Maskinentreprenören 1
TEKNIK REPORTAGET www.maskinentreprenoren.se F ör
en fältmekaniker bjuder varje dag på nya utmaningar. Och bråttom är det såklart. Helst ska jobbet gå på nolltid och maskinen vara tillbaka i drift omedelbart. Fältmekanikern är tusenkonstnären som hanterar krånglande maskiner lika effektivt som frustrerade maskinägare. För det är inte bara tekniken som bjuder på utmaningar, det mänskliga måste också hanteras när ett maskinstillestånd får tusenlapparna att snabbt fladdra bort i vinden. Då gäller det att ha is i magen och fokusera. Allt sammantaget gör jobbet som fältmekaniker till ett drömyrke för Fredrik Lundholm. Han gillar jobbets omväxlande natur och utmaningen i att få tänka till när felsökningarna bjuder motstånd. Arbetsdagen börjar klockan sju på morgonen när Fredrik kliver ur bilen efter en halvtimmes pendling från bostaden i Svappavaara till Pon Minings verkstad i Kiruna. Vid verkstaden väntar servicebilen och dagens nya uppdrag. I korridoren mellan kontor, kundmottagning och verkstad gör Leif Vingbäck sin morgonrunda. Han är förman i verkstaden och ständigt på fötterna. Dagens arbete ska fördelas, varje uppgift noggrant beskrivas i en arbetsorder och alla upptänkliga problem förutses. Fältmekanikerna måste få så komplett 68 Maskinentreprenören information som möjligt för att kunna packa sina servicebilar. – Vi har två servicebilar här i Kiruna och fyra fältmekaniker som turas om att köra dem. De jobbar sju dagar och är lediga sju dagar. Varje arbetsdag är tio timmar, berättar Leif, som själv varit mekaniker i över tio år och hunnit se det mesta av vad som kan gå fel med stora maskiner. Servicebilarna från verkstaden i Kiruna täcker ett stort område, från Riksgränsen i nordväst till Pajala i sydost. Här ryms det mesta i maskinväg. Flytten av Kiruna stadskärna liksom bygge av nya vägar ger arbetstillfällen för mekaniker. Till det kommer gruvor, både över och under jord, som är fyllda av grävmaskiner, hjullastare, dumprar, schaktmaskiner och bergtruckar. De flesta i en storlek som är något ovanlig längre söderut i landet. Men det stannar inte där. Under åren har Leif stött på de mest vidunderliga maskiner. – Det händer att man fått stå och klia sig i huvudet ibland, erkänner han och berättar om den jättelika dammsugaren som sitter monterad på ett av tågen under jord i en gruva. – Den används till att suga järnvägsrälsen fri från sten och grus. En lite ovanligare arbetsuppgift att reparera den. Leif berättar vidare om den jättelika snöslungan på ett av loken på Malmbanan och om den gången när han för första gången stod inför en krånglande borrigg. – Jag visste ju inte ens hur man startar en sån maskin. Det tog en liten stund bara att få igång datorerna. Men varken Leif eller Fredrik tycker att de varierande och ibland svåra arbetsuppgifterna är på något vis skrämmande. De enas om att det alltid finns någon som vet mer och som bara är ett telefonsamtal bort. – Vi är ett bra gäng och vi hjälper hela tiden varandra, dessutom har vi god hjälp av serviceinstruktionerna i datorn, konstaterar Fredrik. – När Leif skickar oss på jobb nere under jord ser han alltid till att vi är två på jobbet. Då fungerar allt så mycket bättre. Att alla jobb ska utföras på snabbast möjliga tid är en ständig självklarhet, men just i gruvor kan det vara extra bråttom. Nästa sprängning är alltid schemalagd och återkommer med orubbliga intervall. Om en stor maskin fått stopp på fel ställe måste den lagas så att den kan ta sig för egen maskin från platsen, eller som Fredrik påpekar: Det är inte så smidigt att bogsera en stor grävmaskin. Fredriks första stund på jobbet brukar han tillbringa framför datorn. Här tar han emot dagens arbetsordrar och sammanfattar gårdagens uppgifter. – Det är inte alltid jag hinner skriva in alla siffror när jag kommer tillbaka till verkstaden på eftermiddagarna, förklarar han. När han fått sina nya uppdrag är det