Kingsize 1
Intervju: Miss DJ Stella Svärd MISS DJ ”Vi gör de
t för kulturen och nattlivet” Miss DJ har vårdat afromusiken som sitt eget barn i nästan 20 år. På det långa cv:t står Nobelprisfesten och Polarpriset. Hon har även öppnat för afrobeatslegendarer som Burna Boy, Yemi Alade och Diamond Platnumz. Och startat det egna dj-kollektivet Sugarcane. Genom att vara noggrann, passionerad och ständigt nyfiken har hon byggt ett liv baserat på hennes stora kärlek, musik. Jessica Wejhem älskar inte musik. Jessica Wejhem behöver musik för att leva. Som en kameleont rör hon sig mellan genres, platser och människor. En lång natt på en underground afrobeatsklubb med ett kokande dansgolv övergår gränslöst i att nästa dag mixa soul på företagsgig med människor i lite för stram fluga. Det är blandningen som håller det levande. I år är det 20 år sedan aliaset Miss DJ äntrade Stockholms klubbscen. – Musiken har alltid berört mig. Min relation till den är lika viktig som relationen till min familj, det kan vara svårt för folk att förstå. 2002, på den indiska baren East/West i Stockholm, lärde sig 19-åriga Jessica Wejhem att spela skivor. Flera gånger i veckan kånkade hon den utslitna vita plastpåsen fylld med cd-skivor av legender som TLC, Jay-Z och Missy Elliott. Bland bolmande hiphopheads som käkade naanbröd och med lite hjälp av vännen Gustav så fick Jessica blodad tand för hantverket. – Mamma var orolig för mig. Hon pratade alltid om att jag inte fick glömma bort skolan. Hon trodde nog att dj:andet bara skulle hålla ett tag. Men jag föll hårt för det direkt. Spelandet på East/West ledde till en residentplats på Bäckahästen på Sveavägen. Där drev Tom, DJ 2Much, hiphopklubben One Night Stand och det var via Tom som Miss DJ föddes. – Jag hade planer på att heta DJ Fever eftersom jag en gång spelade med feber för jag var så dedikerad klubblivet. Men då hade Tom redan börjat prata om mig som Miss DJ, så då fick det bli det. 2004 på ett dansgolv i Gambia förändrades Jessicas liv för alltid när dj:n spelade Premier Gaou av den då nya gruppen, Magic System. – Jag kan fortfarande känna känslan när jag hörde trummorna i introt. Jag blev såld direkt. För mig har det alltid handlat om rytmerna i musiken, inte så mycket om texten. Tillbaka i Stockholm började Jessica inkludera låten i sina dj-sets. Kort därefter upptäckte hon Sean Pauls ”Gimme The Light” och ”Turn Me On” av Kevin Lyttle. Så småningom lärde hon känna Jib Katende som då drev Stockholms mest långlivade reggae- och dancehallklubb, Mama Africa. Det var även där hon träffade Justine Balagade. Tillsammans med Erica Gylling och Aïssa Diene bildade de dj-kollektivet Sugarcane. – Jib pushade mig att köra afrobeats och att lära mig mer om den afrikanska musiken. Det roliga är att vi hade en afrobeatsklubb här som hette Club Nile, säger Jessica. Hon ler och pekar ut över Brunkebergstorg. Jessica ger en stor eloge till ovannämnda kollegan Jib Katende, Mike Yangstar, DJ LV, Thomas Gylling och Selam för allt de har gjort för afroscenen i Sverige. – Det är viktigt att komma ihåg att de har byggt scenen med pengar ur egen ficka. NR 5, 2022 | KINGSIZE MAGAZINE 27 De har förstått hur viktigt det här är för Stockholm och aldrig slutat kämpa för det. Med sin långa erfarenhet som dj har Jessica varit med om afrobeats utveckling i Sverige. Den har gått från att vara en separat scen till att idag spelas på de flesta klubbarna i Stockholm. Det är något som är positivt, menar Jessica. Samtidigt lägger hon stor vikt vid att det kommer med ett ansvar. – Att skriva afrobeat på en klubbaffisch när det inte är Fela Kuti som spelas är lika med okunskap. Det är pinsamt. Jessica upplever att man i branschen idag lägger mer vikt på status än själva kärnan i dj:andet, som enligt henne borde vara kärleken till musiken och kulturen. Det ligger i en dj:s ansvar att kunna historien bakom genren den spelar. – Vi som byggt den här scenen har samma tänk. Vi gör det för kulturen och nattlivet. Att jobba med kultur gör man tillsammans. Ego har ingen plats på den här scenen. WWW.KINGSIZEMAG.SE