Svensk Jakt nr 12

Svensk Jakt Chefredaktören Chefredaktören har orde t Staten ljög för Sveriges jägare D en 15 december är det 30 år sedan Sveriges riksdag formellt sa ja till svenskt medlemskap i EU. Beslutet föregicks av en rådgivande folkomröstning, som hölls den 13 november 1994. Där röstade 52,7 procent ja till svenskt medlemskap, 47,3 procent röstade nej. Inför denna folkomröstning distribuerades genom statens försorg en informationsskrift till väljarna. I denna trycksak, med titeln EU-avtalet – Sveriges avtal med Europeiska Unionen, informerades om de villkor för svenskt medlemskap som förhandlats fram mellan Sverige och EU. Skriften var utformad som ett konkret löfte till väljarna om vad EU-medlemskapet skulle innebära. Här ska noteras att det inte var någon organisation på ja-sidan i folkomröstningen som låg bakom det hela, utan svenska staten – genom utrikesdepartementet. Under rubriken ”Svenska särdrag och sedvänjor ”Skriften var utformad som ett konkret löfte till väljarna om vad EU-medlemskapet skulle innebära.” från jakttidtabellen ytterst på grund av invändningar från EU. Art- och habitatdirektivet har inneburit och innebär svåra processer kring jakt på stora rovdjur som björn, lodjur och varg. Direktivets regler för områdesskydd har lett till att säljakten inom Natura 2000-områden har påverkats. EU:s Cites-regler innebär att det krävs särskilda intyg för att avyttra produkter som kött, skinn, kranium eller andra delar från björn. Sedan 2015 råder ett totalförbud mot handel med sälprodukter. Vapendirektivet från 1991 har ändrats två gånger sedan EU-inträdet, med långa komplicerade processer som följd. EU har nu siktet inställt på ett totalförbud för bly i all ammunition, efter att ha antagit ett dåligt utformat blyhagelförbud i och omkring våtmarker. EU har fått en skogsstrategi och skogsfrågorna har respekteras” kungjordes att vissa självklara företeelser inte ens behövde förhandlas, utan skulle respekteras: allemansrätten, offentlighetsprincipen och kollektivavtalen. Frågan om jakten hade däremot tagits upp i förhandlingarna, berättades det, och här lämnades en garanti till väljarna: ”Inte heller svenskarnas rätt att jaga kommer att förändras vid ett medlemskap. Eftersom EU har vissa jaktregler som skiljer sig från våra togs frågan upp i förhandlingen. Det klargjordes då att EU-reglerna inte hindrar oss att fortsätta vår jakt på hittillsvarande sätt, vare sig det gäller fågel eller vilt.” Tre decennier senare vet vi mer om värdet av det löftet. Ett löfte som alltså, det förtjänar att upprepas än en gång, inte utställdes av någon kampanjorganisation – utan av den svenska staten. Till att börja med kan noteras att fågel- samt art- och habitatdirektiven redan vid denna tidpunkt var gällande rätt. Sommarjakten på morkulla försvann tämligen omgående efter Sveriges anslutning till EU. Senare har skarven inte kunnat hanteras på rimligt sätt, och det är inte otänkbart att ejder, alfågel och småskrake ströks flyttats till Bryssel, trots att detta utlovades vara en nationell kompetens. Jag misstänker att det bara handlar om tid innan klövviltets påverkan på skogen blir en EU-fråga. EU:s strategi för biologisk mångfald kräver att minst 30 procent av all mark och allt vatten blir skyddade områden, varav en tredjedel (det vill säga 10 procent av totalen) strikt skyddade. Det här kommer med all sannolikhet att påverka jakten. Och när Jägareförbundets allmänna uppdrag skrotades för ett par år sedan gjordes det med hänvisning till EU:s upphandlingsdirektiv. Så: att de svenska jägarna fördes bakom ljuset inför folkomröstningen 1994 är ingen åsikt – det är ett sakligt konstaterande. Det jag efterlyser från dagens svenska makthavare är en analys av hur det kunde bli så här. Inte minst för att förstå hur liknande framtida missräkningar kan undvikas. EU:s maktanspråk kommer inte att minska. Unionen kommer att fortsätta tugga i sig nationell kompetens – om ingen säger emot. Eller ska ”vi har varit naiva” vara det svenska valspråket även i framtiden? TRÄFF! Den 7 november beslutade regeringen – äntligen – att avveckla den politiskt dödsdömda Renmarkskommittén. Läs mer på sidan 29 och min krönika (länk nedan). Läs mer svenskjakt.se/opinion/ kullgren-utdeladenadaskottet-till-sist/ BOM! Att missta shetlandsponnyer för vildsvin och dessutom skadskjuta två sådana (som skedde i oktober) påverkar allmänhetens syn på jägare. Och inte i positiv riktning. MISSA INTE Halvvägs in i mandatperioden har Sveriges landsbygdsminister Peter Kullgren (KD) kommit en bit på vägen med sin jaktliga hjärtefråga – att minska vargstammen i landet. På sidorna 32–35 möter vi ministern i en längre intervju. Vi följer med jägarna i Fagersta på första jakten efter att den afrikanska svinpesten utrotats i området (sidorna 58–62). Missa heller inte testet av elektriska rökar (sidorna 44–47) eller veterinärens bästa tips för första hjälpen till hunden i fält (sidorna 50–53). Martin Källberg Chefredaktör martin.kallberg@svenskjakt.se Nr 12 | 2024 SVENSK JAKT 7 Svensk Jakt Rådjursjakt i snöstorm Svensk Jakt Ögonblicket Svensk Jakt Från Jägareförbundet Svensk Jakt Opinion Svensk Jakt Riksnytt Svensk Jakt Peter Kullgren i halvtid Svensk Jakt Harjakt Svensk Jakt I backspegeln Svensk Jakt Elektriska rökar Svensk Jakt Historisk jakt Svensk Jakt Första hjälpen i fält Svensk Jakt Julklappstips för jägaren Svensk Jakt Redskapsboden Svensk Jakt Älgjakt Svensk Jakt Viltvård Svensk Jakt Hälgekrysset Svensk Jakt Hört, sett & läst Svensk Jakt Hälgeserien Svensk Jakt Utrrustning Svensk Jakt Vapen & skytte Svensk Jakt Vapenutrustning Svensk Jakt Vapenfrågor Svensk Jakt Från Jägareförbundet Svensk Jakt Jaktbart vilt Svensk Jakt Vilt på julbordet Svensk Jakt Redaktionen Svensk Jakt Regionalt Norrbotten & Västerbotten Svensk Jakt Regionalt Jämtland & Västernorrland Svensk Jakt Regionalt Dalarna & Gävleborg Svensk Jakt Regionalt Värmland & Örebro Svensk Jakt Regionalt Mälardalen & Gotland Svensk Jakt Regionalt Västra Götaland Svensk Jakt Regionalt Sydost Svensk Jakt Regionalt Halland & Skåne Svensk Jakt Kåseriet Svensk Jakt Nästa nummer