Omtanke 1
Maja hade länge svårt att förlåta mig själv för a
tt hon inte gick tidigare. Bilden är en genrebild och Maja heter egentligen något annat. Relationen blev allt sämre. När Maja sa att hon ville lämna honom hotade han med att skada henne. – Jag försökte lämna honom flera gånger och flyttade tillbaka till min lägenhet. Vi bodde ihop i hans lägenhet i perioder. Det var fram och tillbaka. När jag inte var hos honom hade han andra kvinnor där. En natt dök han upp hemma hos mig och rörde vid mitt hår när jag sov. Han tog upp ett vapen och visade mig och sa att han ville prata. Jag blev livrädd och kunde knappt andas, helt paralyserad av skräck. Sen tvingade han mig att ha sex med honom. Jag kände mig som en docka eller ett lik. Jag låg där under honom och hans vrede och hade gett upp livet. Jag började tänkta på att ta livet av mig, det kändes som det var det enda sättet att slippa ifrån honom. EFTER ETT AV flera självmordsförsök, när Maja låg på sjukhuset, kom han med blommor. – Han spelade gullig och trevlig och manipulerade alla han mötte och jag tänkte att ingen skulle tro mig om jag berättade allt han gjorde mot mig. När Maja efter ännu ett självmordsförsök blev inlagd en längre tid inom psyki22 | www.ssil.se »Han ville verkligen äga mig. Jag kände mig värdelös som människa, naiv och svag« atrin tillät hon ingen att ta kontakt, eller besöka henne. Hon behövde vara ensam och tänka. – Jag hade inget hopp om livet längre. Mina skulder växte och var uppe på en miljon kronor. Jag ville inte leva. Jag ville inte ut därifrån, för jag visste att han skulle vänta på mig. Jag var så ledsen och stressad och hade tappat enormt mycket vikt. Jag var inlagd i tre månader. Jag såg de andra kvinnorna som mådde så dåligt, som varit där under långa perioder och jag var en av dem. Var det här mitt liv skulle sluta, tänkte jag. Jag övergav känslorna, ville bara ha mina sömntabletter för att sova, ville inte vara vaken och känna något. Och jag skämdes, inför min familj, för alla gånger jag försökt ta livet av mig. Maja pratade med en kurator på sjukhuset som tyckte att hon skulle polisanmäla och flytta till ett skyddat boende. Sedan berättade Maja för sin pappa om allt som hänt. – Min familj hade ju förstått att jag inte mådde bra, men in i det sista försvarade jag min kille, för att jag var rädd. Jag var också rädd för att han skulle hota eller skada min familj. Min pappa blev förstås jätteledsen. MAJA GJORDE EN polisanmälan och polisen kom samma dag och körde henne till ett skyddat boende. Hon fick stänga av alla sociala medier och byta telefonnummer. Hon var orolig, hade inte ens hört talas om skyddat boende innan. Han försökte ta kontakt via mejl, först med ursäkter och ånger, sedan allt mer hotfullt och elakt. Maja svarade aldrig men sparade mejlen för framtida bevismaterial. – Det var tufft och ensamt att hamna på skyddat boende, utan min familj och att leva nära människor jag aldrig träffat. Jag kände mig som en främling, var asocial och hade svårt att lita på människor. Jag var rädd för jag visste inte vad som skulle hända. Första tiden på det skyddade boendet hade Maja mest samtal med psykologen, sedan efter tid fick hon ta emot besök av