen bullerdämpande PVB (monolager) hade en hög mjukgörarhalt, vilket bidrog till goda akustiska prestanda genom att energin från inkommande ljudvågor absorberas. Moderna bullerdämpande PVB (flerskikt) kombinerar en mycket tunn ”kärna” av akustiskt material omgiven av två lager normal PVB. Laminerat glas som effektivt dämpar trafikbullret används oftare, här i Tyskland.