Friluftsliv

Friluftsliv Ledare Cajsa Rännar Friluftsliv Innehåll Friluftsliv Brev Friluftsliv Friluftsnytt Friluftsliv Ögonblicket Friluftsliv När & fjärran Friluftsliv Nyfiken på Matilda Rapaport Friluftsliv Nyfiken på Seyla Tim Friluftsliv Nyfiken på Petter Eurenius Friluftsliv Stormsäkert över Sylarna vinjett//xxxxx Lite, lite solsken muntrar upp vin tertrötta nordbor. Insnöade. För en del en dröm som går i uppfyllelse. de isklädda fjällsidorna. Björkens långa skugga sträcker ut sig på den plötsligt lite krämiga snön, men lika fort som solen kom, försvinner den. Det rattlar till under skidorna när vi passerar över ett renblåst isparti. Bakom mig går Monika och Bosse. Bosse är gammal friidrottare från Spårvägen och senig som en fjällbjörk. De går och småpratar och jag kan inte undgå att höra när Monika suckande konstaterar. – Livet är inte alltid en dans på rosor. – Nä, livet är ingen räkmacka, men det finns alltid räkor att plocka, svarar Bosse. Sen skrattar de. Snart ser vi stationen där vi snart ska låta värmen sakta tina upp oss. Vår första dag på fjället känns bra. De enda missöden vi kan räkna in är två präktiga faceplants – med tillhörande skratt. ”Det funkar ju!” tänker jag upphetsat. Äntligen börjar jag få till något som kan liknas vid en telemarkssväng – och på mina gamla turskidor. Vi tragglar på utanför stationen. Upp och ner och upp och ner. Vi är som ett gäng dagisbarn när första snön kommit. Vurporna är otaliga och vi ger matlagarna inne på stationen något att titta på. Dagen började med att vi gav oss iväg mot Tempeldalen. Det blåser och är dålig sikt men vi tänker att det blir nog bättre. Det blir det inte, snarare tvärt om. Vi går några kilometer och vid lunchdags väljer halva gruppen att gå tillbaka till Sylarna. Vi som blir kvar tränger ihop oss med våra lunchpåsar runt en sten. Resten av dagen dräller vi omkring i backarna runt stationen. Det är vansinnigt kul med många fall. Rödnästa tumlar vi i kvällningen in på stationen och den hägrande bastun. Kvällen avslutas med en tipspromenad där alla lyckas få alla rätt. Nu är vi inne på vår tredje och sista dag – tror vi. Än vet vi inte att vägen är avstängd på grund av allt snöande. Eller att vi, utan att kunna göra något åt det, snart kommer att sitta med varsin öl och långsamt äta jordnötter och glatt konstatera att det är rätt trevligt att vara insnöad. Men än så länge är det mer av Barnen från Frostmofjället över det hela. Dags att ta sig hem och det stormar på fjället. Vinden i ryggen och snö som virvlar överallt – lite som en Lars Winnerbäck-låt. Jag greppar om stavarna för varje tag för att få igång cirkulationen och få tillbaka värmen. Det är nu det är upp till bevis för Friluftsfrämjarna från Mälardalen. Och det går ju galant. När vi kommer ner i skogen försvinner vinden och det är inte långt kvar. Det är ett gäng mycket nöjda skidåkare som tar sig upp på gårdsplanen vid Storulvåns fjällstation. För att mötas av beskedet att vi är insnöade. Vilket inte verkar dämpa humöret nämnvärt. Det är till och med som Kerstin lite senare på kvällen glatt talar om. – Jag har alltid drömt om att bli insnöad. 32 friluftsliv#1–2015 Friluftsliv Guide: Skida i vinter Friluftsliv Prylar Västar Friluftsliv Förälskad i vinterlek Friluftsliv Upplev turåkning Friluftsliv Tips skidturer Friluftsliv Prylar turåkning Friluftsliv Tips matsäck Friluftsliv Test termosar Friluftsliv Friluftsliv Upplev iglooism Friluftsliv Krönika Jenny Tirén Berg Friluftsliv Upplev nära äventyr Friluftsliv Friluftsliv Test skaljackor för barn Friluftsliv Forskning hållbar utrustning Friluftsliv Landet runt 100% Friluftsfrämjandet Friluftsliv Sista ordet Sara Revell Ford