MES 1
Muharrem Demirok i Biskopsparken i Linköping, en
förmiddag när regnet just dragit bort och molnen börjar lätta över domkyrkotornet. Han har tagit steget från Linköpingspolitiken till Stockholm och axlat partiledarskapet för Centern, men för Muharrem Demirok är Östergötland fortfarande hemma och han är övertygad om att det bästa sättet att bedriva framgångsrik politik är att vara lyhörd, nära och att nöta sula. Vi ses i Biskopsparken i Linköping, en förmiddag när regnet just dragit bort och molnen börjar lätta över domkyrkotornet. Intervjun har blivit lite senarelagd eftersom Muharrem, som just den här dagen börjar sin sommarturné genom Sverige, valt att först besöka Skäggetorp, som tidigare under natten utsattes för en sprängning. – Men det är så det är här i livet. Planer ändras och man får göra det bästa av de nya förutsättningarna, ler Muharrem och torkar av en regnvåt bänk innan han sätter sig tillrätta för en kort pratstund innan det är dags att dra vidare. Han berättar om uppväxten i Vårby gård och om att han är en sladdis – fast åt fel håll. – Jag är tio år äldre än den äldsta av mina tre syskon, som däremot är födda väldigt tätt. Så man kan nästan säga att jag är uppvuxen som ensambarn. Hann nästan flytta hemifrån innan syskonen blev stora. Till gymnasiet föll valet på ekonomisk linje och sedan följde ett par år av olika ströjobb. Bland annat på Mc Donalds – ett förstaarbete som han säger lärt honom värdet av att ta i och ta ansvar. Att börja från början och ta vara på lärdomarna längs vägen. – Tufft, absolut. Men en mycket bra skola för det fortsatta arbetslivet. Tillsammans med sin bästa kompis arbetade Muharrem sedan i nattklubbsbranschen och utförde nästan alla förkommande arbetsuppgifter, förutom att vara kock och vakt. – Vi diskade, serverade och stod i garderoben. Och trots att det var ett roligt och fartfyllt jobb mitt i händelsernas centrum insåg vi väl ganska snart att det kanske inte var framtiden trots allt, skrattar han och fortsätter berätta att han beslutade sig för att börja plugga. Han valde att läsa naturgeografi, en utbildning som ger en grundförståelse om både natur och samhälle och att ingenting egentligen är en slump. – Det handlar bland annat om varför en stad växer som den gör. Hur till exempel Storgatan här i stan genom åren bidragit till att stadskärnan utvecklats på ett visst sätt. Varför stadsdelarna uppkommit på de platser de ligger idag och hur man på bästa sätt planerar för både staden och dess invånare. Men det handlar också om klimatet. Och om respekten och kunskapen som behövs för att bygga ett klokt och hållbart samhälle för den framtid som vi vill ha möjlighet att leva i. Muharrem berättar att förstavalet var Örebro universitet, men att ödet ville annorlunda och det var i Linköping han kom in. – Jag hade aldrig ens hört talas om Linköping när jag 1998 började plugga här, ler han. Så det var ett beslut på vinst och förlust att flytta hit. Men jag minns så väl en gång, när jag kom tillbaka efter ett sommarlov och klev av på perrongen, och jag kände att det här är hemma! Det var en så härlig känsla. Som att verkligen landa. Under studierna träffade Muharrem också västkusttjejen Sara som bodde i samma korridor. Naturligtvis en extra orsak till att Linköping blev hemma. De båda hade väl sina diskussioner om vilken som egentligen var ”bästkusten”, men eftersom de trivdes bra båda två var beslutet inte svårt att efter studierna stanna i staden mitt emellan. – Den helt utan kust! skrattar Muharrem. Han fick jobb som marknadskonsult och arbetade med att utveckla affärsidéer och halkade mest av en slump in på politiken. – En av mina kamrater tyckte att jag pratade för mycket och sa att ”Du borde bli politiker!” Jag är uppväxt i en släkt av företagare och brann nog därför lite extra för företagar- och näringslivsfrågor. Jag vill vara med och riva hinder, göra det möjligt för människor att växa genom att välja själva och bli trygga i insikten att man kan mer än man tror. Hemma pratades mycket politik, men familjen var inte centerpartister, om man säger så, ler Muharrem och berättar att han läste in alla partiprogram, jämförde och funderade mycket innan han insåg att han inte var höger och inte vänster – utan i mitten. Sagt och gjort, en dag klev Muharrem in på partiexpeditionen i Linköping och talade om att han ville bli medlem och engagera sig i politiken. Han ler stort när han berättar om hur förvånade de såg ut, de som satt där. Det var inte så det medlemsvärvandet brukade gå till. – Men jag var mycket välkommen och efter valet 2002 fick jag mitt första uppdrag som ersättare i miljönämnden. Han berättar om sin första politiska strid, vilken handlade om en toalettpolicy som skulle reglera hur många toaletter restaurangerna skulle ha i förhållande till antal serveringsplatser. – Alla tyckte att det var en bra idé, men jag vände på det och såg det från företagarnas synvinkel. Om det inte var ett problem – varför skulle man då göra det till ett? Muharrem talar om tjusningen med demokrati. Och om svårigheten och frustrationen i det faktum att man ofta tycker olika. Men också att det i slutänden handlar om att påverka och förändra det man kan tillsammans, även om det tar tid. Att ensam inte är stark och att det ofta inte lönar sig att skrika högt själv. – Att vara lyhörd och att våga är det viktiga, säger 21