Svensk Golf Sida 1
Svensk Golf Sida 2
Svensk Golf Sida 3
Svensk Golf Sida 4
Svensk Golf Sida 5
Svensk Golf Sida 6
Svensk Golf Sida 7
Svensk Golf Sida 8
Svensk Golf Sida 9
Svensk Golf Sida 10
Svensk Golf Sida 11
Svensk Golf Sida 12
Svensk Golf Sida 13
Svensk Golf Sida 14
Svensk Golf Sida 15
Svensk Golf Sida 16
Svensk Golf Sida 17
Svensk Golf Sida 18
Svensk Golf Sida 19
Svensk Golf Sida 20 Iller när han fick syn på Matt
son. Släpper de ut dig här på Södertälje utan handicap? - Inte så högt. stönade Mattson. Vi tänkte smyga ut innan någon ser oss och betala greenfeen när vi spelat färdigt. - I helvete du tänkt betala nån greenfee, morrade Evert. Tänk på att våran klubb kan få dåligt rykte om det kommer ut att medlemmar- na spelar på andra banor utan att betala för sig. - Jag sa ju att jag ska betala när vi kommer in, gnydde skogsluf- faren. Men gå före nu ni. Ni hinner i alla fall ikapp oss. Vi visste att skogsluffaren inte släppte igenom oss av falsk blygsam- het. Sitt öknamn hade han fått på grund av sin oförmåga att hålla sig på fairway'en eller om man så vill; sin förmåga att ständigt slå ut bollen i skogen. - Tack! sa Mc Iller, men kom ihåg att min bil står där uppe på parkeringen så håll bollarna borta från den. Mattson tittade ner i marken. Han förstod vad Mc Iller syftade på. Men det ska vi återkomma till. Lottningen utföll så att Evert fick slå ut först, så jag, därefter Mc Iller och sist Åkar-Lasse. Evert valde mycket riktigt järntrean. Hans enorma hook rakt ut i sjön utlöste en skadeglad skrattsalva från oss tre andra. Vi mindes ju Everts prat om hur man skulle göra för att vara säker på att hamna på fairway'en, vilket dock inte Mattson kände till. - Det där var väl inget att skratta åt. Det kan ju hända vem som helst, morrade Mattson vilket bara gav oss en ny skrattattack. Evert försökte med en dålig bortförklaring. - Det var bara för att ni försökte skärra mig med ert snack om feg golf, muttrade han anklagande. När stämningen åter var något sånär nollställd lyckades jag få en hygglig träff med drivern och låg bra till för inspel. Så var det Mc Illers tur. Han peggade upp bollen. - Ska du inte prova elefanten? sa Åkar-Lasse och viftade med sin nya klubba framför Mac. Mac tog klubban. Kände på svikten i skaftet, stansade och slog till. Allt gick så fort. Jag såg hur Mac stelnade till efter slaget. Så började han riva sig på bröstet. Han tappade klubban och sjönk slutligen ihop på marken vridande sig i plågor. Vi stod som förlamade en lång stund. När jag fattade att något måste göras såg jag att också Carin låg utslagen på marken. Vad som sedan hände var följande. Evert sprang upp till klubbhuset och ringde efter en ambulans. Åkar-Lasse försökte få Mac att säga något och Mattson sprang fram och tillbaka utan något synbart mål. Evert kom snabbt tillbaka med några filtar som jag hjälpte honom lägga över Carin och Mac. Båda hade tappat medvetandet men var vid liv. Inga tecken på yttre skador syntes. Jag samlade in klubborna som låg spridda runt utslagsplatsen och sorterade in dem i bagarna. Vi sa inte mycket. När ambulansmännen bar in Carin och Mac i ambulansen sa Evert något om att de måste fått en blackout eller slaganfall. Evert och Mattson följde med i ambulansen medan jag och Lasse lovade ta hand om golfbagarna. När vi lastat in all golfutrustning och kvarlämnade kläder i våra bilar for vi över till Södertälje lasarett. Vi träffade Evert och Mattson som berättade att Carin repat sig men skulle ligga kvar på observation åtminstone till kvällen. Hon hade blivit chockad och svimmat när Mac föll ihop. Mc Iller hade dött i ambulansen på vägen till sjukhuset. Dödsorsaken var obekant. Man måste vänta tills efter obduktionen. Att återuppta golfspelet var det naturligtvis ingen som ens tänkte på. Lasse skjutsade ner Mattson och Evert till banan så de kunde hämta sina bilar. Själv