GLAS 1
Sedan 2008 arbetar Anna Werner som ÅFs glas- och
fönsterexpert. Mycket av arbetet sker vid skrivbordet, men ibland blir det inspektion på plats på bygget. ” fönsteråtgärder). Det blir såklart mycket bättre när samma konsulter är med hela vägen. Det är människorna som gör glasbranschen smått unikt rolig att jobba i, menar Anna. – Många är generösa och delar med sig av sin kunskap och tid. Hon berättar om hur hon i glödheta juli, mitt i semestertider, direkt fick hjälp av Helena Bülow-Hübe, Miljöoch energichef på FOJABarkitekter, Bengt Hellström, forskare på Energi och ByggnadsDesign vid Lunds universitet och professor Arne Roos vid Uppsala universitet, när Statens fastighetsverk ville ha snabbt svar på en klurig akademisk fråga gällande invändiga tillläggsrutor. – De ställde alla upp direkt, utan att tveka. Helt fantastiskt! Anna berättar att hon och Maria även gör glasbeskrivningarna ihop numera, som vid nybyggnation av gallerior och andra byggnader med stora glaspartier. – Det tar något längre tid när man är två, men slutresultatet blir bättre. Både glas och profilsystem (av stål eller aluminium) är högteknologiska produkter, menar Anna. Det handlar om att hitta glaslösningar som tillgodoser krav från både brandansvarig och akustikansvarig. Risken för inbrott och vandalism måste också hanteras i glasbeskrivningen. Ibland ska repskyddsfilm och annat monteras på plats under bygget. – Ja, och så måste det ju se bra ut och gå att göra rent. Det är massor att tänka på. Ett av de områden som Anna ofta återkommer till under intervjun är beläggningar. – De beläggningar som under några decennier lagts i fabrik på glas läggs i dag på tunna polyesterfilmer (solfilm), men också på tjockare plast, polykarbonat. Och det jag skulle önska är att det fanns en standard för vilka funktionsvärden som kunden skulle erbjudas vid köp av solfilm. Nu strösslas köparen med en massa mer eller mindre irrelevanta värden. Det är omöjligt för en lekman att jämföra de olika filmerna med hjälp av leverantörernas produktblad. Slutkunden står ofta mellan valet att byta till ett tunnfilmsbelagt solskyddsglas eller att montera solfilm på befintligt glas. Även andra typer av solskydd kan vara aktuella. DE BELÄGGNINGAR SOM UNDER NÅGRA DECENNIER LAGTS I FABRIK PÅ GLAS LÄGGS I DAG PÅ TUNNA POLYESTERFILMER, MEN OCKSÅ PÅ TJOCKARE PLAST, POLYKARBONAT. – Då vill man veta hur solfilmen åldras, hur genomsiktlig den är om några år och också vad solskyddet är om några år. Som det är idag får man massor av parametrar, men det är högst oklart för en amatör vilka av dem som säger något vettigt om solfilmen. Sådant här triggar förstås en person som Anna Werner. Om solfilm skulle vi kunna prata i timmar! – Modern solfilm är ett så spännande område därför att det är nytt och oreglerat. Ändå säljs det massor av solfilm med komforthöjning och energibesparing som motiv. Det finns ingen etablerad branschstandard för hur man ska jämföra filmerna. Och det är inte helt klart hur man rättvist ska jämföra dem med andra solskydd, som markiser och persienner. – En viktig aspekt som bör studeras, fortsätter Anna, är hur solfilm (och andra statiska solskydd som tunnfilmsbelagda glas) påverkar upplevelsen av ljusmiljön för de personer som vistas i byggnaden. Generellt sett är vi i Sverige mycket ovana vid mörka glas. Och toning av fönster påverkar vårt välbefinnande och hur vi upplever rummet. Ett annat outforskat område är hur solfilm påverkar glas i kulturhistoriska byggnader. Det har hänt, berättar Anna, att tidigare generationers solfilm varit så svår att ta bort från glaset att originalglaset gått sönder vid borttagandet. Äldre tiders glas tillverkades med metoder som vi knappt behärskar idag. Det betyder att gamla glas på ett sätt är oersättliga. Hur dagens solfilm reagerar med glaset på lång sikt vet vi inte. Men med tester skulle vi kunna få vetskap. Det märkliga är att trots att filmernas långtidsegenskaper är okända, monteras mer och mer solfilm i Sverige. – Marknaden växer exponentiellt. Även på kulturhistoriska byggnader är det vanligt med solfilm, då man inte vill förvanska fasadens uttryck med markiser och liknande. Solfilm har helt enkelt ingen given plats i forskningen i Sverige konstaterar Anna Werner, men varför? – Kanske för att det är en ny produkt som inte riktigt har sin egen bransch ännu. Tillverkarna av solfilmerna ligger ännu klämda mellan två andra branscher. Glasbranschen är väl etablerad. Basprodukterna har funnits länge och folk känner till dem väl. De vet vad de får när de köper olika belagda glas. Kundrelationerna är uppPerserkatten Lylan och Anna har ofta mysstunder i trappan. > GLAS 3.2014 63