Hjälpsamme Amin tar priset: ”Det är viktigt att h
jälpa andra” – Amin! En bil bromsar in och vindrutan öppnas. Det är Rocan som behöver hjälp med att ställa undan sina vinterdäck. Några minuter senare står Amin med smutsiga händer och ett stort leende och langar däck. För Amin Naif Amin, Årets ungdomshyresgäst 2017, är hela Oxhagen hans familj. När Amin berättar själv, verkar det som om allt gott bara händer honom av en slump. Att han redan på gymnasiet jobbade extra på fritidsgården. Att han valts in i ÖBOs rådgivande hyresgäststyrelse för Oxhagen. Att han i vintras fick ett heltidsvikariat som SO-lärare på Vivallaskolans mellanstadium och att han fick priset Årets ungdomshyresgäst 2017 på ÖBO-galan. – Jag fattar inte... Och så spricker han upp i ett leende som får omgivningen att smälta. – Jag är så oerhört tacksam. Sverige är ett fantastiskt land med alla möjligheter och jag får ta del av det. Det finns ingenting, absolut ingenting, att klaga på. Ja, kanske vädret då... Och så ler han igen. Hembygdskänsla Amin kom 2002, som fyraåring, med sin familj från Kurdistan i norra Irak. Familjen hamnade i Oxhagen och här har de blivit kvar, även om de bytt adress några gånger. – Här är jag hemma, det här är min hembygd. Jag vill alltid bo i Oxhagen, så känns det nu, men det är förstås svårt att säga något om framtiden. I Oxhagen rör sig Amin med självklarheten hos den som känner och är vän med alla. Han hejar på alla som passerar, även på långt håll. Att en kompis plötsligt vill ha hjälp, och får det, är en del av vardagen. – Mina föräldrar är mina förebilder. Givetvis ska man hjälpa den som behöver hjälp. Men hur vet man vem som behöver hjälp och med vad? – Man börjar med att heja på alla. Sedan börjar man prata och blir bekant med varandra. Efter ett tag vet man vad den personen behöver hjälp med, säger Amin. Och så berättar han om vardagen i Kurdistan när familjen bänkade sig för att äta. Då kunde pappa säga: ”Vänta nu, har grannen mat i dag?” Då fick någon gå över och fråga, innan måltiden kunde börja. – Här i Sverige har alla det mesta, det är enklare här, men det är ändå viktigt att försöka hjälpa andra. ”Ge mig ett TV-team” När vi går runt i området börjar Amin prata med en äldre dam som är bekymrad över att det är stökigt på hennes gård. Därför fick Amin priset: ”Amin är en ung person som vill sin omgivning väl. Han visar andra unga i området att det går att bli framgångsrik. Amins glada sätt och bemötande av sin omgivning smittar gärna av sig. Amin är en god förebild för de unga i Oxhagen!” Amin lugnar henne med att frågan diskuteras i rådgivande hyresgäststyrelsen. Hon kramar om honom när de skiljs och får ett leende tillbaka. När vi promenerar vidare pekar han på fartguppen på gångvägarna. – Det kom från rådgivande hyresgäststyrelsen, för att få stopp på buskörningen med moppar. Kärleken till Sverige i allmänhet, och Oxhagen i synnerhet, är tydlig. Och han blir irriterad över mediabilden av Oxhagen där exempelvis SVT:s Agenda för två år sedan gav bilden av en utsatt förort med en ”pågående kamp om kontrollen mellan polisen och kriminella gäng”. – Media visar ofta bara en bild och det göder fördomarna. Ge mig ett TV-team och jag kan göra flera program som visar motsatsen. Här finns problem, som överallt annars, men vi jobbar varje dag för att det ska bli bättre. 27