Lera 1
REPORTAGE: PORSLINSFABRIKEN I LIDKÖPING blanda oc
h bränna för att få fram rätt färg. Proverna är i ugnen i tre dagar, sedan får man titta, justera och göra om tills man hittar rätt, berättar Kristin. LÄNGST IN FINNS ugnarna, bakom svart galler och en vägg av värme. Här är det, förutom höga temperaturer, yteffektivitet som gäller. – Vi planerar så att småprodukter alltid finns tillgängliga för att fylla brännplattorna som går in i ugnen, för att få ut så många produkter som möjligt av energikostnaden, säger Thomas Johansson, som också är delägare. För att effektivt utnyttja ugnarna kommer Göran Fogelqvist, även han en av delägarna, ibland in på lördagar och skiftar brännvagnar i ugnarna. Detta för att undvika avbrott i produktionen. För det är en utmaning att få småskalig kakelproduktion att fungera i Sverige. – Att driva detta har varit en resa som gått upp och ner. Vi har varit nära konkurs många gånger men vi har räddat det varje gång. Nu går det bättre och bättre för varje år, säger Ola. Byggkeramik utgör ungefär en tredjedel av produktionen. Utöver det levererar Porslinsfabriken keramiska plattor till ett mindre antal konstnärliga utsmyckningar varje år. Dessutom gör man kopior på äldre keramiska plattor till hus och konstverk som behöver rustas upp. – Vi har tagit fram kopior på Höganäsplattor från 40talet för att man ska kunna byta ut trasiga plattor i ett konstverk eller ersätta keramik i Kmärkta hus. På så sätt räddar man ett verk eller en gammal fasad. Att imitera en platta som är nött av tidens tand är svårt och det tar lång tid att få fram rätt utseende, men vi fixar det alltid till slut, säger Ola. INOM EN SNAR framtid hoppas man på att kunna leverera klinker till nya fasader i större utsträckning. Fasad keramik hängs ofta på byggnaden och man behöver hitta ett samarbete med en tillverkare av sådana system. – Det jobbar vi på nu. Får vi till ett sådant samarbete skulle vi kunna göra mycket mer fasadklinker i framtiden, konstaterar Ola. Det börjar också bli dags att lämna över till nästa generation. – Vi som varit med från början närmar oss pensionen, så det är ett stort ansvar vi har nu, att lära upp nya som ska driva detta och föra traditionen vidare. Det finns en vilja att den keramiska produktionen ska finnas kvar i staden och helst växa, fortsätter han. Dessutom ser framtiden ljus ut. – I andra branscher har man märkt att det blir knöligt att ha all produktion utomlands. Man börjar se fördelarna med att vara nära produktionen och ha en småskalighet som gör att du kan vara mer flexibel. Så vi ser en trend som innebär att viss produktion kommer tillbaka, säger Thomas. ■ U QE Modellören Kristin Andersson blandar glasyr efter konstnärens önskemål. Formarna hon tagit fram fylls med lera. 34 LERA #2 2018