NG Sthlm 1
Hade de gått i säljtankar innan? – Nej jag tror f
aktiskt inte det. Men jag kan känna igen mig i hur det går till när en möjlighet öppnar sig. De har kämpat så hårt i så många år för att få till ett bryggeri här, och nu lämnar de över det i trygga händer. De är också med i processen och utvecklar verksamheten så länge de känner för det. HENOK MENAR OCKSÅ att grädden på moset är det tap room som det redan har funnits ett utskänkningstillstånd på plats för att driva, vilket Omnipollo har för ambition att förnya. – Som född och uppvuxen stockholmare känns det roligt att få ge tillbaka något till kulturen och nöjeslivet. För bara några år sedan hade vi inte en tanke på att öppna på en fysisk plats. Sedan öppnade vi hatten och märkte hur roligt det var. SEDAN DESS HAR det blivit ytterligare två barer, en i Göteborg och en i Hamburg. I vår väntar en öppning i Tokyos finanskvarter. – Just nu delar jag min tid mellan Stockholm, Tokyo och Addis Abeba där jag bor för tillfället med min familj. Det fungerar ändå förvånansvärt bra. Du halkade ganska tidigt i din karriär in på öl. Har det alltid känts självklart att det är detta du ska syssla med? – Ganska tidigt ändå. Jag var med och drev Bishops under en massa år, och vi brottades en hel del med tankarna kring hur vi skulle lösa tillväxten. Den uttalade målgruppen var förhållandevis hög åldersmässigt, vad händer när de inte går ut på krogen längre? Hur fyller vi på underifrån? Jag var övertygad ganska tidigt om att nyckeln till detta låg i hantverksöl. EFTER TIDEN PÅ Bishops Arms fick Henoks blivande fru jobb i Belgien. Henok flyttade med dit och fortsatte odla sitt intresse för öl. – Jag hade bryggt en del innan, när jag bodde på Reimers vid Hornstull. Den första batchen vi gjorde hette ”Horan” vill jag minnas, och var något slags hornstullsöl. En liten batch på 15 liter som smakade skitäckligt. Men i Belgien blev jag hemmaman, och i samband med det mer seriös hembryggare. HENOK KONTAKTADE BRYGGAREN Dirk Naudts på det flamländska bryggeriet De Proefbrouwerij som specialiserar sig på att brygga öl åt andra, och lyckades övertala honom att få brygga hos dem. – Han är en väldigt akademisk bryggare, laboratoriedriven och helt ointresserad egentligen av att sälja öl. Jag kom dit helt utan ett namn men lyckades väl på något sätt använda min bakgrund på Bishops för att få till ett samarbete. Resultatet blev en första produkt, Leon, som Henok tog med sig hem till Sverige. Det var då han träffade Karl Grandin. – Det var kärlek vid första ögonkastet, för min del iallafall. Därefter tog det tre år av hårt jobb, bokskrivande barnafödande och resor innan det var dags att säga upp sig från sina dagjobb. – Det var faktiskt min fru som påpekade att det var dags, istället för att bara jobba kvällar och helger med Omnipollo. Men timingen var också perfekt, hade jag gjort det tidigare skulle vi inte ha kunnat plocka ut löner. Vi hade också vunnit bästa öl på Stockholm Beer och fått in några listningar på bolaget, så vi hade ett momentum. DET MOMENTUM HENOK pratar om höll i sig, och 2020 blir med största sannolikhet året då koncernen Omnipollo går över en omsättning på 100 miljoner totalt. Från 0 till 100 miljoner på tio år. Det är ändå ganska imponerande? – Jag tog ett lån från morsan på 30 papp, det är de enda pengarna vi hade från början. Men nyckeln till att vi kunnat växa så kraftigt är att vi hela tiden outsourcat allt. Ekonomifunktioner, marknadsföring och inte minst bryggning. Fram till nu då. När kände du för första gången att ni var ett riktigt företag? – Det var nog när vi fick nycklarna till vårt första kontor, det är något speciellt med det. Även vår första anställde i bolaget, Magnus Björnstjerna, som också fick som sin första uppgift just att hitta ett kontor. Att gå till jobbet och sitta där med en laptop som företaget betalat, inte jag personligen, det var en milstolpe. Ska vi prata lite mer milstolpar, vilka andra tillfällen skulle du säga så här i retrospektiv har varit extra betydelsefulla under resans gång? – Omnipollos hatt var såklart också en sådan, den första fysiska manifestationen av vår grej. Det är roligt att du räknar upp de fysiska platserna, med tanke på att ni fram till nu inte ens har haft ett bryggeri? – Det är helt rätt. När vi pratade om vad vi ska kalla den här kyrkan sa Kalle just det att Omnipollo inte är en plats, vilket han har rätt i. Namnet kommer istället att bli Omnipollos Hypnagoga. Ni bygger en kyrka för att hedra Omnipollo. – Exakt. Det har också alltid varit viktigare att sprida vår idé snarare än att kränga så mycket öl som möjligt. Det känns mer långsiktigt och motiverande. Finns det något tak för er utveckling? – Det är en väldigt intressant fråga. Jag har pluggat marknadsekonomi och det finns någon slags fast övertygelse inom den att man måste växa, annars krymper NR 03, 2020 | NÖJESGUIDEN 61