Svensk Golf 1
Bollen RESER SIG HÖGFÄRDIGT och får det vitmatta
skalet att kontrastera skarpt mot en djupt blå himmel. Träffen är perfekt. Utgångsvinkeln likaså. Och det finns inte antydan till illvillig sidskruv som kommer att förflytta den ifrån den tilltänkta landningsplatsen i fairway långt nedanför tee och Martin Brännström böjer sig ned för att plocka upp peggen innan bollen ens har tagit mark. Det ser nästan nonchalant ut, men då ska man veta att så jobbar inte någon som är fostrad i Överkalix, Norrbotten. Brännström är en del av den massiva golfindustri som har byggts upp i södra Spanien under de senaste decennierna, men också en man som har fått uppleva platsen i såväl med- som motvind. Låt oss återkomma till det. Innan det är min tur att slå rondens roligaste och mest spektakulära slag får ögonen gå på upptäcktsfärd för att ta in den lika betagande som bejakande ögonblicksbilden över den här delen av Andalusien. Det är visserligen en vinter som begränsar de allra mest färgsprakande nyanserna i den palett som används för att avbilda landskapet och det mesta går i betydligt mörkare och mer naturnära toner. Men den böljande terrängen, de mjuka kullarna och känslan av att kunna betrakta allt ovanifrån gör ändå allt väldigt levande och dessutom väcker Jerez lågmälda, men sannerligen utspridda, stadssiluett nyfikenhet om man vrider blicken en smula västerut. Vi befinner oss på Montecastillo Golf Resort och får namnet någon av strängarna i minnenas arkiv att vibrera försynt så stämmer det. Den Jack Nicklaus-designade banan stod nämligen som värd för Europatourens flaggskeppstävling Volvo Masters fem år i följd runt sekelskiftet och för oss svenskar är upplagan år 2000 den mest minnesvärda. Det var nämligen då Pierre Fulke tog sin karriärs största skalp genom att vinna tävlingen – mycket tack vare en heroisk träfemma från 196 meter på det 16:e hålet där han sedermera gjorde eagle. Ett slag som så småningom kom att utses till årets bästa på hela Europatouren. Banan har en bit till sin historiska glans och det är tydligt att ambitionerna när det gäller finish har tonats ned en aning, utan att banan på något sätt presenteras i dåligt skick. Men starkast är ändå layouten som gör att Montecastillo är svår att tröttna på. De många höjdskillnaderna skapar ideligen roliga utslag med olika spelalternativ och Nicklaus greenområden uppmuntrar också till kreativitet. 76 SVENSK GOLF 2−2017 – Dessutom känns det som att anläggningen är lite på HÖJDARSLAG Stabil sving och lite norrländskt lugn är till nytta för Martin Brännström på Montecastillos 18:e. gång igen och jag får känslan av att ambitionerna åter igen finns liksom viljan att satsa. Jag tycker att jag har kunnat se hur skicket har förbättrats under den senaste tiden, säger Martin Brännström. Kanske är det i så fall ett tecken i tiden för ett område, som förtjänar att upptäckas av fler. Här finns mycket att se, standarden på golfbanorna är ofta bra och prisnivån betydligt lägre än på Costa del Sol. Dessutom är området klart mer oexploaterat, för den som vill se en mer genuin bild av landet. VI TAR MARTIN BRÄNNSTRÖMS spanskregistrerade Volvo S40 österut och möter snart synen av Arcos de la Fronteras vita husfasader, som klamrar sig fast på toppen av en brant kalkstensformation på ett lika osannolikt som oemotståndligt sätt. Dragningskraften att se staden inifrån är för stor och efter att ha trixat oss genom tvära korsningar och gränder så snirkliga att man riskerar att möta bilens bakparti i svängarna så