Nöjesnytt Växjö 1
frossa i film & serier När man av en eller annan
anledning måste stanna hemma och inte kan, eller orkar, göra något annat än att ligga i soffan så måste man ha lite förströelse för att inte gå under av leda. Nöjesnytt har därför listat några av de bästa tv-serierna och filmerna just nu. TV-SERIER FALLOUT (PRIME VIDEO) Först och främst: jag bryr mig inte ett skit om tv-spel. Men i ett försök att blidka sonens intresse för desamma och dessutom spela rollen som god förälder började jag titta på Amazons storsatsning Fallout (som naturligtvis bygger på spelet med samma namn). Och ta mig tusan om jag inte fastnade direkt! Allt med Fallout är over the top: historien, effekterna, vändningarna och manuset. Men det är också därför det fungerar så bra, inbillar jag mig. Sonen, som spelat Fallout, tycker att serien är sann mot originalstoryn och det är väl gott så, men även för en oinvigd är det en ren njutning för ögat. Spektakulärt, spännande, roligt, till och med en smula tänkvärt – och så klart fullständigt absurt. Där The Last of Us var en högst trovärdig och nästan plågsamt realistisk skildring av en postapokalyps är Fallout precis tvärtom – och precis därför så jäkla bra. SMÄRTPUNKTEN (SVT PLAY) Det är lätt att det blir lite för meta när man ska göra tv-serie eller film om tv, film, eller som i det här fallet teater. Men Lars Noréns famösa pjäs 7:3 var inte vilken teaterföreställning som helst; den byggde på erfarenheter från, och dessutom inkluderade, tre livsfarliga, långtidsdömda brottslingar, varav två av dem senare var med och mördade två poliser i Malexander 1999. Smärtpunkten berättar historien om hur pjäsen kom till och den plågsamma processen att skapa och framföra den. David Dencik i rollen som Lars Norén är fullkomligt bländande (frågan är om han någonsin varit bättre), precis som Maria Sid. Men det mest imponerande är ändå birollerna, där framför allt Martin Nick Alexandersson gestaltar Tony Olsson på ett så realistiskt sätt att man bokstavligen darrar i tv-soffan. Smärtpunkten skildrar både en lika naiv som föredömlig tro på konstens magiska kraft att förändra, som ett samhälle i fritt fall. Det är lysande in i minsta detalj. BABY REINDEER (NETFLIX) Filmer och tv-serier blir inte nödvändigtvis automatiskt bättre bara för att de bygger på en sann historia, men det kan hjälpa till. I Baby Raindeer spelar seriens skapare Richard Gadd en fiktiv version av sig själv och hans egna erfarenheter av stalking. Gadd – en skotsk komiker som tidigare haft stor framgång med showen Monkey See Monkey Do (som tar upp hans erfarenheter av övergrepp) – spelar karaktären Donny Dunn som blir stalkad av en medelålders kvinna som tidigare dömts för olaga förföljelse. Det mesta i Baby Reindeer 36 | nöjesnytt är sant enligt Gadd och om så är fallet är det lika skruvat som det är bra berättat. Att stalking är ett verkligt problem har bevisats gång på gång, precis som att det inte bara är kändisar som är utsatta (minns SVT-serien Stalker, om Felix) och Baby Reindeer belyser detta både med skrämmande intensitet och subtilt absurd humor. En av årets största positiva överraskningar i streamingdjungeln. SUGAR (APPLE TV+) Peter Capaldi (The Devil’s Hour, Local Hero, Doctor Who) är en baddare på att spela sympatisk och osympatisk på samma gång. I Criminal Record spelar han en kriminalkommissarie som har mer än ett skelett i garderoben och han lyckas med konststycket att få en att både älska och hata honom. I övrigt är Criminal Record ett alldeles förträffligt kriminaldrama, där framför allt Cush Jumbo imponerar och där man på ett fiffigt sätt vänder på klassiska könsroller. Även om det är många trådar och personer att hålla reda på känns serien aldrig rörig eller splittrad, och ju längre in man kommer i den, desto mer vill man veta hur det går. Extra