Jaguarmagasinet SE - Augusti 2023 1
Calle Franklin JAKTEN OCH ARVET Varenda form av t
ävling är en jakt Jakt på sekunder, jakten att hoppa långt eller högt, träffa målet eller jakten på insamlade hjortron. Jakten att samla inför vintern. Facebook fylls varje höst med bilder på fyllda hinkar av bär, svamp och, i min bekantskapskrets, älgar. Viltkött är en annan form av samlande. Vi äter älgkött året runt. Ett viltkött som jag vet exakt var det kommer från. Jag vet i princip var älgen har levt sitt liv. Tills den en dag kom i vägen för mig eller en av mina kamrater. Spänningen vi alla upplever sekunderna innan vi avlossar vapnet är oslagbar och är nog något allvarligt beroendeframkallande. Är det makten att vara herre över döden och kanske besegra den. Dessa ögonblick är dock bara slutet och en liten del av en mängd händelser vi kallar jakt. Träning på skjutbanan, träning med hundarna och planering av själva jakten. Ordna med pass, köra ut saltstenar. Packning av ryggsäcken morgonen man ska ut och komma ihåg allt så inget blir glömt. Skulle den här livsstilen bara vara beroende av skott mot djur hade jag lagt av för länge sedan med jakten. Det är oerhört få djur som fälls framför min bössa varje år och så är det nog för väldigt många. Trots det engagerar jakten något otroligt. Läste att älgjägarna i de fyra Norrlandslänen förra året lagt ner 2,8 miljoner timmar när vi rapporterat älgobs. Det är bara de som rapporterar. Det gör inte alla. Helt otroligt om man tänker efter. Finns nog ingen motsvarighet som kommer i närheten. Den älgpolitik vi sysslar med i dag är inte rolig. Älgen har av de som tycker den är ett problem fått en obehaglig skadedjursstämpel. Älgen är en nationalsymbol. Debatten har varit en del av mitt liv de senaste tjugo åren och det har aldrig varit så tråkigt som nu. Vid ett tillfälle frågade en jaktguide i Sydafrika om vår älgjakt. Han frågade om jag kunde garantera att han skulle få skjuta en älg om han kom upp hit. Jag svarade obetänksamt att det skulle han nog få. Ville väl imponera på honom. Han svarade att han inte kunde lova att jag skulle få skjuta något där vi var just då. Jag tittade mig omkring och fattade inte vad han menade. Jakten där nere är inte i närheten av vår. Mängden vilt är överväldigande. Mycket tack vare att man satt ett värde i djuren och ser värden av jakten på ett helt annat sätt. Det ger sysselsättning, inkomst, mat med mera för en mängd människor. Att misslyckas med jakten där ansåg jag vara helt omöjligt och här uppe i norr lever vi i en jaktlig öken jämfört med många andra ställen. En bekant i Örebro berättade att hans jaktgäng haft 500 obs på allehanda vilt en jaktdag förra året. Jag vet inte hur länge vi skulle behöva räkna obsar i Busjön för att nå den siffran. 10 år kanske. Men när jaktdagen i Busjön lyckas är känslan och tillfredställelsen så oändligt mycket större. Nu har jag lämnat över stafettpinnen till kommande generationer och hoppas att jag med mitt sätt inspirerat dem att jakt är en livsstil vi ska vara rädda om och vårda. Jag ska inte sluta jaga. Det gör jag så länge jag har den fysiska förmågan, men jag springer lite långsammare och hoppar inte från stenar lika lätt som tidigare. Glädjen finns ändå där… TEXT: Calle Franklin, förtroendevald ordförande Jägarförbundet Västerbotten FOTO: Calle Franklin, privat Älgen är en nationalsymbol. Debatten har varit en del av mitt liv de senaste tjugo åren och det har aldrig varit så tråkigt som nu. Calle Franklin Foto: Bildbank JAGUARGRUPPEN.SE | AUGUSTI 2023 47