STT 1
10 STT Vecka 10 onsdag 9 mars 2016 TRANEMO BYGDEN
Birgitta - en utlånad svensk TRANEMO I början av februari startade bibliotekets projekt Låna en svensk. Nu, en månad senare, är den annorlunda utlåningen ett uppskattat inslag i verksamheten. I en pärm finns nu 20-talet enkla presentationer av svenskar som gärna vill bli ”utlånade” till någon nyanländ för en stunds språkträning. En av dem som tidigt nappade på idén är Birgitta Alexandersson och hon har nu tre personer, som hon tar en fikastund tillsammans med. Just den här dagen är det Solomon Berhe. Han är asylsösom hon och Solomon träffas. – Första gången var vi här på biblioteket, andra gången var det så vackert väder och då gick vi till Fiket. – Jag träffar Birgitta för att lära mig svenska, säger Solomon och tycker det är svårt när han inte får gå på SFI. ”Jag kande och han bor sedan två och ett halvt år i Nittorp. På bordet ligger mig.” BIRGITTA ALEXANDERSSON SFI:s lärobok i svenska. Som asylsökande har Solomon inte rätt att gå på SFI, men har lånat boken av en kompis. – Förra gången pratade vi om hårda och mjuka vokaler, det sätter mig också på prov att få friska upp mina gamla kunskaper, säger Birgitta glatt. Detta är tredje gången letade efter något som jag kände passade – Om jag fick gå i skola och prata mera, skulle jag lära mig mycket fortare. Att han talar engelska en god är både en fördel och en nackdel. – Jag kan göra mig förstådd och det är bra, men jag får ingen träning i svenska. Att läsa går ganska bra att lära sig, tycker Solomon. Men det är svårare att prata. – Ni talar så fort, säger han och både han och Birgitta brister i skratt. – Här blir jag verkligen påmind om hur jag slarvar i talet! Till exempel ”som å” isSolomon Berhe, som bor i Nittorp, och Birgitta Alexandersson från Limmared, träffas för tredje gången. tället för ”som att”, då är det inte lätt att höra och förstå. Men de pratar förstås om mycket annat också. – Solomon har berättat om Eritrea och Etiopien och konflikterna där. Han har ritat kartor och beskrivit platser, säger Birgitta och fortsätter: – Varje människa är ett öde och de är i olika faser av sitt sökande. Solomon är asylsökande. En annan av dem jag träffar väntar på sin familj och den tredje arbetar och är på väg in i samhället. Birgitta berättar att hon länge funderat på hur just hon skulle kunna bidra till integrationen av nyanlända. – Jag letade efter något som jag kände passade mig och det här är perfekt! Vi bestämmer själva när vi vill träffas och vi pratar om allt möjligt. FOTO: VIAVINGA Förra gången pratade de mycket om högtider och traditioner. – Det är jätteintressant och tiden bara försvinner. Det här är verkligen något jag kan rekommendera alla! ANN-LOUISE KJELLNER redaktion@stthuset.com Iblandteknik och pur skaparglädje TRANEMO Under mars månad är bibliotekets utställningsvägg ett fyrverkeri av färg, form, material och fantasi skapat ur ren glädje. Konstnären är Susanne Lundin, tidigare Brandt, född i Borås, men flyttade som tioåring till Länghem, där hon bodde tills för två år sedan. För väldigt många är hon kanske mest bekant som den alltid lika vänliga och hjälpsamma telefonrösten i växeln hos Tranemo kommun. Men bakom hennes lugn sprudlar det av energi och skaparlust. Några problem att fylla bibliotekets utställningsvägg hade hon inte. Tvärtom, ibland tänker jag, herregud hur mycket har jag målat! Både teknik och uttryckssätt har förstås förändrats genom åren. – Det är mycket mera färg nu, jag har blivit mera skrikig. Ibland önskar jag att det var lite mera dämpat, men jag älskar ju färg! Det är mycket mera färg nu. SUSANNE LUNDIN några verk har fått sin plats på golvet, lutade mot väggen. Målat och skapat har hon gjort sedan barnsben och även haft utställningar förut. Senast förra året när hon deltog i konstrundan på Hisingen, där hon numera bor. – Inget på den här utställningen är äldre än 2011 och På golvet står en damejeanne med träkork. Ett återbruksfynd, som nu är en värdefull minnesgömma. – Jag frågade mamma Susanne har aldrig haft någon förutfattad mening om vad som är korrekt, om vad man bör eller kan. Hon gör det som kommer för henne och sedan får det bli som det blir. Människor och katter är centrala motiv, men tanken kan lika gärna ha sitt ursprung i en Howardsoffa som i det periodiska systemet eller i dramatiken i ett provrum. FÄRG, FORM OCH FANTASI. Susanne Lundin med damejeannens svarvade kork, som hon prytt med massor av barndomsminnen i textform. FOTO: VIAVINGA om jag fick slå sönder en del arveporslin och lägga i den, tillsammans med några av mormors favoritsaker. Jag lovade att vissla Tolvskillingsoperan medan jag gjorde det. Mormor älskade den. Den vackra träkorken har hon svarvat själv. – Och på den har jag skrivit massor av minnen och hyss från min och min systers barndom. Vid tavlorna finns textade skyltar med ”Iblandteknik och pur skaparglädje”. Inte att förväxlas med att vara gjorda i ”blandteknik” - vilket alla också i hög grad är. – ”Iblandteknik” är mitt eget ord. Jag jobbar med allt som kommer för mig, ibland med färg, skinn och bladmetall, ibland med något helt annat - iblandteknik. ANN-LOUISE KJELLNER redaktion@stthuset.com