Jaguarmagasinet SE - Augusti 2023 1
Calle Franklin JAKTEN OCH ARVET resonerade om ämn
et. Då handlade det i och för sig om den mänskliga varianten av död. Oftast orsakad av hög ålder. Vårt förhållande till döden är väldigt olika. Någon i programmet sa att livet är som ett stafettJag vill betona att jakt inte är en hobby vilken som helst. Det låter klyschigt men är faktiskt en livsstil. lopp. Vi tar stafettpinnen när vi föds och bär den med oss i livet och om vi har tur får vi lämna över den till någon. En sak är säker. Ingen har kommit undan och lär inte göra det i framtiden heller. Bara att gilla läget och springa sitt liv på bästa sätt. Ämnet är rätt så förknippat med vad den här texten handlar om. En del av jakt är just död. För bytet vi siktat in oss på. Det är svårt att definiera jakt. Många har försökt. Detta här är min betraktelse Min historia börjar när farbror Tage, till min mors förskräckelse, köpt ett luftgevär till mig när jag fyllde åtta år. Ni skulle sett kompisarna. Ingen annan på gatan hade ett luftgevär. Ett Slavia, om jag inte minns galet. Tror det ligger på en hylla i källaren. Trycket har slutat fungera så det smäller direkt man viker ihop pipan. Det är nog drygt 40 år sedan det användes. Därefter började jag följa honom på älgjakt. När jag fyllde 18 (Snart 40 år sedan) hjälpte han mig köpa första älgstudsaren på Vapen & Skytte i Lycksele. En Remington 700 i kaliber .308. Med plastlackad kolv och fast kikarsikte 4x32. Samma höst sköt jag två älgar. Jag minns Tages blick när vi kom fram till den första. Han sa just ingenting men jag tror mig kunna ana en ödmjukhet och stolthet. Han hade gett mig stafettpinnen och jag tog den. Jag var helt såld och har sprungit sedan dess. Längre fram i livet hade ett par goda vänner ”Bästa kompisarna” när Calle för några år sedan hade förmånen att få jaga i Sydafrika tillsammans med Seved Wiklund. fågelhundar, Pointrar. Där hamnade även jag under en period i livet. Jag måste efter alla år tillstå att inget slår ripjakten med en pointer på fjället. Det är i mina ögon jaktens Formel 1. Den kommunikation och samspel jag upplevde med hundarna var enastående. Jag sköt inte många fåglar men spänningen och upplevelsen var enastående. Sedan kom fru, barn och jobb in i livet och det blev lite knepigare att prioritera jakten. Höstarna räckte till för en veckas älgjakt plus ett antal helger. Var sak har sin tid i livet och det var och är som inga problem med den förutsättningen. Jag har nu förmånen att ha älghundar I mitt fall Hälleforsare. Att jaga älg med hund är älgjaktens grädde på moset. Här kan såten ta fyra, fem timmar eller mer om det händer något. Vi får gå långt. Uppför och nerför. Plumsa över en surmyr. Balansera på en smal spång över en bäck. Hela tiden ha koll på var vinden kommer från och var hunden befinner sig. Oftast är det passkyttarna som skjuter de första älgarna under jakten. De älgar hundarna hittar första delen av jakten är ofta lättfotade och drar iväg. Att älgarna drar har blivit allt vanligare de senaste åren. Hundjakten upplever jag som allra bäst i slutet av oktober och tiden innan det blir för mycket snö. Alla som haft förmånen att se sina barn växa upp och dela ens intresse vet hur det känns när någon av dem får lägga ner sitt första byte. På något sätt har man fört arvet vidare. Problemet för mig är att de inte vet hur det är att sitta på pass. De har gått med hund jämt. Mina första tjugo år var som passjägare och där flertalet av timmarna är väntandes på en stubbe. Ihärdigt väntade på ett upptag av en hund, ett ljud från en kvist som går av, en rörelse av något och så snacket i radion om allt och inget. Från passkytt till hundförare och nu sitter jag där igen och deltar passivt med en egen pejl och försöker tänka hur de ska gå, följer hundens sökturer och om upptag sker hur gör älgen? Känslan när man ser den tvära kroken på handenhetens display och upptaget kommer är obeskrivlig och man vet precis hur de känner och nervositeten över att inte lyckas. Hundarna har senaste decennierna bestått av ett antal Hälleforsare och älgjakten har fått en alltmer central plats i våra liv. Nu har jag barn att lämna över stafettpinnen till. Bägge pojkarna jagar och min dotter har en pojkvän som jagar. Så intresset finns kvar i familjen. Jag blir ambivalent när det kommer till älgjakten Är det bara en fritidssysselsättning? Belackarna vill hävda det. Jag förstår dem men vill betona att jakt inte är en hobby vilken som helst. Det låter klyschigt men är faktiskt en livsstil. Den finns i vår själ och mänskligheten skulle inte funnits i den utsträckning den gör om vi inte jagat. Det finns i våra gener. BÄSTSÄLJARE! NORDHUNT VERTICAL T6 2-12X50 IR SWA Mest sålda modellen i Vertical-serien. Belyst allroundkikarsikte med 2-12X förstoring PRIS FR. 6.900 KR 46 JAGUARGRUPPEN.SE | AUGUSTI 2023