Nöjesnytt Växjö 1
MÅNADENS PROFIL JOHN CUROVAC Text: Ola Karlsson F
oto: Martina Wärenfeldt/MStudio Det är lika bra att säga det med en gång: det finns de som tycker att John Curovac är osmidig, att han tar för mycket plats och att han pratar för mycket och för högt. Å andra sidan finns det minst lika många, troligen fler, som tycker att han är en visionär, en frispråkig sanningssägare och helt enkelt en jävligt skön snubbe. John Curovac själv kunde inte bry sig mindre om vad folk säger om honom och det har sina alldeles speciella orsaker, ska det visa sig. Vi träffas egentligen för att diskutera hans nya post som ordförande i Växjö Cityförening, men ganska snart glider samtalet in på andra, mer personliga saker. Det står också ganska snart klart att John Curovac är mer än vad ytan visar. Han sitter inte still många sekunder i taget, han gestikulerar och pratar liksom i mun på sig själv, men framför allt pratar och skrattar han. Samtidigt framkallar han många skratt på vägen, för han är emellanåt vansinnigt rolig. Bredvid honom i soffan på det ”coola kontoret”, som John själv kallar det, på hans skötebarn Cityhallen, sitter sambon Olja och den alldeles färska sonen Amadeus. John säger halvt på skämt halvt på allvar att han inte vill att Olja ska vara med, för att han känner sig lite hämmad och självmedveten då. Olja ler, tittar lite överseende på John och säger: –En av Johns mest charmiga egenskaper är att hans hjärna går på högvarv hela tiden och att han är en problemlösare. Han kan gå in i duschen och komma ut därifrån med lösningen på en massa problem. Jag brukar kontra och fråga ”men har du tänkt på det här, då?”. Då har han det och han presenterar aldrig något utan att ha tänkt igenom det ordentligt. Om han för ovanlighetens skull är tyst någon längre stund kan man vara säker på att det pågår det tankeverkstad. –Jag är hyperaktiv, inflikar John och rycker på axlarna. ”JAG HAR SÄKERTADHD ELLER NÅGOT, MEN JAG SER DET INTE SOM ETT HANDIKAPP. JAG ANVÄNDER DET SOM EN STYRKA ISTÄLLET, SOM EN GÅVA ELLER EN TALANG.” Allt jag gjort och åstadkommit i mitt liv är tack vare min hyperaktivitet. Så enkelt är det. När jag var yngre blev jag sårad när folk gav mig blickar som antydde att jag var dum i huvudet, men det är priset man betalar för att man är sig själv. Vissa påstår att de är annorlunda, men det är de inte. Vissa föds med det och önskar att de inte var det. Man får mycket stryk i livet. En gång, 2011, försökte jag bli normal. Det var det värsta året i mitt liv, haha. John skräder inte orden när han pratar, oavsett vad han pratar om. Men han är också tveklöst en do-er. Han kom till Sverige från Bosnien 1992 och har inte varit arbetslös många dagar sedan dess. Han började med att ta över en ICAbutik i Karlskrona, därefter i Ronneby och sedan 2004 driver han ICA Supermarket Cityhallen i Växjö, en butik som var minst sagt på fallrepet när John kom dit. –Felet med den här butiken var att man inte tänkte självständigt, man bara kopierade andras koncept. Ingen trodde på butiken när jag tog över. Inte ICA, inte banken, inte någon. Men jag hade en vision om att vi skulle bli bäst och några månader efter att jag tagit över var vi en av de mest lönsamma ICA-butikerna i landet. För jag såg vad som var fel och jag rättade till det. En ICA-handlare uppfattas ofta som något töntig och det var en del av utmaningen, speciellt för mig som alltid vill vara cool på alla sätt, haha! Så istället för att vara arbetslös bestämde jag mig för att ta vad som helst och göra det coolt. Som att bli ICAhandlare. Folk tror nog att jag har storhetsvansinne ibland, men jag bjuder på det. Butikens framgångar har inte gått obemärkt förbi och John har under de 12 åren i Växjö gjort sig känd som en profil med starka åsikter, men också som en man med en outsinlig drivkraft och förmåga att omvandla idéer till framgångsrika realiteter. Kanske är det detta som gjort att han blev tillfrågad att ta över ordförandeklubban i Växjö Cityförening tidigare i vår. ”JAG BLEV ÄRLIGTTALAT LITE FÖRVÅNAD NÄR JAG FICK FRÅGAN, MEN GLAD OCH HEDRAD. DET ÄR ROLIGTATT MAN INOM FÖRENINGEN VISARATT MAN INTE ÄR RÄDD FÖR NYTÄNKANDE.” Jag ser det så här: det finns 280 butiker i centrum och många väntar på att andra ska göra arbetet åt dem; att kommunen ska lösa fler parkeringsplatser, eller vad det nu kan vara. Kommunen ska naturligtvis sköta sitt jobb, men vi kan också göra massor själva, dessutom mycket snabbare än vad kommunen kan. Jag tror att vi i Cityföreningen har en riktig chans att påverka, men vi måste göra det tillsammans. City ska vara en samlingsplats i första hand. Självklart vill jag att folk ska handla, men jag tror att man måste få dem att se city som en plats där de kan träffas, fika och ha roligt. Då kommer handeln på köpet, det är jag övertygad om. John pratar mycket om vikten att våga gå sin egen väg, att inte följa andra av ren slentrian eller lathet, och framför allt, att inte vara rädd för vad andra tycker. –Jag brukar göra allting tvärtemot. Mamma sa att jag föddes med rumpan först och hela mitt liv har jag gått tvärtemot strömmen, säger han med ett stort skratt. Vi behöver förändring här i city, men många är lite för politiskt korrekta och vill eller vågar inte pusha för hårt. Jag vill att det ska hända saker. Jag brukar säga att skillnaden mellan de dumma och de smarta är att de smarta kan rätta till sina misstag. Istället för att vara passiv måste man testa saker. Cityhallen är bara ett verktyg, menar John. Det viktigaste för honom är att göra det bästa han kan, oavsett vad han håller på med. På senare tid har han blivit alltmer involverad i samhällsdebatten, han föreläser för nyanlända flyktingar och han har – efter att sambon tyckt att han blivit lite för svennig – skrivit och spelat in en fullt professionell raplåt till sonen Amadeus (som finns att lyssna på via Cityhallens Facebook-sida). Han pratar länge och engagerat om det Sverige han älskar kontra det Bosnien han lämnade och även om han inte kommer med några patentlösningar är hans idéer genomtänkta och grundade i humanism och människans rätt att arbeta för sitt uppehälle. Det grundar sig i en tanke om att ta vara på tiden och att göra någonting medans man kan. –De flesta lever i någon sorts romantisk värld, där de tror att döden ringer en dag och säger att nu har du 24 timmar på dig att säga adjö. Så fungerar det inte. Vi kommer inte att leva i 1000 år, så om du kan göra något varför inte göra det idag. Du måste göra det nu, när du vill göra det.