avsedda för tunga laddningar. Konstruktionen klok
och utförandet är genomtänkt tillsammans ger det en väldigt stark förregling som avlastar lumparna i stängt läge med en i princip en oändlig livslängd på vapnet med väldigt få slitdelar. Nu får tiden utvisa deras slitsyrka, men att det här är slitvargar av rang vågar jag hålla långt mer än enstaka kronor på. Piporna är som vanligt numera monoblock med en liten gravyrremsa för att dölja skarven, Guerini har sitt eget chokesystem kallat Maxus som är väldigt likt Fabarms. På insidan är piporna kromade och har en variant på Fabarms TriBore med tre olika diametrar i pipan. Sportvapnen har även en lite annorlunda detalj i underpipan på sin TriBore som ska ge jämnare träffbilder även på korta håll. Stockningen är lite åt det överjästa och svulstiga om man ser på modellerna som jaktvapen, som sporters eller semisporters är det mer i linje med vad modet föreskriver numera. Pistolgreppet är stort, med en markant handutfyllnad och avtryckaren är ställbar. Rent estetiskt är det mest att greppet är för svulstigt och med en groteskt överdimensionerad näsa som jag hänger upp mig på, och att det avslutas i helt fel vinkel. Utöver det är stockningen utmärkt. Skjutegenskaperna var alldeles utmärkta, med 71cm pipor är det kanske lite mer skeet än trap-känsla i bössorna. Träffbilderna som förväntat mycket bra och rekylen med testad ammunition var som väntat låg och behaglig. Det som förvånade lite var att Ellipse Evo faktiskt kändes lättare än Invictus, men det var ett hjärnspöke – viktskillnaden är liten och piporna är exakt de samma sett till vikt och tyngdpunkt. För att lanseras som sporters eller semisporters är jag lite förvånad över piplängden 28”/71cm och den smala jaktspången – här hade jag förväntat mig de vanligare 30” piporna och i alla fall på Invictus en bredare sportingspång. >> 73 VAPENTEST