AMES 1
Hos Pappas Pärlor möts man av kaffedoft samt ett
myller av mer eller mindre välbekanta figurer, som ringlar fram, klättrar eller sitter på väggar, golv och tak. Här osar det kreativitet på ett fantasieggande sätt. Det ligger pågående projekt framme. Det finns en fast strykstation. bra fortfarande. Men det är också en lång och krokig resa som har gjorts under många år. Från knallemarknader, tvspelsmässor och nerdevent, in på gallerier. Även popupbutiker under några år. Allt detta har lett till att nu uteslutande jobba digitalt. Johan berättar att han har haft det svårt att förlika sig med att bli kallad för konstnär. – Det var mitt första galleri som ville kalla mig det. Nu för tillfället har jag ett i Taipei, ett i Paris och ett i New York. Jag jobbar på att komma in mer på den asiatiska marknaden. Johan berättar om att de sålde en tavla på galleriet i Taipei till rekordpris, 40 000 kronor. På den utställningen såldes fler verk, men den tavlan har rekordnoteringen i försäljningen. – Det är sjukt tacksamt att ha ett galleri i Taipei. Kinamarknaden kan inte jag nå med mina sociala medier. Det är helt annorlunda i Kina. De har en annan Tiktok än vi har i västvärlden och tillgång till den 40 minuter om dagen, sen låses det. Bara det – de har fattat hur beroendeframkallande det är. Pappas Pärlor är också beroende av sociala medier, men på ett annat sätt. Beroende av sociala medier för att nå ut. Utan dem hade Johan varit i en annan position. – Sociala medier är min viktigaste arbetsplats. Annars hade jag varit en pappa i ett uthus i Motala, med alldeles för mycket plast. Det är väl först och främst sociala medier som gjort att jag når utomlands. Det är klart att några tavlor säljs i Sverige, men 90 procent av tavlorna går utomlands nu för tiden. Johan har börjat göra stopmotionvideos. Johan brassar (som han säger själv) en video på 34 timmar, och längden på videon landar då under en minut, för att behålla intresset hos tittaren. – Från de första tappra försöken, till efter att ha gjort ett hundratal stopmotion videos, har gjort att processen går snabbare. Man lär sig hur man animerar och ”loopar” runt och använder ”bilderna” på bästa och effektivaste sätt. Jag får se Johans pärlanimerade scener från Titanic och jag kan inte göra annat än att fnissa. Det är kreativt och nyskapande även om det återger klassiska scener från filmklassiker. Johan vill visa mig sin andra studio och vi beger oss några hundra meter bort till en lokal där Johan har mer utrymme att göra större saker. När jag besökte studion låg där ett gäng tavlor med gamla klassiska skivomslag som ska vara med på webshopseventet. Mellan webshop-eventen gör Johan fyndiga och kreativa installationer av streetart. Det kan vara något slags inlägg i en samhällsdebatt, till att bara utnyttja något i omgivningen och göra något häftigt av det. Som ett påkört staket, som Johan exempelvis pryder med en pärlad supermangubbe som flyger in i staketet och till synes tycks böja det. Dessa konstverk har lett till att Johan har fått betalt för att göra utställningar med gatukonst. Betalda gatukonstinstallationer i olika storstäder runt om i Europa. – Att få betalt för att göra gatukonst, det är sjukt tacksamt. Att få göra liknande som jag gör i exempelvis Motala, gratis och för att det är kul,och att då få en budget och att kunna göra saker man absolut inte hade haft tid och möjlighet med annars, är fantastiskt. Och om det har varit ett jobb där jag inte får möjligheten att styra själv så har jag tackat nej. Det handlar om att följa sin magkänsla, berättar Johan med ett övertygande leende, under mustaschen. Min magkänsla säger mig att vi kommer få se mer av Johans genialiska kreationer i hans resa som pärlplatteentreprenör. ® 17