Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44
Svensk Golf Sida 45 dock SM-tävlingen vilade ett p
ar år), inte Claes Jöhncke på 60-talet och heller inte damerna Britt Mattsson (8 SM) och Liv Wol- lin (9 SM - hittills) trots att de är över- lägsna när det gäller antalet segrar. Men Claes Jöhnckes sju SISM-segrar i följd då ... ? Var inte det ett bevis på domi- nans . . .? Riktigt. Men Claes hade desto svårare att hävda sig just i SM när det gällde match- spel och vann en enda sådan titel. Elis hävdade sig lika gott i båda spelfor- merna vilket hans sex segrar i SGF:s 72- hålstävling (föregångaren till SISM) bevisar. Det mest korrekta är kanske att uttrycka det så här: ingen har på så kort tid vunnit så många stortävlingar som just Elis. Tre med »Grand Slam» Han är också en av de tre som gjort rent svep bland stortävlingarna ett och samma år: • 1913 Erik Runfelt: SM, Skandinaviska mästerskapet, internationella SM. Dess- utom årets båda vandringspokaler: Skand. vandringspokalen och Stewart Challenge Cup. • 1952 Elis Werkell: SM, internationella SM, 72-hålstävlingen samt Kungapokalen i Båstad. • 1977 Mikael Sorling: SM, SKIM, SISM (samt lag-SM). Bra klass på 50-talet En viktig fråga när man jämför golfare från olika epoker är förstås: Hur var konkur- rensen på 50-talet egentligen? Vi hade väl ''Gör träningen rolig" I Knappast någon svensk har tränat golf så hårt och konsekvent som Elis Werkell. Hans synpunkter i det ämnet bör därför vara av värde även för da- gens golfare. Hur mycket tid lade du ner på trä- ing? - först en timme innan Jobbet och å ett pass med spel eller träning på vällarna. Vilka träningsråd skulle du ge dagens elit? 1) Se till att du har en ordentlig rundkondition. Jag tävlade på skidor • och cykel i unga år och fortsatte med bl. a. skidåkning för att hålla konditionen uppe. 2) Gör träningen rolig! Där tror jag agens elit gör fel som står och öser väg hink efter hink på drivingrangen. Det är bättre med en halvtimmes kon- entrerad träning än två timmars ma- ande. Varva olika spelmoment: fulla lag, inspel, puttning, - bunkerslag. Allt lår att träna upp, jag tränade t.ex. bun- SVENSK GOLF • 5/1978 inte mer än 5.000 golfare på den tiden och nu är vi snart 15 gånger så många. - Det är en intressant sak att fundera över, svarar Elis. Många är säkert övertygade om att dagens toppspelare som Rube, Hed- jerson och Sorling skulle utklassa elitmän från alla tidigare epoker. Men jag är inte lika säker. Fråga hellre så här: - Hur skulle vi gamla elitspelare klara oss idag . . . ? Förutsatt för- stås att vi hade samma utgångsläge som dagens elit. - Det är åtskilligt som hänt på de senaste 20-25 åren. • Utrustningen och banorna har blivit be- tydligt bättre. Ingen skulle idag drömma om att spela med de omatchade set, hopploc- kade av olika fabrikat som vi hade, åtmin- stone under de första åren. • Det är först på senare år som eliten verk- ligen fått chansen att härdas i internationell konkurrens. Kom ihåg att VM och EM star- tade först -58 resp. -59. Tidigare var det tyvärr alltför mycket »inavel» med lands- kamper Norge och Danmark och ibland mot Tyskland och Frankrike, med Skottland som enda »exotiska» inslag. Besök utomlands var en sällsynthet och några golfresor vin- tertid liknande den nuvarande »golfström- men» till Sydeuropa fanns förstås inte. • Dessutom fick man inte som idag bidrag för att kunna åka till vissa tävlingar. Uppe- hället fick man ta ur egen ficka och vilka tävlingar man kunde spela berodde på hur många semesterdagar man hade kvar att ta ut. - Ärligt talat tror jag att 50-talets elit med spelare som G A Bielke, Gunnar Car- lander, Lennart Leinborn, Rune Karlfeldt kerslag så intensivt att det inte längre blev något bekymmer för mig att hamna i en bunker. Jag visste att jag 7 gånger av 10 skulle lägga upp bollen så nära flaggan att det räckte med en putt 3) Träna de svåra klubborna l Jag trä- nade mest med järntvåan själv eftersom mitt resonemang var - klarar jag den svåraste klubban behärskar jag de andra också... 