Nöjesnytt_Kalmar 1
UTBILDNING I FOKUS UTBILDNING I FOKUS - OPTIKER N
amn: Schad Manmy 24 år från Malmö, Caroline Finnström 29 år Bollnäs, Mathilda Cronelöv 24 år från Stockholm Utbildning: Optikerprogrammet Hobby: Guitar Hero Äter: Godaste salladen i hela stan finns på Kebaben på Larmgatan! NI HAR PRECIS GÅTT UT, HUR KÄNNS DET? M: – Läskigt och tufft. Nu ska vi faktiskt ut och bevisa att vi har lärt oss det vi ska ha lärt oss. S: – Man har ju varit student och inte känt att man behöver ta så jättestort ansvar och nu är man optiker och har jättemycket ansvar. HUR KÄNNS DET MED ARBETSMARKNADEN? C: – Den är väldigt bra, vi har blivit jagade, sedan ettan, kan man väl säga. Alla de stora företagen har lockat och bjudit oss på middag och vi har fått hur många goodiebags som helst. VAD GJORDE NI INNAN NI BÖRJADE PLUGGA? S: – Jag bodde i London och var på språkresa i ett år, efter det åkte jag till Polen och pluggade till läkare, men jag kände att det inte funkade så då flyttade och flyttade hem och började plugga till optiker. Det var en ren slump eftersom jag ändå ville hålla på med något som hade med vård att göra, men ändå inte. C: – Jag tog studenten 2011, och efter det jobbade jag på lite olika ställen Bauhaus och i klädbutik. Jag gjorde inte jättemycket. Och sedan pluggade lite på Komvux för att få upp mina betyg. Sedan satt jag på en buss och pratade med min optiker och då kom jag på att jag ville bli optiker. M: – När jag slutade gymnasiet för 100 år sedan så ville jag inte bli arbetslös så jag flyttade till Spanien och jobbade som telefonförsäljare. Man jobbade ju inte för pengarna utan mest bara för att kunna bo i Spanien. Och när jag var där nere insåg jag att det här är inget som jag vill göra hela livet, utan kom på att det var optiker jag ville bli. Så jag flyttade hem och började plugga upp matten och sedan sju år senare kom jag in haha. HAR NI ALLA SYNFEL? – Ja! Så det kom ganska naturligt och vi hade liksom redan varit i kontakt med yrket. 22 | nöjesnytt HAR DET VARIT VIKTIGT ATT GÅ PÅ DE HÄR KVÄLLARNA DÄR MAN MÖTER FÖRETAG? S: – Det har varit smart att skapa kontakter. M: – Och man har också fått en bild av de olika företagen och vad de står för, för man har fått träffa dem som sitter i ledningen. HAR NI JOBB NU NÄR NI GÅR UT? – Ja, vi har jobb alla tre. OJ, VAD HÄFTIGT, HUR SER DET UT FÖR DE ANDRA I ER KLASS? C: – Alla som vill har fått jobb. Och jag tror att de flesta i klassen hade nog jobb och kontrakt påskrivna redan i februari. M: – Vi har ju inte behövt oroa oss för att inte ha ett jobb, utan det har varit vilken stad eller vilket företag vill du jobba för? VART KOMMER NI ATT HAMNA? M: – Göteborg… S: – Malmö… C: – Gävle. HUR KÄNNS DET ATT SPRIDA UT SIG SÅ? C: – Det känns skit… S: – Och väldigt jobbigt eftersom vi kommit varandra så nära nu på senare tid. VAD ÄR BÄST MED ATT STUDERA I KALMAR? M: – Allt har varit så nära. S: – Och det har bara varit allmänt trevligt att bo i Kalmar, folk är jävligt trevliga här. Något annat som är bra är att vi inte varit jättestor klass, så vi har kommit varandra väldigt nära och fått väldigt bra kontakt med lärarna. Vi ser ju många av dem som våra vänner nu. VAD HAR VARIT DET JOBBIGASTE? M: – Att vara långt ifrån familjen. Det är i princip bara det som har varit jobbigt. C: – Utbildningen i sig, är ingen jättelätt utbildning i sig, men vi har haft ett väldigt bra tempo på den och vi har haft en kurs åt gången som vi har fokuserat på och gjort klart. Det är ett jättebra upplägg på programmet. S: – Och vi har haft fantastiska lärare som har hjälpt oss hela vägen och det har blivit lite lättare på grund av dem. VAD TROR NI ATT NI GÖR OM TIO ÅR? M: – Jag hoppas att jag jobbar på ett sjukhus i Stockholm, helst på Karolinska men sedan så vet man ju inte vad som händer, jag kanske bor på Bali liksom. Det hade varit skönt. S: – Jag skulle jättegärna vilja jobba, antingen på sjukhus eller att jag är butikschef och jag ser nog mig själv i Stockholm om tio år. Jag vill inte jobba på sjukhus, utan är nog kvar som optiker, kanske som butikschef i Gävle. Det är liksom inte hemma, vilket är skönt men det är ändå hemåt. TEXT OCH FOTO: LINN STIGSSON STERN