Friluftsliv Ledare
Friluftsliv Friluftsnytt
Friluftsliv Ögonblicket
Friluftsliv Ulrika Bylander
Friluftsliv Tyst paddling
I Stockholms skärgård råder i oktober ett stilla
höstlugn. Men väder och vind kan skifta snabbt, det här är ingen tur för ovana paddlare. den lilla skyddade hamnen och är snart inkvarterade i stugorna. – Det är väldigt tryck på att hyra stugorna, berättar vår Torbjörn. Så för den här turen brukar han boka ett år i förväg. Det syns inte mycket av stressen nu så här på hösten och snart råder det lugn i den gamla parstuga jag ska sova i. Till och med tycker jag mig ana en snarkning från kamraterna. Framåt kvällen, innan det blir mörkt, är vi ett gäng som tar en promenad runt ön. Vi tar del av historierna, naturen och besöker museet. Då ön inte är så stor så är det snart avklarat och vi tar itu med kvällens matlagning. Vår stuga ska servera förrätten och snart står vi och skalar rödbetor och lär känna varandra. Vi ska göra rödbetsgazpacho och det dröjer inte länge innan köket ser ut som en mordplats med tappade rödbetsskal och röda blodliknande fläckar överallt. Efter ett frenetiskt städande kan vi snart flytta över till storstugan där de andra matlagen samlats med resten av middagen. En trevlig kväll blir det men jag känner snart att den där kudden i sängen såg väldigt skön ut. Morgonen gryr tidigt. Jag skulle nog kunnat sova lite till, men innan vi sätter »Vi lägger i våra kajaker och styr hemåt. Med en skön surf i ryggen går det raskt undan. Jag får syn på en örn i en talltopp. Den tittar på mig och jag tittar tillbaka med kameran redo.« oss i kajakerna ska tillsyningsmannen Janne Olsén ha ett litet föredrag och berätta om ön. Han är en gemytlig man i snickarbyxor och efter att berättat om allt från Bullerölaget till tillståndet för skärgården avslutar han med att berätta att havsörnen blivit väldigt vanlig och undrar klurigt om vi såg några när vi kom igår. Vi berättar lite exalterat om örnarna som välkomnat oss dagen innan. – Det kan ju bero på att jag lade ut en massa slaktavfall på grannön just innan ni kom, berättar då Janne nöjt. Vi lägger i våra kajaker och styr hemåt. Med en skön surf i ryggen går det raskt undan. Jag får syn på en örn i en talltopp. Den tittar på mig och jag tittar tillbaka med kameran redo. Jag guppar sakta närmare och närmare tallen den sitter i och tänker att snart lyfter den så jag kan få en hygglig bild. Men den bryr sig inte. Jag provar att låta som en labb och då breder den långsamt ut sina väldiga vingar. Det är mäktigt och jag ryser i hela kroppen när jag genom kameran ser den glida iväg. När vi närmar oss Nämndöfjärden igen paddlar jag bredvid Per och Torbjörn. Per undrar lite om det här med att surfa. Torbjörn tycker inte det är så krångligt. – Allt för om tvärs är bara och kötta, ropar han och fångar snart en fin våg. Och vi hänger på! Det är fantastiskt kul och snart får vi ordning på tekniken och kan rida länge på vågorna. Surfandet gör att vi snart är i hamn. När vi packat in och ska åka undrar Torbjörn om jag inte ska komma upp till Luciapaddlingen. – Inte helt omöjligt, svarar jag. Det här gav mersmak. Hur står sig då den här skärgården i jämförelse? Jorå, det är ju inte Sankt Anna! Men helt ok. Eller, för att vara ärlig, mer än ok! Något som imponerar är hur aktiva lokalavdelningarna är med allt från prova på paddlingar till turer – året runt. Att titta runt på nätet och se alla evenemang gör att man baxnar. Så jag kommer definitivt att komma tillbaka. 32 friluftsliv#3–2019
Friluftsliv Äventyr med extra omtanke
Friluftsliv Strövare på tur
Friluftsliv Gröna bandet
Friluftsliv Välj rätt tält
Friluftsliv Svamplycka
Friluftsliv Test av overaller
Friluftsliv Blå ledare
Friluftsliv Landet runt
Friluftsliv Bäst i Sifo
Friluftsliv Sista ordet