skönt med en krimserie som INTE bygger på ett verkligt fall. Känns som att det börjar gå lite inflation i det. I DINA HÄNDER (NETFLIX) Malin Persson Giolito är inte en person jag skulle vilja hamna i bråk med. Inte bara för att hon är dotter till Leif GW Persson, utan för att hon verkar vara en så jävla cool håll käften-människa och författares om jag hyser den allra största respekt för. Så när jag fick höra att hon dragit sig ur produktionen av I Dina Händer, som bygger på hennes bok med samma namn, för att man dragit historien för långt från hennes original, blev jag ytterst skeptiskt. Kanske är det tur att jag faktiskt inte läst boken, för tv-serien är en väldigt gripande och bra skildring av hur tonåringarna Billy och Dogge rekryteras till ett lokalt gäng och motvilligt dras med i våldsamma konflikter. FILMER CIVIL WAR (PÅ BIO) Blir man bjuden på bio går man, oavsett om man har en aning om vad det är man ska se eller inte. Så jag gick på Civil War, i tron att det var ännu en andra världskriget-rulle. Ack så fel jag hade, och ack så överraskad – nej överkörd! – jag blev. För Civil War är, hands down, en av de tre bästa filmer jag sett på senare år. Filmens grundläggande premiss – att några amerikanska stater brutit sig loss mot den federala regeringen och i princip startat ett nytt inbördeskrig – är ju tyvärr inte lika osannolik idag som den var för tio-femton år sedan, vilket gör det hela ännu mer skrämmande. Förutom ett briljant manus, lagom spektakulära stridsscener och högklassiga skådespelarinsatser lyckas Civil War med konststycket att fånga tittaren utan onödiga bakgrundsförklaringar. Man fattar direkt vad det handlar om, och man köper det med hull och hår. Och så ett tips: se den på bio! RICKY STANICKY (PRIME VIDEO) John Cena är inte världens bästa skådespelare (hrm), men måste ge honom att han aldrig spelar över sin förmåga och att han är smart nog att ta de roller som passar honom som bäst. I Ricky Stanicky spelar han med bravur den försupne och högst misslyckade aspirerande skådespelaren Rock Hard Rod (ett namn som har sin egna dråpliga förklaring) som plötsligt får ett ”riktigt” gig. De tre vännerna Dean, Wes och JT har nämligen sedan de varit barn klarat sig undan trubbel genom att skylla på Ricky Stanicky, en vän de helt enkelt hittat på och kallar ”the best friend we never had”. Efter en rad förvecklingar blir de dock tvungna att bevisa att Ricky faktiskt finns och anlitar således Rock Hard Rod för att spela Ricky. Ja, ni hör ju själva hur jävla dumt det låter. Och dumt är det, fast på ett otroligt roligt sätt. Cena är som gjuten för rollen, Zac Efron är fantastisk och ju djupare vännerna sjunker i sina lögner desto mer hoppas man att de ska klara sig undan. Ricky Stanicky är dum underhållning på högsta nivå. NEXT GOAL WINS (DISNEY+) Liverpool-legendaren Bill Shankly sa en gång: ”vissa anser att fotboll är ett spel på liv och död. Jag kan försäkra er om att det är mycket viktigare än så”. Vi är – tyvärr – många som kan skriva under på det. Trots detta, eller kanske just därför, är fotboll en sport som fungerar väldigt bra som grogrund för komedifilm. Next Goal Wins bygger på den sanna historien om ”världens sämsta fotbollslandslag”, Amerikanska Samoaörna och deras jakt på att kvalificera sig till VM 2014. Den nederländsk-amerikanske tränaren Thomas Rongen får den otacksamma uppgiften på sin lott och han tar sig an den med minimal entusiasm. Snart upptäcker han dock hur mycket hjärta och värme det finns i den lilla ögruppens befolkning och han tinar upp och sätter upp en ny målsättning: att laget ska lyckas gör ETT mål i en landskamp. Michael Fassbender är som vanligt skitbra, men det är de otaliga birollerna, och den snyggt berättade historien, som gör Next Goal Wins till en ovanligt lyckad och varm idrottsfilm. I TEXT: OLA KARLSSON