Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33 Golfarens vardag kan te sig my
cket olika. För att inte tala om hur denne hängivne idrottsutövare själv kan uppträda i de mest kuriösa skepnader. Yrkesspelaren som kämpar för brödfödan, vardagsgolfaren som gör sin runda i det tysta, elitamatören som i sitt anletes svett strävar mot skyarna. . . För elitspelaren vars stjärna gick ner borta i horisonten för flera år sedan kan tillvaron vara extra besvärlig. Hur påfrestan- de skildrar JÖRGEN BENGTSSON i detta läsvärda kåseri på sitt personliga sätt. Bollsinne, ärelystnad och överflöd av tid hade en gång förlett honom att hysa ambi- tioner att bli elitspelare. Arbete, familj, väl- levnad men främst bristande talang hade emellertid fört honom allt längre bort från målet. Nu njöt han mest av att en stilla söndagseftermiddag få spela bästboll i goda vänners lag. De hade alla uppkavlade skjort- ärmar, några lättöl invirade i regnställen och fnittrade som pojkar åt de urgamla skämt som ständigt återkom. Hans namn stod visserligen för evigt inris- tat på flera av klubbhusets mästerskapsskyl- tar, men den dystra sanningen var att flerta- let i den allt större klubben inte hade en aning om vem han var. Numera inträffade det t o m att framförvarande partier inte oombett släppte igenom honom vid blotta anblicken, något som var en oskriven regel på den tiden han var klubbens främste spe- lare. • Höjd till fyra Juniorerna hade passerat honom i spel- skicklighet. De var alla vältränade ungdomar som lyfte skivstänger, pulsade i snö och ägnade sig åt mental träning. På klubbmäs- terskapets sjuttiotvåhålare presterade de (själva sa de »sköt») serier som 75, 75, 74 och 69. Han var glad om han fick spela också de sista trettiosex hålen. De gånger detta inträffade talade han alltid om att han slulle »gå ut och krossa banan». När någon frågade honom om hans han- dicap, vilket tyvärr hände väldigt sällan, sva- rade han aldrig med ett kort, korrekt »fyra», utan han framhöll, med underförstådd kritik mot handicapkommittén, att han var »höjd till fyra». Hans spel präglades alltjämt av viss finess men ibland gjorde han rejäla missar. Han var då alltid noga med att se förvånad ut och att göra en eftertänksam provsving. • Glömde aldrig Det förekom att han inför en chip från greenkanten bad att flaggstången skulle tas ur hålet. En gång under ett match-SM på sextiotalet hade han nämligen sänkt en chip från tjugo meter i ett tomt hål. Detta glömde han aldrig. Nu för tiden kunde han endast kisande och med stor svårighet skönja det lilla hålet på ett sådant avstånd, men han var starkt medveten om att gesten gav intryck av att han spelade offensivt. Juniorerna, och ibland han själv också, kallade det attack- golf. Han kände och hade spelat med de flesta av sextiotalets stjärnor. Obesvärat kunde han, till medspelarnas uppenbara förtry- telse, ägna sig åt s k name-dropping och oftast helt opåkallat nämna att »som tur var stod jag till vänster när GA sockade sin wedge». • Två under par Han hade nu anmält sig till en 36-håls poängbogey. Strax innan han somnade kvällen före tävlingsdagen spelade han som vanligt igenom de första hålen i tankarna. Som en eftergift åt verkligheten lät han sig göra en femma på första hålet, en par fyra. Det skulle blåsa kraftig ostadig vind (mot- vind) hade Fröken Väder talat om vid alla de fyra samtal han haft med henne tidigare på kvällen. Efter fem hål var han som vanligt två under par, mycket tack vare ett sänkt bunkerslag på tredje hålet. Sedan somnade han. På tävlingsdagens morgon vaknade han utan väckarklocka exakt kl 5, steg upp och intog under rituella former en exakt likadan frukost som den han åt den oförglömliga augustidag 1964 då han satte banrekord. Frukosten var egentligen alldeles för bastant och hade, mycket på grund av hans vanor under tidigt sextiotal, en viss likhet med vickning. Där fanns stekt mellanfläsk, två wienerkorvar, russin, tre fullkornsmackor med köttpålägg, två rostade marmelad- smörgåsar, en tallrik filmjölk samt ett litet glas starköl. På toaletten läste han regeln om boll i vila, rubbad. Efter en snabb dusch och en omsorgsfull rakning (rakvatten drog till sig flugor så det avstod han ifrån) tog han den redan färdigpackade väskan. Den var fylld med allt som kunde