GLAS 1
Sedan två år tillbaka arbetar Glasbranschförening
en tillsammans med Svensk Planglasförening, Glascentrum och konsultbyrån 2050 för högtryck med att kartlägga branschens utsläppskällor och att ställa upp etappmål. — Jag föddes på randen till Ruhrområdet med en tysk far, vars mor flydde från DDR under graviditeten, och en svensk mor som alltid längtade tillbaka hem till Gällivare och de lappländska vidderna. Smog till vardags varvades med den renaste av ren luft på påsk– och sommarlov. Melindas föräldrar, liftande från var sitt håll i Europa, hade mötts på 70talet i solnedgången på en strand i Frankrike. Kärlek uppstod och mamman hamnade i den lilla staden Ennepetal. — Men till slut fick min mor nog av sot, luftföroreningar och försurade vatten. Familjen tog sitt pick och pack och flyttade norr om polcirkeln den kylslagna hösten 1985. Jag skulle då fylla nio och fick en arktisk chock. Både vacker och utmanande, väldigt mörk men också väldigt ljus. Skrämmande historia upprepar sig Vårt samtal äger rum mot bakgrunden av kriget i Ukraina. Melindas berättelse om hennes gravida farmor på flykt undan en diktatur blir en skrämmande påminnelse om att historien upprepar sig. — Jag har alltid varit väldigt intresserad att höra min farmors berättelser om hennes upplevelser av kriget och tiden efter, när ryssen kom. Allt det bubblar förstås upp nu i dessa orostider. Tänk att hon, 87 år gammal, ska behöva oroa sig igen. Varje ny händelse och varje nytt vittnesmål sätter nya brännmärken i kroppen. Därför att man vet. — Jag har ett starkt minne av när min far kastade sig i bilen och körde hela vägen från Östersund till Berlin när muren föll 1989. En sådan glädjeyra och lättnad vi upplevde när järnridån föll. Året innan hade vi besökt släktingar i DDR vilket gjorde ett starkt intryck på mig. Det var en resa bakåt i tiden och som barn tyckte jag att det var väldigt obehagligt med alla gränskontroller och känslan av övervakning. Tuff start i Sverige För den nioåriga Melinda skulle de första åren i det nya hemlandet bli tuffa. Språket lärde hon sig snabbt men värre var det med saknaden av släkt och vänner, glåporden om hennes tyska ursprung och det enorma vintermörkret. Knappa halvåret efter ankomsten till Sverige hände så det som inte kunde hända. — Palmemordet som sände chockvågor över riket och två månader senare Tjernobylolyckan. Vinden därifrån låg på åt vårt håll. Melinda Lemke Sverige var inte längre helyllelandet. Här blev statsministern skjuten på öppen gata och över en natt blev renkött och svamp oätligt på grund av de skyhöga halterna becquerel. Plötsligt hade smogen vid floden Rehn hunnit ifatt Melinda. — Det är något jag har burit med mig hela mitt liv. Jag blev astmatiker och allergiker på grund av den förorenade miljön. Jag vet verkligen vad oren luft och radioaktiva ämnen kan förorsaka. Än idag ser jag rött i kärnkraftsfrågan. Så, det är med andra ord ingen slump att jag ägnar en stor del av min arbetstid åt att ställa om glasbranschen till att bli klimatneutral. Mina erfarenheter har gjort att jag alltid känt ett ansvar. Efter en tid flyttade familjen Lemke söderut, från Gällivare till Östersund. Melinda började på humanistisk linje och varvade studierna med mycket idrott och friluftsliv. Tycks ha gett järnet i allt vad hon än företog sig. Var ordförande i elevrådet och premierades för goda studieresultat och idrottsliga prestationer. Glesbygden är också en sjudande glasbygd Samtidigt fick hon under dessa år en inblick i svenskt näringsliv vilket skulle sätta spår. — Min far har en osedvanlig kämpaglöd och entreprenörsanda och lite av det har jag nog ärvt. Han tog med mig på sina resor till olika företag runt om i Jämtland. Det jag då fick se av företagsanda ute i småföretagen fick mig att häpna. Jag såg med egna ögon att det verkligen sjuder i glesbygden. Pappa Lemke hade gläntat på dörren till företagsvärlden och 1996 kliver den nittonåriga Melinda in på Dorma (nuvarande Dormakaba) i Ennepetal. Hon är tillbaka där hon började men nu i ett traineeprogram för duala studier vilket betyder högskolestudier varvat med praktik. Ett krävande program med tyska krav på effektivitet. Långa dagar, även lördagar. Du talar flytande tyska och har dubbelt medborgarskap. Vilket land skulle du välja om du måste? — Oj, det kan jag inte. Det skulle vara som att välja mellan mor och far. Vad fick du med dig från Dorma? — Ett helikopterperspektiv på hur ett företag fungerar. Dels förstod jag sambandet mellan olika avdelningar, att alla kugghjul måste gå åt samma håll för att det hela ska fungera, dels blev det uppenGLAS 2.2022 63