Kingsize 1
Intervju: Parham När var du senast inne i en krea
tiv skaparbubbla? – Det var nu när jag gjorde den här plattan. Jag har inte lagt lika mycket tid på texterna som jag gjorde på mina första släpp utan jag har tagit den här kreativa energin och försökt göra något nytt av den. Jag har komponerat låtarna på ett annat sätt än jag brukar – alltså med intron, stick och melodiska solopartier. Det är rätt långt från att bara hoppa på ett beat och rappa. Det låter nästan magiskt med de intensiva perioderna av ohämmad kreativitet men Parham är snabb med att poängtera att det inte är någon gåtfull hemlighet eller trolsk skapandekraft som ligger bakom. – Det handlar om att man fokuserar och kapitaliserar på allt det där man har byggt upp under åren, all erfarenhet man har med sig. Jag önskar att jag kunde säga jag är som Kanye och ser samband, framtidsvisioner och visuella element när jag blundar… Men å andra sidan verkar han ju inte må så bra, så jag hade kanske inte velat vara i hans skor heller. – Jag tror att jag är den mest normala rapparen i Sverige, om jag får säga det själv. Jag är ingen workaholic, jag gillar att laga mat, jag gillar tv-spel och jag gillar att träna. Jag gillar inte drama och jag har mina kreativa perioder då och då. Sveriges mest normala rappare, är det en av dina nya insikter? – Haha men du fattar vad jag menar. Måste allt vara så extremt? Varför mår alla så dåligt? Varför gör folk så extrema grejer för att bli kända? Jag tycker genuint att det är ett problem. Det är väl något kittlande med extrema personer som man inte riktigt förstår. När det känns så där maniskt och magiskt på samma gång… – Ja men den där ”magiska” kreativiteten kommer ju överallt. Den kommer för arkitekter och doktorer lika mycket som för artister. Alla är ju kreativa på något sätt. En kråka kan vara kreativ. Varför ska vi mystifiera det så mycket? Mörkret utanför de stora fönstren har hunnit krypa in i konferensrummet medan vi har grottat ner oss i de kreativa processerna. En kall taklampa reflekteras i de plaketter med AC/DC, Whitney Houston och Molly Sandén som sitter upp på väggarna. Parham frågar om jag har börjat tröttna på att lyssna på honom prata. – Inte för att jag vill avsluta intervjun alltså. Jag är bara så trött på att höra min egen röst. Jag frågar om han vill avrunda med en kärnfull hisspitchmening om “Lev länge”. Han suckar och letar efter en formulering att ta avstamp i. – Jag tycker att det här är en av mina roligaste plattor, säger han efter ett tag. – Jag har haft mörka perioder och gjort musik som färgats av det. Men jag är lite trött på att göra negativ musik. Jag vill inte skicka ut mer negativ energi i världen. ”Lev länge” är en kul platta som plockar från massa olika sound som jag gillar. Jag har försökt att ta in nya dimensioner i produktionen och inte tänka för mycket på att musiken måste följa en röd tråd. Hur mycket överdriver jag om jag kallar det för ett comeback-album? – Det är okej, det är okej. Jag menar, det känns som en comeback. Det var fan några år sedan förra plattan ändå… Vet du vad, det är en comeback. Skriv det! 26 KINGSIZE MAGAZINE | NR 1, 2023 WWW.KINGSIZEMAG.SE