Friluftsliv Ledare
Friluftsliv Friluftsnytt
Friluftsliv Ögonblicket
Friluftsliv Ulrika Bylander
Friluftsliv Tyst paddling
Friluftsliv Äventyr med extra omtanke
Friluftsliv Strövare på tur
Friluftsliv Gröna bandet
– Men vad behöver du nu? – Jag skulle vilja slå u
pp tältet här någonstans om det går bra? säger jag. – Äsch, du kan sova inne, det finns flera rum. Vill du ha något att äta? Det finns mackor och te, säger han. mitt vanligaste ord i alla konversationer. En sen eftermiddag vandrar jag in med mina myrblöta kängor i Jämtländska byn Olden. Här har jag hört mycket gott om en man som heter Stig som ska husera i Bystugan. – Där är du ju! utropar en äldre man i glasögon när jag kliver in genom dörren. Det är Stig och det visar sig att han har följt min vandring via min Spot, min nödsändare som med jämna mellanrum signalerar vart jag är på en karta på Vitagrönabandets hemsida. Fastän han själv saknar friluftsintresse följer han med spänning alla Bandare. Medan jag blir uppdaterad om mina medvandrares förehavanden frågar han mig plötsligt: – Men vad behöver du nu? – Jag skulle vilja slå upp tältet här någonstans om det går bra? säger jag. – Äsch, du kan sova inne, det finns flera rum. Vill du ha något att äta? Det finns mackor och te, säger han. Jag sätter skorna i skotorken och vi blir sittande och pratandes hela kvällen. Dagen därpå när jag snörar på mig kängorna kan jag för första gången på veckor se den ljusgrå färg de har när de torkat. Med jämna mellanrum blir vandringsglädjen utmanad ordentligt. På senhösten kommer jag ner till Vålåstugan i Jämtlandsfjällen. Väderprognosen skvallrar om tidig snö och hårda vindar. Tröttare än vanligt landar jag hos stugvärdarna Maggan och Christer och jag hinner knappt dricka upp saften förrän det vänder sig i magen och magsjukan slår till med full kraft. De kommande dagarna sitter jag som en blek version av mig själv inne i stugan och väntar ut snöstormen som drar in över fjällen. Andra Bandare försöker trotsa det tjocka snölagret men avbryter en efter en. Jag blir tvungen att ta det svåra beslutet: Ska jag försöka pulsa mig fram till Ljungdalen, gå vägarna runt Jämtlandsfjällen och chansa på att det ser bättre ut söderut eller måste jag avbryta? Jag ser ner på mina fötter. Det är en sorglig syn. Kampen mot skavsåren är sedan länge förlorad och huden är härdad. Lager på lager i olika färger, kliande röda fläckar och ömmande självsprickor. Nattsömnen är dålig och en morgon står jag inte ut längre. Jag drar på mig plastpåsar över strumporna för att skydda fötterna från kyla och vätan från mina läckande kängor, Maggan och Christer kramar hejdå och jag stretar på i vinden mot Ljungdalen. Sjunker ner till knäna i snö, men tar mig framåt steg för steg. Den blå dörren vid Grövelsjön vilar som en hägring i huvudet och jag ska bara dit, så enkelt är det. De sista fyra dagarna snubblar jag Handen mot dörren! över stenarna i Rogens naturreservat med ett sällsamt lugn, för nu har jag liksom blivit kalibrerad med naturen och mig själv. Fjällstationen i Grövelsjön är stängd men det gör inget. Den tredje oktober vaknar jag tidigt i Storrödtjärns fjällstuga. Det är beckmörkt ute men jag vet att två mil söderut ligger Grövelsjön och där kommer min pappa och lillebror möta upp mig i eftermiddag. Hela dagen känner jag en märklig blandning av glädje och vemod. Har jag verkligen gått 130 mil? Efter lunchen drar molnen in och med en envis sidovind som piskar kall blötsnö i ansiktet letar jag mig ner från fjället och ser till slut flaggorna vaja mellan träden vid fjällstationen. Tårarna börjar rinna och skrattet bubblar upp i halsen när jag halkar ner på den sista spången och ser min lillebror komma emot mig leendes med öppna armar. Jag vänder mig om mot bergen, mot hela den långa fjällkedjan som ligger bakom mig och jag har bara ett ord i huvudet: Tack. Sedan går jag och lägger min hand på den blå ytterdörren. 54 friluftsliv#3–2019
Friluftsliv Välj rätt tält
Friluftsliv Svamplycka
Friluftsliv Test av overaller
Friluftsliv Blå ledare
Friluftsliv Landet runt
Friluftsliv Bäst i Sifo
Friluftsliv Sista ordet