behövas under såväl snöstorm som tropisk hetta. Innehållet möjliggjorde fyra klädbyten under dagen. På lunchuppe- hållet skulle han pudra fötterna och byta strumpor, något som han egentligen inte behövde, torra fötter som han alltid haft. Han hade dock någonstans läst att fötterna var golfarens bästa vänner. Överst i väskan låg fem nystrukna näsdukar. Han hade vis- serligen inte varit förkyld på flera månader men han var, som antytts, gärna välgar- derad mot allt. Måste cykla Till banan tog han sig på hustruns cykel. Den officiella förklaringen var att han ansåg att två kilometers cykling befrämjade blod- cirkulationen. Den verkliga anledningen var att han inte fick lämna familjen utan bil hela dagen. Framme på banan, två timmar före start, vidtog han i rasande fart alla åtgärder som skulle leda till en förstaplats i tävlingen. På drygt fem minuter öste han i väg två hinkar övningsbollar. Ansträngningen att pegga upp 100 bollar på denna korta tid gjorde honom pionröd i ansiktet. Han halvsprang därefter till putting- greenen, missade sex korta puffar och slog en chip tvärs över green. Sedan stod han i en och en halv timme vid första tee och såg konkurrenterna ge sig i väg. Då och då fördrev han sin väntan med snabba, hyste- riska provsvingar. Torvorna hopade sig kring den skylt som angav att provsvingar var förbjudna. • Åter i focus Så blev det då äntligen hans tur att spela. Fullständigt felaktigt utgick han från att samtliga församlade nu hade sin odelade uppmärksamhet riktad på honom, den forne storspelaren. Han började med att ge sina medtävlande den totalt meningslösa upplysningen om att han för sin del kommer att spela en Dunlop 65', röd nr 4. De andra spelade på märken som var totalt okända förr i tiden och de använde uttryck som kompression, stålkär- nor och andra som var honom främmande. Hans enda kunskap om ballistik och boll- banor var att märkning med nagellack kunde påverka bollens flykt. Han var egentligen inte helt övertygad om riktigheten men hade en gång gjort hole-in-one med en omärkt boll. Sedan dess hade hans fru fått ha nagel- lacket i fred. • Lagt sig i läge Med överdriven omsorg granskade han därefter den till synes perfekta grästeen. Peggningen genomfördes med samma ele- gans som när en konstnär lägger en sista penseltouch vid den färdiga tavlan. Han var inom sig vagt oroad av att drivern (kanske skulle han tagit en spoon i stället) ändå skulle fastna i backsvingen och vridas ur sin bana. Under adresseringen genom- fors han av en känsla att bollen nog skulle gå ut på angränsande fairway och inte dit där han troode att alla andra trodde att den skulle hamna, dvs 240 meter spikrakt fram. Alltför sent - först mitt i backsvingen - kom han på att han kanske borde dra in magen en smula. En elitspelare bär inte spår av vällevnad. Den plötsliga indragningen kom honom att rycka till. Detta bidrog må- hända till att träffen blev utmärkt även om riktningen blev dålig. Bollen hamnade cirka 220 meter fram men 40 meter till vänster om fairway. För de måttligt intresserade åskå- darna påpekade han med ett välavvägt leen- de att han hade lagt sig i läge för inspel, eller som Göran Zachrisson sade på TV, »öppnat upp green». Han hade 29 poäng på första rundan och 31 på den andra. I tankarna spelade han redan igenom kommande söndags 18-håls slagtävling. • SVENSK GOLF • 9/1982 33
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44
Svensk Golf Sida 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48
Svensk Golf Sida 49
Svensk Golf Sida 50
Svensk Golf Sida 51
Svensk Golf Sida 52
Svensk Golf Sida 53
Svensk Golf Sida 54
Svensk Golf Sida 55
Svensk Golf Sida 56
Svensk Golf Sida 57
Svensk Golf Sida 58
Svensk Golf Sida 59
Svensk Golf Sida 60
Svensk Golf Sida 61
Svensk Golf Sida 62
Svensk Golf Sida 63
Svensk Golf Sida 64
Svensk Golf Sida 65
Svensk Golf Sida 66
Svensk Golf Sida 67
Svensk Golf Sida 68
Svensk Golf Sida 69
Svensk Golf Sida 70
Svensk Golf Sida 71
Svensk Golf Sida 72
Svensk Golf Sida 73
Svensk Golf Sida 74
Svensk Golf Sida 75
Svensk Golf Sida 76
Svensk Golf Sida 77
Svensk Golf Sida 78
Svensk Golf Sida 79
Svensk Golf Sida 80
Svensk Golf Sida 81
Svensk Golf Sida 82
Svensk Golf Sida 83
Svensk Golf Sida 84
Svensk Golf Sida 85
Svensk Golf Sida 86
Svensk Golf Sida 87
Svensk Golf Sida 88