Svensk Golf 1
VI GÅR DEN SMALA STIGEN från den typiskt svenska
villagatan till Skaftö Golfklubbs 17:e hål. Det är 130 meter mellan det gråmålade trähus där Marcus och Frida Kinhult växte upp och greenkanten på andra sidan skogen. Farmor bor på samma gata, mormor på gatan nedanför. ¶ ”Det var grannen i det huset som fixade stigen. Han såg när jag gick här i mörkret, säger Marcus och pekar. ¶ Stigen blev en smidig genväg ner till rangen ytterligare några hundra meter bort. ¶ ”Jag gick här en del men inte så ofta, jag var rädd för ormarna. Det blev att jag cyklade mest”, säger Frida. Nere på rangen fanns det alltid kompisar. Det var bara att sticka ner. En bit vänster om 17:e green, uppe bland buskar och sly, hittar vi ett annat ”minnesmärke”. På ett betongfundament ligger en grön rangematta. För många år sedan, långt innan Marcus och Frida Kinhult ens var påtänkta, var detta nians utslag på Skaftö GK. – På rangen kan man flyga bollen 230 meter, så när det var medvind kunde jag inte slå driver. Det blev för kort. Så jag släpade upp en matta hit och körde motvindsträning, säger Marcus. Här, strax ovanför gångvägen mellan fyran och femman, stod han och fyrade av drivar åt ”fel” håll. Över buskar och små träd, över en del av banan och över rangestaketet som ska stoppa bollar som kommer från andra hållet. Det finns en enkelhet i att ha nära när man är liten, att inte behöva skjuts till sin idrott utan bara kunna sticka ut och leka runt. Det hade kanske blivit annorlunda om familjen bott i Stockholm eller Göteborg istället för Skaftö och Fiskebäckskil. – Jag tror boendet har varit jätteviktigt. Avstånd är en jättetröskel att ta sig över varje gång man ska träna. De har inte haft en sådan tröskel. Det blir heller inte bara en timmas träning, som när man blir körd till och hämtad efter träningen, utan man sticker ner två timmar innan för man vet att det alltid är någon där och sedan stannar man tre timmar efter träningen, säger Mikael Kinhult, Marcus och Fridas pappa. Han jobbade på banan, mamma Ingela hade kontor tre minuter därifrån. Vid behov gick saker och ting alltid att lösa. Familjens hus är sålt nu. När Frida åkte över till college i USA och Marcus nyligen blev sambo i eget hus på andra sidan vattnet i Fiskebäckskil flyttade Ingela och Mikael ”ut på landet”. 36 SVENSK GOLF 8–2019 Det finns många idrottsfamiljer men inte många som Kinhults. Storebror Marcus, som nu är inne på sin fjärde säsong som proffs, är vår senaste svenska segrare på Europatouren med vinsten i British Masters i maj. Lillasyster Frida har svarat för ett imponerande första collegeår, nio individuella topp 10-placeringar varav två segrar, och är rankad som världens bästa amatör. Mikael, som kommer från Vänersborg, blev assisterande tränare på Onsjö GK när han var 16 år. Några år senare fick han erbjudande om att ta över som pro på Skaftö GK. Ett jobb han hade till för några år sedan då han gick över till att på heltid bli coach för sina barn. Mamma Ingela, också hon en duktig spelare, driver eget som revisor. I klubbhuset hänger en tavla med namnen på alla klubbmästare genom åren. På fyra av de små guldplaketterna står Ingelas namn (1987–1990), Marcus har även han fyra inteckningar och Frida tre. Den ende i familjen som inte finns med är Mikael som aldrig spelat KM. Det hanns helt enkelt inte med, han jobbade alltid när KM avgjordes. IDAG PLUGGAR FRIDA, 20 år i höst, på Florida State University i USA, Marcus är sambo och från att ha varit en familj under samma tak är de idag en familj i samma företag. – Relationsmässigt är det inga jätteskillnader. Vi ser oss inte som företagsledare eller anställda eller delägare utan det bara är, säger Mikael. – Mamma är väl överste, säger Marcus. Ingela är administratören och organisatören. Hon bokar flyg och hotell, betalar räkningar och skatter, ser till att alla får lön. – Och så går hon upp ett på natten och hämtar i Oslo, flikar Marcus in. Alla bidrar på sitt sätt. Även farmor och mormor. De står för matlagningen och fyller frysen hemma hos Marcus. – De tycker att det är roligt och får energi av det. Vi slipper matlagning och disktid, säger Frida. Marcus understryker hur far- och morföräldrarna i högsta grad är delaktiga i syskonens satsning. – De är verkligen med i satsningen. De är våra största supportrar och följer varje slag. Det har gått så långt att mormor på riktigt sitter och håller tummarna i fyra timmar. Inför min födelsedag frågade de vad jag ville ha i present. Jag sa att kan ni bara ladda på med matlådor så är jag världens gladaste 23-åring, berättar Marcus. ATT BIDRA ÄR VÄL ETT av nyckelorden, men hur ska en idrottsförälder egentligen bete sig om vi nu pratar om att skapa idrottslig framgång för sina barn? I mitten av 1980-talet gjordes en undersökning på GIH som visade att Mats Wilander, Stefan Edberg, Kent Karlsson, Anders Järryd och de flesta andra spelarna i det svenska ”tennisundret” kom från mindre klubbar där det fanns gott om speltid, höll på med andra idrotter, hade entusiasmerande tränare och föräldrar som ställde upp utan att ställa krav och såg barnens idrottande som en familjeangelägenhet. Mikael har tre roller i syskonen Kinhults golfsatsning; pappa, tränare och ibland caddie. Han ser inga nackdelar med det. – De flyter ihop, allt är ett på något vis. Det är inte så att jag tar på och av en keps och går in i en annan roll. Det finns otaliga exempel inom idrotten på dåliga relationer mellan far och son? – Jo, vad som är bra i slutändan vet man aldrig, men vi har inte haft härdsmältor eller avståndstaganden. Inga konflikter. Vi tycker olika, men hanterar det. Det är ju det som tar oss framåt, säger Mikael. Ingela kan inte minnas att BLICKEN FRAMÅT Både Frida och Marcus har spelat majors och fått mäta sig mot de bästa i världen. Det är en miljö de vill fortsätta vistas i. hon hört Mikael och barnen ha några verbala sammandrabbningar. – Jag tror faktiskt jag kan säga att de aldrig varit oense. Oliktänkande, ja, men inte oense. Där är de nog ganska unika och det tror jag är en av nycklarna, säger hon. Hur ser du på din roll? ←