GLAS 1
När Mikael Ödesjö nu går i pension har han 36 far
tfyllda år som chefredaktör på tidningen GLAS bakom sig. Med sin personlighet, sociala förmåga och kunskap har han entusiasmerat en hel bransch. Han har överraskat, skapat minnen och gett arbetskamrater och läsare oväntade perspektiv. Det senare ofta i kända poeters sällskap. Mikael Ödesjö blev fast anställd 1998, samma år som Per Sjöhult tillträdde tjänsten som vd för Glasbranschföreningen. Men Mikael hade då varit på plats i flera år. Redan 1986 blev han på frilansbasis chefredaktör för tidningen som på den tiden hette ByggGlas. Han hade kommit från sportjournalistikens värld med ett förflutet på Arvikabladet och DN för att plötsligt rumstera om i glasbranschen. Han måste ha gjort sin entré som ett yrväder, inte med ett höganäskrus om halsen utan med en bunt citat och då inte av Strindberg. Vittnen berättar om hur han inlett sina redaktionsmöten med citat ur poesins rika skattkista och som läsare av GLAS har ingen kunnat undgå spridda skurar Tranströmer. Kanske poesins kraft är en av många förklaringar till den energi med vilken han under alla dessa år oförtrutet kastat sig över den ena uppgiften efter den andra. En energi som Per slogs av när han träffade Mikael, och som fick honom att genast ge ”Micke” fast anställning. — Jag tänkte att det är lika bra att han blir fast anställd, säger Per. Han var en person som hörde hemma här. Det var svårt att inte se honom som en del av kansliet. Han spred en osedvanlig energi och glädje. Social som han är och en igångsättare. Mikael, fortsätter Per, lyckades också med konststycket att utveckla GLAS från medlemstidning till magasin. — Kommer man idag in på ett arkitektkontor och tittar i tidningsstället står GLAS där tillsammans med andra prestigefyllda magasin. GLAS har helt enkelt blivit en marknadsföringsmöjlighet. Mr. GLAS Mikael, som tidigt blev ”Micke” med hela branschen, lämnar visserligen ett stort tomrum efter sig men kvar finns en uppsjö minnen, berättelser och anekdoter. Det började tidigt. Hans rykte som festfixare var väl grundat när Per tillträdde. Med förtjusning berättades om den tyska ölfesten som Micke arrangerat och vådan av att stuva in en mässingsorkester med bastuba i en trång hiss. Mellan våning tre och fyra stannade hissen och sensmoralen kunde bara bli, gör aldrig om det! I berättelserna om galna upptåg i mindre sammanhang till stora kongresser träder entertainern och estradören Mikael Ödesjö fram. Det är Micke som står på scenen och håller ihop det hela. Den sociala talangen, att snabbt hitta repliken och förmågan att fånga publiken har vi sett förut. Hur var det inte med Lennart Hyland och Ingvar Oldsberg som också hade en bakgrund som sportjournalister? Genomgående i allt vad Micke Ödesjö gjort är bredden. Han har finkammat glasbranschen från norr till söder, lyft fram stora och små företag och mött människorna där. I Burträsk har han fascinerats av Gnosjöandan i Västerbottens gyllene triangel, Glasbygden. Genom sina internationella kontakter och resor ute i Europa har han gjort läsekretsen bekant med banbrytande arkitektur i glasets tecken. Fotografen Johan Aredal, som gjort ett otal jobbresor med Micke, vittnar om hur uppdragen blivit spännande upplevelser antingen det varit i Trosa eller Paris. Fart och fläng, impulsiva avstickare, oväntade möten. Som den gode journalist Mikael är har han förmågan att skilja mellan det privata och personliga, förutsättningen för att människor ska öppna sig och berätta. Genom bredden i den egna kunskapsbanken har han bjudit in krönikörer från de mest skilda världar. Författaren Henning Mankell har filosoferat över det klassiska problemet – rör sig bubblan i glaset? Astronauten och docenten i partikelfysik, Christer Fuglesang, har ingående beskrivit glasets beskaffenhet i en rymdfarkost. Krav och möjligheter i rymdens oändlighet. Allt från lärlingar till professorer har nu under nästan fyra decennier mött en intervjutalang som byggt på att intervjuaren är påläst och själv har många intressen. Samtalet kan kanske ha öppnats med lite fotbollssnack, Hammarbyit som Micke är. Alltid retar det nån. Eller om det ovärderliga i att hålla kroppen i trim. Inte svårt att orera om det för en idrottare med gymkort. Eller lammuppfödning, lamning, slakt och vikten av öppna landskap. Är man som Micke med i Fårskallarna, en grupp entusiaster ute på älskade bostället Runmarö finns kanske här ingången till ett samtal. För att inte tala om när jazzälskaren Mikael Ödesjö visar sig. Med andra ord, det finns en Micke för alla. Intressant är också hur starka intrycken av honom är. Starka och olika även i det nära arbetsteamet. Layoutaren Jonas Johnsson ser i honom både basketspelaren med ett förflutet på elitnivå i Arvika Basket – där Mikael spelade tillsammans med den legendariske landslagsspelaren Bill Magarity, och friluftsälskaren som måste ha med sig tre olika sorters skidor när han drar till fjälls, slalom, längd och tur. Ekonomichefen Marie Boberg framhåller hans breda musikintresse och att han gillar att dansa. Så mycket i en enda person! Fotografen Johan har nog rätt: — Han är en renässansmänniska. Han kan allt! Så här i regimskiftes tid är det emellertid mentorn som tydliggörs, den som hans efterträdare Melinda Lemke mött det senaste året. En ödmjuk, närvarande och lyssnande man som är en mästare i att glömma sin plånbok och – en mästare i att få den tillbaka. Text: Kerstin Wallin Foto: Johan Aredal GLAS 2.2022 59