åkte jag ner till vårt eget klubbhus och ställde in Carins, Macs och min egen bag i vagnskjulet. Jag hade ingen lust att prata med någon så jag for direkt hem. Redan klockan åtta nästföljande morgon ringde telefonen. Det var kriminalkommissarie Bert Ståhl. John Mc Iller hade dött av arsenikför- giftning. Han hade fått i sig omkring 0,4 g arseniktrioxid genom en injektionsnål som trängt in i mellangärdet strax under bröstbenet. Mängden »vit arsenik» var tillräcklig för att döda en oxe. Mac hade aldrig haft en chans. - Men hur? Det är ju omöjligt. Jag var ju där. Vi var ju bara några meter ifrån honom allihop, utropade jag med bestörtning i rösten. - Ja, jag är lika frågande och upprörd som du. Vi kände ju båda Mac sen länge. Jag har fått hand om fallet. - Menar du verkligen att . . . - . . . att det var mord ja, fyllde Ståhl i. Allt pekar på det. Jag måste naturligtvis prata med er alla som var med när det hände. Kan vi inte göra så här. Eftersom vi har spärrat av mordplatsen och klubbhuset för att finkamma området är det ingen idé att vi åker dit. »Jag såg hur Mac sjönk ihop efter slaget . . .» Jag föreslår att vi i lugn och ro pratas vid medan vi går några hål på Sigtuna och så kan jag stanna till i Märsta på hemvägen och höra hur det står till med Carin. Det finns ingenting som är så avstressande som ett parti golf och så kan vi förena nytta med nöje. Vad säger du? - Det ska väl gå bra. sa jag dröjande. Inte för att jag vet om det går att spela bra golf efter det här men det är ju alltid skönt att röra på sig. - Kan du vara i Sigtuna klockan tio? The show must go on. - Det ska gå bra. - Då ses vi. Hej så länge, sa Ståhl och ringde av. B ert Ståhl var redan på plats när jag kom ut till sigtunabanan. — Jag har löst greenfee för oss båda. Vi går ut på tionde hålet. Det är kö på första, ropade Bert mot mig när jag kom dragande med golfvagnen uppför grusgången mot klubbhuset. Jag bytte om och gick bort till tians tee, som tidigare var utslags- plats för första hålet. Där stod Bert och provsvingade med drivern. - Vad har du för handicap nu? frågade Bert när han fick syn på mig. - Jag står kvar på 12. Och du då? undrade jag. - Jag har 14 så du får väl visa vägen. Jag peggade upp bollen och gjorde ett par provsvingar. Tionde hålet är ett ganska kort par fyra. Ett dogleg höger. Meningen är att man ska hålla ut till vänster för att få fritt inspel mot greenen med andra slaget. Men man kan också chansa och slå i den smala öppningen rakt fram i hopp om att nå ut på fairway'en bortom det sista trädet. Man tjänar minst 60-70 meter om man lyckas. Jag tänkte på hur Mac brukade säga: - På med drivern. Full muff hela vägen och bestämde mig för att chansa. Utslagsplatsen ligger på berget cirka 10-15 meter högre än den framförvarande terrängen där junigrönskan badade i solskenet. Den vackra tavlan var som ett hån mot dagens samtalsämne och jag kände att jag egentligen inte brydde mig om vart bollen tog vägen. 20 SVENSK GOLF • 1/1979
Svensk Golf Sida 21
Svensk Golf Sida 22
Svensk Golf Sida 23
Svensk Golf Sida 24
Svensk Golf Sida 25
Svensk Golf Sida 26
Svensk Golf Sida 27
Svensk Golf Sida 28
Svensk Golf Sida 29
Svensk Golf Sida 30
Svensk Golf Sida 31
Svensk Golf Sida 32
Svensk Golf Sida 33
Svensk Golf Sida 34
Svensk Golf Sida 35
Svensk Golf Sida 36
Svensk Golf Sida 37
Svensk Golf Sida 38
Svensk Golf Sida 39
Svensk Golf Sida 40
Svensk Golf Sida 41
Svensk Golf Sida 42
Svensk Golf Sida 43
Svensk Golf Sida 44
Svensk Golf Sida 45
Svensk Golf Sida 46
Svensk Golf Sida 47
Svensk Golf Sida 48
Svensk Golf Sida 49
Svensk Golf Sida 50
Svensk Golf Sida 51
Svensk Golf Sida 52
Svensk Golf Sida 53
Svensk Golf Sida 54
Svensk Golf Sida 55
Svensk Golf Sida 56
Svensk Golf Sida 57
Svensk Golf Sida 58
Svensk Golf Sida 59
Svensk Golf Sida 60
Svensk Golf Sida 61
Svensk Golf Sida 62
Svensk Golf Sida 63
Svensk Golf Sida 64