Nolltretton 1
nyttPÅFILM FILMBOXEN Jackie Chan Vintage Collecti
on 3 7 disc Ska man utnämna mästaren av komiska kampsportsfilmer finns det egentligen bara ett namn som är aktuellt: Jackie Chan. Förra året uppnådde han pensionsålder, och även om han fortfarande kan fajtas på vita duken om det skulle behövas, så firas det med en serie filmboxar med hans gamla material. I denna box går man tillbaka till de allra första åren och lyfter fram sju av hans tidigaste filmer mellan 1978 och 1982: Spiritual Kung Fu, Dragon Fist, Fearless Hyena, The Young Master, Half A Loaf Of Kung Fu och Dragon Lord. (TP) The Hunt V.32 Tolv personer kidnappas och vaknar upp i en skog där någon börjar skjuta på dem. Varför har de hamnat där och vad är det som pågår egentligen? Till en början verkar upplägget i ”The Hunt” vara något i stil med ”The Maze Runner” eller ”Running Man”, en människojakt där det gäller att överleva. Snabbt märker man dock att detta är en annan typ av film. Det är en slags splatterfilm med tokroligt underhållningsvåld där saker tar oväntade vändningar, åtminstone till en början för snart blir det till en mer konventionell actionrulle. Denna typ av filmer brukar bygga på någon form av samhällskritik eller satir, och ”The Hunt” vill inte vara sämre. Här handlar det om det polariserade amerikanska samhället där obildade Trumpanhängare och politiskt korrekta vänsterliberaler ställs mot varandra. Det handlar om ryktesspridning, konspirationsteorier och sociala medier, och båda sidor framställs som lika inskränkta och fåniga, om än på olika sätt. ”The Hunt” är knappast särskilt finessrik i sin samtidsanalys. Tvärtom är det en riktigt korkad film som bara vill frossa i våld. Den är inte smart, den är inte rolig och den har inget budskap. Det finns många intressanta aspekter att göra film av när det gäller splittringen i USA, men ”The Hunt” är tyvärr inte en sån film. (TP) The Peanut Butter Falcon V.33 Zak (Zack Gottsagen) är en ung man med downs syndrom som är ofrivilligt fast på ett äldreboende. Där tillbringar han dagarna med att se på gamla wrestlingmatcher på video. Helst av allt skulle han vilja tränas upp till wrestlingstjärna på idolen The Salt Water Rednecks training camp för blivande brotttare i Florida. Fast besluten att bli fri och uppfylla sin dröm lyckas han en dag rymma från sitt boende och ge sig ut på ett ovisst och spännande äventyr. På vägen möter han Tyler (Shia LaBeouf), en tjuvfiskare och dagdrivare, som efter sin brors död fördriver tiden med att ställa till problem för sig själv och sin omgivning. De två finner varandra där de båda söker en väg ut ur sin slentrianmässiga tillvaro och med omsesidig respekt utvecklas en vänskap där Tyler tar sig an Zak och bestämmer sig för att han ska få sin dröm uppfylld. På vägen, som går längs majsfält och med flotte längs havet, tränas Zak till att bli wrestlingstjärnan The Peanut Butter Falcon. Allt går som planerat tills Zaks skötare Eleanor (Dakota Johnson) dyker upp och ska ta honom från friheten tillbaka till hemmet igen... Shia och Zack passar perfekt i sina roller och deras kemi är filmens stora behållning, men som allt för ofta i amerikanska filmer blir det för sötsliskigt vilket gör att en bra film ej lyfter till de högre höjderna. (BN) FILM TIPSET The Irishman (2019) En av förra årets mest omtalade filmer var gangstereposet ”The Irishman”. Dels handlade snacket om att filmen samlade gangsterfilmernas adel - regissören Martin Scorsese och skådespelarna Al Pacino, Robert De Niro och Joe Pesci. Men också om den digitala föryngringsteknik som gjorde att skådisarna kunde spela sig själva i olika åldrar. Tekniken har väl i ärlighetens namn fortfarande sina brister, men det var ändå kul att färdas mellan olika tidsepoker, ofta med väldigt snygga