4) Sedan gäller det förstås att ha självdisciplin nog att genomföra sitt träningsprogram. Att kunna säga - »nej tack, jag ska träna chippar...» när kompisarna på första tee undrar om man vill hänga med i fyrbollen. Några fler tips till dagens elit? - Slarva inte med utrustningen. Kolla att du har spikar i skorna, att regn- utrustningen är hel - och finns med i bagen! Jag ser många juniorer idag som verkar ta sådana saker alltför lätt. - Ät förståndigt när du spelar täv- ling. Att stoppa i sig en jättelunch emel- lan ronderna är inte förståndigt, det tar fler hål att komma igång igen och då kan det vara försent. Mitt recept var att äta en stadig frukost men bara en lätt lunch. Dessutom bör man ha någonting som snabbt går ut i blodet, t.ex. druv- socker eller russin, med sig i bagen för att få ett energitillskott om det behövs. Vilka är de bästa spelråd du fått? - Jag var helt självlärd men jag hål- ler helt med dem som präglade uttryc- ket: »Du kan aldrig starta baksvingen och föralldel jag själv skulle ha klarat oss ganska bra än idag. Den svenska eliten då var av högsta europaklass vilket vi ju också fick bevisat med segrarna i de båda första EM-tävlingarna -59 och -61. - Det som har hänt på senare år är att toppspelarna blivit betydligt fler, att bred- den på toppen har ökats. Men jag undrar om själva toppen kvalitetsmässigt gått mot- svarande framåt . . . ? Debut med sex treputtar Hur började din bana som golfare? - Med att jag och min bror Arne började gå caddie på Djursholms GK på 30-talet. Från den tiden kommer jag bland annat ihåg att jag gjorde mitt livs första hole-in- one (det skulle bli fem till) med en gammal träpåk på Djursholms dåvarande 15:e hål. - 1941 gick jag in som medlem i Stock- holms GK. Jag fick börja direkt på hcp 8 och hade gått ner till 4 när sommaren var slut. Jag gjorde också min första start i SM och slogs ut av blivande mästaren Bo Herion efter en match där jag hade sex treputtade greener. Efter den betan lovade jag mig själv att börja träna puttning av h-sike . . . Det gjorde Elis men nästa år -42, gick det likadant. Han slogs åter ut av blivande mäs- taren (Erik Röhss), den här gången på 18:e hålet. Något annat mästerskap spelades inte under krigsåren. Först -45 började SGF:s 72-hålstävling och -46 återupptogs öppna SM. Året därpå, -43, var Elis redan klar favorit till att vinna SM-titeln. - Men tävlingen gick på Kevinge och där • tillräckligt långsamt». En annan sak som jag tänkte på var att alltid sluta svingen med händerna mellan huvudet och ax- eln. Gjorde jag bara det visste jag att jag gått igenom slaget ordentligt. Vad gjorde dig till en så skicklig spela- re i vind? - Det är egentligen väldigt enkelt att spela i vind. Det gäller bara att över- klubba ordentligt, dvs ta ett par nummer högre klubba än normalt och smeka iväg bollen med en avspänd sving. Slår man hårt på bollen får man hårdare spinn och ju mer spinn bollen har vrids den åt sidan av vinden. Svårare är det inte ! Du har mött spelare från många gene- rationer. AIK ifrån Erik Runfelt och Stig Boström från golfens tidiga år till da- gens elitgeneration Hans Hedjerson, Thure Holmström etc. Vilka var i dina ögon de bästa? - Jag vill nämna tre namn. ERIK RUNFEL T med sin lätta, naturliga sving, koncentrerad på sin uppgift. GUNNAR CARLANDER, den gudabenådade talangen som tyvärr inte nådde de resul- tat han hade kapacitet för. FINN SÖRVIK, naturspelaren som bara gick fram till bollen och klippte till- Du hade inga planer på att bli pro som din bror Arne? - Knappast. Men efter några års in- genjörsjobb kom jag ändå i kontakt med golfen i min civila gärning som försälja- re på Tempelmans. 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48
Svensk Golf Sida 49
Svensk Golf Sida 50
Svensk Golf Sida 51
Svensk Golf Sida 52
Svensk Golf Sida 53
Svensk Golf Sida 54
Svensk Golf Sida 55
Svensk Golf Sida 56
Svensk Golf Sida 57
Svensk Golf Sida 58
Svensk Golf Sida 59
Svensk Golf Sida 60
Svensk Golf Sida 61
Svensk Golf Sida 62
Svensk Golf Sida 63
Svensk Golf Sida 64
Svensk Golf Sida 65
Svensk Golf Sida 66
Svensk Golf Sida 67
Svensk Golf Sida 68
Svensk Golf Sida 69
Svensk Golf Sida 70
Svensk Golf Sida 71
Svensk Golf Sida 72
Svensk Golf Sida 73
Svensk Golf Sida 74
Svensk Golf Sida 75
Svensk Golf Sida 76
Svensk Golf Sida 77
Svensk Golf Sida 78
Svensk Golf Sida 79
Svensk Golf Sida 80
Svensk Golf Sida 81
Svensk Golf Sida 82
Svensk Golf Sida 83
Svensk Golf Sida 84
Svensk Golf Sida 85
Svensk Golf Sida 86
Svensk Golf Sida 87
Svensk Golf Sida 88