Sommarguiden Göteborg 1
pass beroende av det — man känhär gänget på nån j
ävla nattklubb att jag tänkte att shit, det här får fan inte alla göra. Alla får inte uppleva den här grejen. Thomas beskriver en känsla av full kontroll. — Det var som att jag väntat hela livet på möjligheten att visa att jag kan få Globen att kännas som en nattklubb. Det var nåt man hade drömt om och kanske glömt bort, och så var det bara fan, nu får vi göra det här. Och jag visste att vi skulle ta vara på den chansen. Den stunden när vi stod bakom det här tyget minns jag som en helt fantastisk grej att få göra med sina kompisar. Det var den absolut coolaste grejen som jag gjort live någonsin. När man tänker på sånt som man drömmer om tänker man att det är en slutdestinaton — när jag når målet eller drömmen, då är det klart. Men när man står där inser man att det är tvärtom, det är liksom början. Det är början på nåt helt sjukt och det hade jag aldrig fattat. Nu står man här och får göra nåt man drömt om och så känns det som att det är en nystart. Nu börjar det. Allt innan var bara försäsong. ner sig jävligt bra som människa när man är fokuserad. 10 minuter innan försöker man bara njuta av att ha hittat den här laserstrålen. Och 10 minuter in? — Jag försöker komma på något som ingen sagt, men det är det här, tiden står still, du vet. Den finns inte, det är bara total kreativitet typ. Jag tänker mycket på publiken, all musik händer bara. Jag försöker läsa av lokalen liksom. Det är bara något lugn. På något sjukt sätt är det så. Allting är bara lugnt. Kan du berätta om ett fint turnéminne från förra året? — Giget i Globen, när det var första gången på två år som vi ställde oss på en scen. Jag har stått med det i Skövde i en källare och börjat spela 00.30 på kvällen och gått upp och kört en halvtimme. Stått och roddat ner alla grejer med Red Bull Vodka under fötterna. Den grejen har vi gjort ihop så många gånger, och så står vi där. Vi hade en front drop som hängde ner framför oss när vi började spela som sedan skulle falla ner. Och så står man där bakom och bara tittar på varandra. Jag drog ut på det introt skitlänge, man började liksom gråta, sen föll det och så var det 11 000 personer där. Den stunden var religiös för att man tittar på sin kompis som man gått igenom en massa grejer med, som inte har med musik att göra för att vi också är bästa kompisar, och så får man göra den grejen ihop. Jag minns 24 Vad fint. Det känns som att många vittnar om att de känner sig tomma när de har uppnått stora mål. — Jag har liksom ingen affärsplan, den är inte baserad på framgång. Den är baserad på att åstadkomma saker. Mina drömmar var i perspektivet ganska små när jag var liten. Jag drömde om att inte jobba på Uddevallahem eller Coop. Det var min stora stora dröm, tänk om jag får ta mig någon annanstans än här, från den här lilla stan och alla begränsningar som jag upplevde att folk satte på en. När jag flyttade hit upp kanske jag kände tomhet, men den här grejen har jag nog aldrig sett som en bild framför mig. Jag har inte gått och tänkt att där är Globen, en dag! Jag har tänkt att tänk om jag kan skriva en till låt imorgon, vilken grej om jag klarar att göra en skiva till. För mig var det en insikt — nu börjar allting. Det känns som att man hållit på hela livet, vad härligt att det starta