miljöer. Filmen följer en maffiatorped (De Niro) och berättar om vad som hände med fackpampen Jimmy Hoffa. Se till att du har mycket tid när du bänkar dig i tvsoffan, för filmen är tre och en halv timme lång. (TP) The Fanatic V.33 Det sägs att denna films handling ska ha inspirerats av regissören Fred Durst (före detta medlem i rockbandet Limp Bizkit) egna erfarenheter av fans/stalkers. Om detta är en förmildrande omständighet eller inte vet jag inte, men detta måste vara en av de sämsta filmer jag någonsin sett. Ja, den är så usel att den blir svår att sluta titta på, för hur dumt det låter kan t o m uselhet i dess ädlaste form vara en fröjd att titta på och detta kan vara uselhetens mästerverk - en film som måste ses. Vi får möta Moose (John Travolta), som lider av någon sorts diagnos eller alla diagnoser som finns. Han är besatt av filmstjärnan Hunter Dunbar. Hela hans hem är fyllt av filmprylar kopplade till Hunter och han har sett hans filmer om och om igen. En dag får han möjligheten att träffa sin idol, ett möte som inte slutar väl och Moose bestämmer sig för att söka upp Hunters hem för att få sin autograf. Detta uppskattats inte av Hunter och det börjar gå utför... eller? Att se Travolta vagga omkring, bli upprörd, och ha tics i en för allt för stor hawaiiskjorta, potthipsterfrisyr samtidigt som han spelar en vilsen tioåring i en vuxen mans kropp är bara för mycket... det blir faktiskt komik på hög nivå. Han spelar över så han skiter på sig och frågan är om där han själv såg en Oscar-statyett, ser vi en ”Rotten Tomato”. Men det är också det som gör filmen till ett miserabelt mästerverk – en uselhetens Picasso. Betyg 1 eller 5, jag ger... (BN) NOLLTRETTON 49 Like a Boss V.37 Mia (Tiffany Haddish) och Mel (Rose Byrne) har varit bästisar sedan barnsben och de har utvecklat ett kosmetikaföretag ihop. Det viktigaste för dem har alltid varit deras relation, de bor ihop och är som ler och långhalm. Och de har lovat varandra att vad som än sker ska inget förstöra deras vänskap, såväl i privatlivet som i arbetslivet. Dock har deras lojala vänskap och naiva lycksökeri gjort att företaget de driver närmar sig ruinens brant. Så när sminkmogulen Claire Luna (Salma Hayek) erbjuder sig att investera i deras företag ser dom det som en möjlighet att ta ett steg framåt. Men allt har ett pris och i detta fall sätts deras vänskap på spel. Vi har sett den här typen av filmer förr och ofta har de varit bättre. Här har vi ett osammanhängande manus med en förvirrad handling där karaktärsporträtten är lika ytliga och lösryckta som manuset. Det som ändå ser till att filmen håller sig över vattenytan är att skådisarna ändå försöker göra det bästa av ”spiksoppan” som de fått serverad. Haddish och Byrne är habila i sina roller och Salma Hayek är faktiskt riktigt bra som en överdriven bitchig företagsvamp i orange peruk, djup urringning och med mexikansk brytning försöker sätta sig över de två små noviserna som försöker slå sig in företagsvärlden. (BN) KLASSIKERN Borta med vinden (1939) Vilken film är filmklassikernas filmklassiker? Ja, många skulle nog svara ”Borta med vinden”. Vivien Leigh spelar Scarlett O´Hara som bor i den amerikanska södern under det amerikanska inbördeskriget. Unga, bortskämda Scarlett är omsvärmad av män, men den ende som vet hur hon ska tas är den självsäkre Rhett Butler (Clark Gable). Filmen är ett fyra timmar långt romantiskt drama, men är faktiskt inte den renodlade kärlekshistoria som många tror. Snarare är det en storslagen skildring av den amerikanska södern under kriget och vad människor tvingades att gå genom. Att Scarlett egentligen är en ganska irriterande person hindrade inte att filmen nominerades till 13 Oscars och vann 8. Dessutom har filmen tilldelats två hederspriser. (TP)