Nollelva 1
SÖDERKÖPING Skärgården har sin egen bygdedräkt Te
xt & Foto: Tobias Pettersson I den östgötska skärgården har man länge haft sin egen folkdräkt, som dock slutade att användas i slutet av 1800-talet. Runt 1920 återskapades den av Hemslöjden i Linköping och förra året fick Skärgårdsdräkten sin egen utställning för att fira hundraårsjubileet. S Text: Tobias Pettersson Foto: Privat Vid sex tillfällen i oktober kommer Waow Production sätta upp musikalfarsen “Samling vid pumpen” på Salong Ramunder. Föreställningen förs framåt av en rad välkända 40-talsmelodier och kommer att bjuda på både sång, show och skratt. I somras kunde ensemblen genomföra ett antal föreställningar av showen “Den tredje dosen” på Färgargården i Norrköping, efter ett drygt år som präglats av coronapandemi och inställda jobb. Nu är Waow Production redo för nästa show som kommer att spelas på Salong Ramunder i Söderköping i höst. Den kommer att spelas den 7, 8, 9, 14, 15 och 16/10, vilket visade sig vara ett lyckosamt spelschema när de senaste lättnaderna i pandemirestriktionerna kom. – Vi startade projektet i förhoppningen om att vi kunde följa de restriktioner som gällde då, med max åtta i varje sällskap och att hålla två meters avstånd, men nu kommer vi kunna öppna upp hela salongen. Vi hade redan bestämt datumen innan vi visste om de nya restriktionerna. Så för oss var det en himla bra tajming, säger Clara Fyrberg som tillsammans med sin man Marcus ligger bakom Waow Production. Övriga namn i ensemblen är Adnan Music, Ellen Svanqvist och Monna Orraryd, Maja Dusén och Barbro Alvebo. “Samling vid pumpen” handlar om en regissör 14 NOLLELVA kärgårdsdräkten består av en överdel i vitt linne eller bomullstyg med silkesbroderier på krage och manschetter, en kjol i skogsgrönt halvylle med stripade rynkor från midjan ner på höften, ett rostbrunt förkläde med ett stort silkesbroderi och handvävt förklädesband med tofsar, ett livstycke av halvylle med ränder i många färger på en rostbrun botten. Livstycket är fodrat med ett oblekt linnetyg. Sytt med skört av runda tungor som kantats med gröna band. Livstycket snöres fram med gröna band. Till detta röda strumpor, svarta skor, en huvudduk av linne eller bomull med silkesbroderier och en bindmössa av grönt siden med silkesbroderi. Det var runt 1920 som Hemslöjden i Linköping återskapade Grytsdräkten, den bygdedräkt som använts vid den östgötska skärgården men slutat att brukas vid mitten av 1800-talet. I samband med industrialiseringen på 1800-talet började folkdräkterna försvinna men mot slutet av seklet när nationalromantiken växte sig stark ökade även intresset för folkdräkter. Grevinnan Louise Montgomery var mycket engagerad i hembygdsrörelsen och tog initiativet till att återskapa Skärgårdsdräkten med hjälp av Eva Ödlund på Hemslöjden i Linköping och sjuksystern Hanna Pettersson från Tyrislöt. När de skulle återskapa Skärgårdsdräkten fanns inga originaldelar bevarade utan man fick komponera dräkten utifrån gamla beskrivningar och sedan sätta ihop tyger och mönster som man tyckte passade. Bland annat är livet gjort av Skedevikjolen och broderierna på blusen, huvudklädet och förklädet är från Vikbolandet. Förra sommaren visades temautställningen “Skärgårdsdräkten 100 år” på Sankt Anna Skärgårdsmuseum i Tyrislöt, och även denna sommar har man kunnat se dräkten på museet. Nu är Skärgårdsmuseets sommarsäsong över men de kan ta emot mindre grupper om man kontaktar dem. Ingrid Johansson Kallsö med sin dotter Gurlie Pintye Foto: Lars Hedenström 40-talskänsla på Salong Ramunder som lämnar storstaden och återvänder till hemstaden, där han vill sätta upp en föreställning i Folkparkparksteatern. Han stöter på lite hinder på vägen men lyckas få med sig lokalborna på projektet. Showen kommer att bjuda på tidstypiska bitar som “Den gula paviljongen” och “Bättre och bättre dag för dag”. – Det har varit stor efterfrågan på att vi ska bjuda på många av de gamla låtarna, så då sa vi: då gör vi det. – Så Marcus har skrivit en föreställning kring de här låtarna från 40-talet. Det kommer att vara originallåtar med originaltext och sen blir det en handling runtomkring det. Varför ska man gå och se “Samling vid pumpen”? – Dels för att få uppleva kultur nu när vi får samlas igen och dels får man chansen att lyssna på de här äldre låtarna. Antingen kan man dem utantill och kan sjunga med eller så kanske man inte hört dem så mycket och då får man lära sig nånting nytt, fast det är ganska gammalt.